Proletärer i alla länder, förena er!

Citat ur ordförande Mao Tsetungs verk

Originalets titel: Quotations from Chairman Mao Tse-tung (1966 års engelska upplaga finns på MIA i PDF-format)
Översättning: Nils G. och Marika Holmberg
HTML: Martin Fahlgren

Brukar ofta kallas ”Maos lilla röda”. Publicerades i Kina under åren 1964 till 1979. I Sverige kom den ut i 10 upplagor under åren 1966-1979.
  Sedan tidigare har det funnits en nätversion av Citatboken, publicerad på webbplatsen Maoistiskt Forum, men där saknades avsnitten X-XVIII, samt Lin Piaos förord och översättarens inledande anmärkning. Dessa ingår här.
  I den tryckta upplagan av Citatboken finns ett mindre antal förklarande noter som utelämnats. Detta bl a därför att tillgången till Internet gör det möjligt att själv söka efter info.


Innehåll


FÖRORD

till andra kinesiska upplagan av
CITAT UR ORDFÖRANDE
MAO TSETUNGS VERK
16 december 1966

Kamrat Mao Tsetung är den störste marxist-leninisten i vår era. Han har övertagit och på ett genialt, skapande och omfattande sätt försvarat och utvecklat marxismen-leninismen samt fört den upp i ett högre och helt nytt skede.

Mao Tsetungs tänkande är marxismen-leninismen under den era i vilken imperialismen går mot sitt fullständiga sammanbrott och socialismen rycker fram till en världsomfattande seger. Den är ett mäktigt ideologiskt vapen för kamp mot imperialismen och för kamp mot revisionismen och dogmatismen. Mao Tsetungs tänkande är den vägledande principen för allt partiets, arméns och landets arbete.

Den allra viktigaste uppgiften i vårt partis politiska och ideologiska arbete är därför, att alltid hålla Mao Tsetungs tänkandes stora röda baner högt, att andligen väpna folket i hela landet med detta tänkande och att fasthålla vid att låta det förhärska på alla verksamhetsområden. Arbetarnas, böndernas och soldaternas breda massor såväl som de revolutionära kadrernas och de intellektuellas djupa led bör verkligen behärska Mao Tsetungs tänkande. De bör allesammans studera ordförande Maos skrifter, följa hans läror, handla i överensstämmelse med hans anvisningar och vara hans goda kämpar.

De som studerar ordförande Maos verk bör göra det med tanke på bestämda problem, studera och tillämpa hans verk på ett skapande sätt, förbinda studierna med tillämpning, studera främst vad som är viktigast, att tillämpa för att nå snabba resultat och sträva hårt att tillämpa det som studeras. För att verkligen behärska Mao Tsetungs tänkande, är det nödvändigt att om och om igen studera många av ordförande Maos grundläggande uppfattningar, och det är bäst att memorisera viktiga uttalanden och studera och tillämpa dem upprepade gånger. Tidningarna bör regelbundet innehålla citat från ordförande Mao, som har beröring med aktuella frågor, för sina läsare att studera och tillämpa. De erfarenheter som de breda massorna under de senaste åren gjort i sina bemödanden att på ett skapande sätt studera och tillämpa ordförande Maos verk har bevisat att metoden att med tanke på bestämda problem studera valda citat från ordförande Mao är ett bra sätt att lära Mao Tsetungs tänkande, en metod som främjar snabba resultat.

Vi har sammanställt Citat ur ordförande Mao Tsetungs verk för att hjälpa de breda massorna att på ett mera effektivt sätt lära Mao Tsetungs tänkande.

Vid organiserandet av sina studier bör grupperna välja ut stycken som står i förbindelse med läget, deras uppgifter, medlemmarnas sätt att tänka just då och det tillstånd i vilket deras arbete befinner sig.

I vårt stora fädernesland inträder en ny era i vilken arbetarna, bönderna och soldaterna är i färd med att få grepp om marxismen-leninismen, Mao Tsetungs tänkande. När väl Mao Tsetungs tänkande omfattats av de breda massorna, blir det en outtömlig styrkekälla och en andlig atombomb av outtömlig kraft. Den omfattande utgivningen av Citat ur ordförande Mao Tsetungs verk är en åtgärd av högsta vikt för att sätta de breda massorna i stånd att få grepp om Mao Tsetungs tänkande och för att främja revolutionerandet av vårt folks tänkande. Det är vår förhoppning att alla kamrater ska lära allvarligt och flitigt, framkalla en ny hela nationen omfattande flod i skapande studium och tillämpning av ordförande Maos arbeten samt sträva att, vägledda av Mao Tsetungs tänkandes stora röda baner, bygga upp vårt land till en stor socialistisk stat med modernt jordbruk, modern industri, modern vetenskap och kultur och modernt nationellt försvar!

