Originalets titel: The Need for a Pamphlet on Kronstadt
Översättning: Göran Källqvist
HTML: Martin Fahlgren
Trotskij skrev detta brev till sin son Leon Sedov. Denne kunde dock inte ta på sig uppdraget, så John G Wright, en av ledarna för den amerikanska trotskistiska organisationen Socialist Workers Party, åtog sig detta i stället. Resultatet blev skriften Sanningen om Kronstadt.
Kära vän!
Det är absolut nödvändigt att skriva en kort pamflett om Kronstadt. Jag hoppas att anarkisternas material har skickats till dig. Jag ska hursomhelst ta reda på det. Här är de viktigaste punkterna att ta upp:
1) Kronstadt hade helt och hållet tömts på proletära element. Alla matroser som tillhörde masjinnje komandij [fartygsbesättningen] hade blivit kommissarier, befälhavare, ordförande för lokala sovjeter. När jag i slutet av 1919 eller 1920 telegraferade en begäran om att ”skicka en grupp Kronstadtmatroser till det eller det stället”, så svarade de: ”Finns inga kvar att skicka”. Till och med de olika arméerna började vägra att ta emot de senaste förstärkningarna från Kronstadt (delvis även de från Petrograd). Jag vet inte om det finns särskilt många dokument om det, men denna punkt måste betonas starkt.
2) Så vitt jag förstår säger Victor Serge: ”Men Kronstadt ville ha fri handel, och bolsjevikerna tvingades införa den Nya Ekonomiska Politiken under själva upproret. Därmed hade Kronstadt rätt. Så varför krossades det?” Detta argument är felaktigt i tre avseenden.
(a) Kronstadt representerade de jordägande bönderna, småspekulanterna, kulaken. Vi var tvungna att göra vissa eftergifter till dessa borgerliga tendenser. Det innebar ingalunda att vårt program – där arbetarna gjorde eftergifter till de småborgerliga strömningarna – var identiskt med småbourgeoisins program. Det finns en enorm avgrund mellan dem.
(b) Just på grund av att proletariatet gjorde dessa ekonomiska eftergifter var det tvunget att hålla den politiska makten dubbelt så hårt i sina händer. Det är orsaken till att vi inte hade den minsta rätt att överlämna fästningen till den revolterande småbourgeoisin.
(c) Bondematroserna under ledning av de mest antiproletära elementen kunde inte ha utövat makten ens om vi hade givit dem den. I deras händer skulle makten bara ha blivit en bro – dessutom en kort sådan – till en borgerlig regim.
3) Det verkar som om Victor Serge säger att om partiet hade gått med på mina [ekonomiska] förslag ett år tidigare så hade kanske inte Kronstadtupproret ägt rum. Låt oss anta det. Men vi kunde inte ge upp fästningen till matroserna som straff för ett misstag som det ledande partiet hade gjort.
4) Upproret föregicks av diskussioner, förhandlingar etc. Det började inte med skottlossning. Men missnöjet var stort. Anarkister och mensjeviker, förklädda kontrarevolutionärer (det fanns gott om dem) gjorde sitt bästa för att få det hela att leda till uppror. De lyckades. Så det enda som återstod var väpnad kamp.
5) Trots alla misstag som partiet hade gjort företrädde arbetarna som marscherade över isen mot fästningen den proletära revolutionen. De revolterande matroserna företrädde böndernas termidor.
6) Under partikongressen diskuterade vi hur vi skulle göra med fästningen. Stalin föreslog – om än inte särskilt kraftfullt – att rebellerna skulle lämnas åt sitt öde. På två eller tre veckor skulle de vara halvt utsvultna och ge upp. Jag argumenterade mot förslaget. Det hade redan anlänt en del slädar med proviant från Finland. Inom några veckor skulle isen ha smält och fartyg skulle med lätthet ha kunnat komma från Europa. Då skulle vi ha fått en helt ny invasion, som skulle vara ytterst farlig på grund av fästningen och slagskeppen. Det beslutades om att omedelbart angripa fästningen.
7) Både Dan och den gamla skvallerbyttan Kuskova ilar till Kronstadts försvar. Det är ytterst upplysande. Det räcker att påminna sig mensjevikernas inställning till Kronstadt 1917, då den leddes av arbetarmassorna och verkligen stod i täten för revolutionen.
Det är de kommentarer jag kan komma på ur minnet. Men det viktigaste är att framställa fakta klart och tydligt så att de kan tala för sig själva.
Jag skulle bli mycket glad om du kunde skicka mig manuskriptet och även större citat allteftersom ditt arbete fortskrider. Jag kanske till och med kan använda det för att skriva en kort artikel till pressen, som kunde fungera som inledning till din pamflett.
PS. Jag hoppas att kamrat Wasserman skickar dig alla anarkisternas dokument.