Lin Piao

Därest inte annat angivits, gäller de i källhänvisningarna uppgivna sidonumren den första svenska upplagan av Valda verk av Mao Tsetung (i fyra band), Militärpolitiska skrifter eller Skrifter i urval. Eftersom band II och III av Valda verk ännu inte utkommit från trycket, kan emellertid sidohänvisning ej ges för citat hämtade ur dessa band. I stället anges, där så är möjligt, kapitel, avsnitt och nummer på de stycken som är numrerade i originalupplagan.

I de fall där ett ord eller en fras, förbunden med den föregående texten, har uteslutits ur citatets första sats, har en asterisk [dvs *] utsatts efter källhänvisningen. Detta har också skett i ett antal fall där textens ordalydelse har ändrats av den kinesiska redaktionen. I den mån formuleringarna i vissa citat avviker från texten i redan publicerade band, beror detta på att redaktionella ändringar i originaltexten företagits efter det att de svenska översättningarna gjordes.

Övers. anm.


I. KOMMUNISTISKA PARTIET

Den ledande kärna som för vår sak framåt är Kinas kommunistiska parti. Den teoretiska grundval som vägleder vårt tänkande är marxismen-leninismen.

Öppningstal vid första sammanträdet med Folkrepubliken Kinas Första nationella folkkongress (15 september 1954).

Om det skall bli en revolution måste det finnas ett revolutionärt parti. Utan ett revolutionärt parti, utan ett parti byggt på marxismen-leninismens revolutionära teori och i den marxist-leninistiska stilen, är det omöjligt att leda arbetarklassen och folkets breda massor till seger över imperialismen och dess hejdukar.

”Revolutionärer i hela världen, förena er till kamp mot imperialistisk aggression!” (november 1948), Valda verk, bd IV, s. 304.*

Utan Kinas kommunistiska partis bemödanden, utan de kinesiska kommunisterna som det kinesiska folkets främsta stöd, kan Kina aldrig uppnå oberoende och befrielse eller bli industrialiserat och få ett modernt jordbruk.

”Om koalitionsregering” (24 april 1945), avsnitt V, Valda verk, bd III.*

Kinas kommunistiska parti är kärnan i ledningen för hela det kinesiska folket. Utan denna kärna kan socialismens sak inte segra.

Tal vid mottagningen för delegaterna till Kinas ny-demokratiska ungdomsförbunds tredje rikskongress (25 maj 1957).

Ett väldisciplinerat parti, som är beväpnat med marxismen-leninismens teori, använder självkritikens metod och är förbundet med folkets massor; en armé, som ledes av detta parti; en enhetsfront av alla revolutionära klasser och grupper under ledning av detta parti – dessa är de tre huvudvapen med vilka vi besegrat fienden.

”Om folkets demokratiska diktatur” (30 juni 1949), Valda verk, bd IV, s. 451, o. Skrifter i urval, s. 353-354.

Vi måste ha tilltro till massorna och vi måste ha tilltro till partiet. Detta är två huvudprinciper. Om vi betvivlar dessa principer, kommer vi inte att åstadkomma någonting.

”Till frågan om jordbrukskooperationen”, (31 juli 1955) Skrifter i urval, s. 362.*

Väpnat med den marxist-leninistiska teorin och ideologin har Kinas kommunistiska parti fört en ny arbetsstil till det kinesiska folket, en arbetsstil som väsentligen består i att teorin förenas med praktiken, att intima förbindelser skapas med massorna samt att självkritik praktiseras.

”Om koalitionsregering” (24 april 1945), avsnitt V, Valda verk, bd III.*

Det är inte möjligt för något politiskt parti att leda en stor revolutionär rörelse till seger därest det inte besitter en revolutionär teori och kunskap om historien samt har ett grundligt grepp om den praktiska rörelsen.

”Kinas kommunistiska partis roll i det nationella kriget” (oktober 1938) i ”Studier”, Valda verk, bd II, o. Skrifter i urval s. 140.

Korrigeringsrörelsen är, såsom vi brukade säga, ”en vittomfattande rörelse för marxistisk skolning”. Korrigering betyder att hela partiet studerar marxismen genom kritik och självkritik. Vi kan förvisso lära mer om marxismen under korrigeringsrörelsens förlopp.

”Tal vid Kinas kommunistiska partis rikskonferens om propagandaarbete”, (12 mars 1957) Skrifter i urval, s. 448.*

Det är en mödosam uppgift att säkerställa ett bättre liv för Kinas flera hundra miljoner människor och bygga upp vårt ekonomiskt och kulturellt efterblivna land till ett som är välmående och starkt och har en hög kulturell nivå. Och det är just för att vi med större skicklighet ska kunna ta itu med denna uppgift och bättre samarbeta med alla, som inte tillhör partiet men är besjälade av höga ideal och fast beslutna att införa reformer, som vi måste bedriva korrigeringsrörelser både nu och i framtiden och oavbrutet göra oss av med allt som är felaktigt.

A.a., s. 448.*

Politiken är utgångspunkten för allt ett revolutionärt partis praktiska handlande och kommer till uttryck såväl i genomförandet som i slutresultatet av ifrågavarande partis handlingar. När helst ett revolutionärt parti går till aktion genomför det en politik. Om det inte genomför en riktig politik, genomför det en felaktig politik. Om det inte genomför en viss politik medvetet, handlar det i blindo. Vad vi kallar erfarenhet är processen för en politiks genomförande och dess slutresultat. Endast genom folkets praktik, dvs. genom erfarenhet, kan vi fastställa huruvida en politik är riktig eller felaktig och avgöra i vilken utsträckning den är riktig eller felaktig. Men folkets praktik, särskilt det revolutionära partiets och de revolutionära massornas praktik, kan förekomma endast i förbindelse med en eller annan politik. Därför måste vi innan vi går till aktion för partimedlemmarna och massorna förklara den politik som vi i belysning av de föreliggande omständigheterna utformat. I annat fall kommer partimedlemmarna och massorna inte att låta sig vägledas av vår politik, att handla i blindo och genomföra en felaktig politik.

”Om politiken för industri och handel” (27 februari 1948), Valda verk, bd IV, s. 216-217.*

Vårt parti har fastställt såväl den kinesiska revolutionens generallinje och allmänna politik som olika speciella riktlinjer för arbetet och för politiken. Medan många kamrater har vårt partis särskilda riktlinjer för arbetet och politiken i gott minne, glömmer de emellertid ofta bort dess generallinje och allmänna politik. Om vi verkligen glömmer partiets generallinje och allmänna politik, blir vi blinda, halvfärdiga och virriga revolutionärer och när vi genomför de särskilda riktlinjerna för arbetet eller politiken på ett visst område förlorar vi orienteringen och vinglar än till vänster och än till höger och arbetet blir lidande.

”Tal vid en kaderkonferens i befriade området Shansi-Suiyuan” (1 april 1948), Valda verk, bd IV, s. 255-256.*

Politik och taktik är partiets liv, ledande kamrater i alla instanser måste ägna dem odelad uppmärksamhet och får på inga villkor försumma dem.

”Ett cirkulär om läget” (20 mars 1948), Valda verk, bd IV, s. 234.

[Innehåll]

II. KLASSER OCH KLASSKAMP

Klasser kämpar, en del klasser triumferar, andra elimineras. Sådan är historien, sådan är civilisationens historia sedan tusentals år. Det är historisk materialism att tolka historien ur denna synpunkt. I motsättning till denna synpunkt står den historiska idealismen.

”Kasta undan illusionerna, bered er till strid” (14 augusti 1949), Valda verk, bd IV, s. 459.

I klassamhället lever en var såsom medlem av en särskild klass, och varje slag av tänkande är utan undantag stämplat med en klassmärke.

”Om praktiken” (juli 1937), Valda verk, bd I, s. 297, o. Skrifter i urval, s. 58.

Förändringarna i samhället beror huvudsakligen på utvecklingen av de inre motsättningarna i samhället, det vill säga motsättningen mellan produktivkrafter och produktionsförhållanden, motsättningen mellan klasserna och motsättningen mellan det gamla och det nya; det är dessa motsättningars utveckling som driver samhället framåt och ger impulsen till att ersätta det gamla samhället med ett nytt.

”Om motsättningar” (augusti 1937), Valda verk, bd I, s. 314, o. Skrifter i urval, s. 79-80.

Den hänsynslösa ekonomiska exploatering och det politiska förtryck för vilket godsägarklassen utsatte bönderna tvingade dem till otaliga resningar mot dess välde. . . . Det var böndernas klasstrider, bonderesningarna och bondekrigen som utgjorde den historiska utvecklingens verkliga drivkraft i det kinesiska feodalsamhället.

”Den kinesiska revolutionen och Kinas kommunistiska parti” (december 1939), kapitel 1, avsnitt 2, stycke 4, Valda verk, bd II* o. Politiska skrifter, s. 111.

Nationell kamp är i grund och botten en fråga om klasskamp. Bland de vita i Förenta staterna är det endast de reaktionära härskande kretsarna som undertrycker de svarta. De kan på intet sätt representera arbetarna, jordbrukarna, de revolutionära intellektuella och andra upplysta personer som utgör den överväldigande majoriteten bland de vita.

”Uttalande till stöd för de amerikanska negrerna i deras rättfärdiga kamp mot den amerikanska imperialismens rasdiskriminering” (8 augusti 1963), People of the World, Unite and Defeat the U.S. Aggressors and All Their Lackeys. 2nd ed., s. 3-4.*

Det åligger oss att organisera folket. Vad reaktionärerna i Kina beträffar, åligger det oss att organisera folket till att störta dem. Det är likadant med allt reaktionärt, det faller inte, om man inte slår omkull det. Detta erinrar också om golvsopning, dammet försvinner som regel inte av sig självt från de ställen dit sopborsten inte når.

”Läget och vår politik efter segern i försvarskriget mot Japan” (13 augusti 1945), Valda verk, bd IV, s. 21.

Fienden går inte under av sig själv. Varken de kinesiska reaktionärerna eller den amerikanska imperialismens styrkor i Kina kommer att självmant avträda från historiens scen.

”Genomför revolutionen till slutet” (30 december 1948), Valda verk, bd., IV, s. 323.

En revolution är inte som en middagsbjudning, eller som att skriva en essä, måla en tavla eller brodera; den kan inte vara så förfinad, så lugn och behaglig, så måttlig, snäll, artig, återhållsam och storsint. En revolution är ett uppror, en våldsakt varigenom en klass störtar en annan.

”Rapport om en undersökning av bonderörelsen i Hunan” (mars 1927), Valda verk, bd I, s. 30.*

Chiang Kai-shek försöker alltid beröva folket varje smula makt och varje smula av vad det vunnit. Och vad gör vi? Vår politik är att ge honom lika gott igen och att kämpa för varje tumsbredd jord. Vi handlar efter hans metod. Han försöker alltid att påtvinga folket krig, håller ett svärd i vänstra handen och ett annat i den högra. Efter hans exempel griper också vi till svärd.... Eftersom Chiang Kai-shek nu slipar sina svärd, måste även vi slipa våra.

”Läget och vår politik efter segern i försvarskriget mot Japan” (13 augusti 1945), Valda verk, bd. IV, s. 15-16.

Vilka är våra fiender? Vilka är våra vänner? Detta är en fråga av synnerlig vikt för revolutionen. Grundorsaken till att alla tidigare revolutionära strider i Kina gav så ringa resultat, var revolutionärernas underlåtenhet att enas med sina verkliga vänner för att angripa sina verkliga fiender. Ett revolutionärt parti är massornas vägvisare, och en revolution kan aldrig lyckas, om det revolutionära partiet leder massorna vilse. För att försäkra oss om att vi ovillkorligen kommer att ha framgång med vår revolution och inte kommer att föra massorna vilse, måste vi ägna uppmärksamhet åt att ena oss med våra verkliga vänner för att angripa våra verkliga fiender. För att skilja verkliga vänner från verkliga fiender måste vi göra en allmän analys av det ekonomiska läget för de olika klasserna i det kinesiska samhället och deras respektive inställningar till revolutionen.

”Analys av klasserna i det kinesiska samhället” (mars 1926), Valda verk, bd I, s. 15, o. Skrifter i urval, s. 9.

Våra fiender är alla de som står i förbund med imperialismen – krigsherrarna, byråkraterna, kompradorklassen, storgodsägarnas klass och den reaktionära grupp av intelligentsian som är ansluten till dem. Den ledande kraften i vår revolution är industriproletariatet. Våra närmaste vänner är hela halv-proletariatet och småbourgeoisin. Vad den vacklande mellanbourgeoisin beträffar, kan dess högerflygel bli vår fiende och dess vänsterflygel kan bli våra vänner – men vi måste ständigt vara på vår vakt emot dem och inte tillåta dem att skapa förvirring i våra led.

A.a., s. 21, o. a.a., s. 16.*

Var och en som ställer sig på det revolutionära folkets sida är en revolutionär. Var och en som ställer sig på imperialismens, feodalismens och byråkrat-kapitalismens sida är en kontrarevolutionär. Var och en som ställer sig på det revolutionära folkets sida endast i ord, men handlar annorlunda, är en revolutionär i ord. Var och en som ställer sig på det revolutionära folkets sida i handling såväl som i ord är en revolutionär i ordets fulla mening.

Slutord vid andra sammanträdet med Kinesiska folkets politiska rådgivande konferens' första nationella kommitté (23 juni 1950).

Vad oss beträffar, anser jag att det är illa om en person, ett politiskt parti, en armé eller en skola inte blir angripen av fienden, för i så fall skulle detta utan tvekan betyda att vi sjunkit till fiendens nivå. Det är bra om vi blir angripna av fienden, eftersom detta bevisar att vi dragit en klar skiljelinje mellan fienden och oss själva. Det är ännu bättre om fienden angriper oss ursinnigt och utmålar oss som helsvarta och utan ett enda försonande drag. Detta visar att vi inte enbart dragit en klar skiljelinje mellan fienden och oss själva utan också uppnått ganska mycket i vårt arbete.

”Att bli angripen av fienden är inte dåligt utan bra”, (26 maj 1939), Skrifter i urval, s. 145, 146.

Vi bör stödja allt som fienden motsätter sig och motsätta oss allt som fienden stödjer.

”Intervju med tre korrespondenter från Centrala nyhetsbyrån samt tidningarna Sao Tang Pao och Hsin Min Pao” (16 september 1939), Valda verk, bd II.

Vår ståndpunkt är proletariatets och folkmassornas. För medlemmar av kommunistiska partiet innebär detta att hålla fast vid partiets ståndpunkt, hålla fast vid partiandan och partiets politik.

”Föreläsningar i ett forum i Yenan om litteratur och konst” (maj 1942). Inledning, Valda verk, bd III, o. Skrifter i urval, s. 230.

Sedan fienderna med gevär utplånats kommer det fortfarande att finnas fiender utan gevär. De måste nödvändigtvis föra en desperat kamp emot oss, och vi får aldrig betrakta dessa fiender lättsinnigt. Om vi inte nu tar upp och förstår problemet på detta sätt, kommer vi att begå mycket allvarliga misstag.

”Rapport till andra plenarsammanträdet med Kinas kommunistiska partis sjunde centralkommitté (5 mars 1949), Valda verk, bd IV, s. 390.*

Imperialisterna och de inhemska reaktionärerna kommer säkerligen inte att ta sitt nederlag stillaliggande, och de kommer att kämpa till sista löpgraven. När fred och ordning åter råder i hela landet kommer de fortfarande att syssla med sabotage och skapa störningar på olika sätt, och de kommer varenda dag och varenda minut att försöka iscensätta en comeback. Detta är oundvikligt och står utom allt tvivel, och vi får under inga förhållanden slappna i vår vaksamhet.

Öppningstal vid första plenarmötet med Kinesiska folkets politiska rådgivande konferens (21 september 1949).

Det är sant att den socialistiska omdaningen i huvudsak genomförts i Kina såvitt äganderättssystemet angår och de omvälvande massomfattande klasstrider som kännetecknade de tidigare revolutionära perioderna har i huvudsak avslutats. Men fortfarande finns det kvar rester av de gamla godsägare- och kompradorklasserna, bourgeoisin finns fortfarande kvar och småborgerskapet har nätt och jämt påbörjat sin egen omdaning. Klasskampen är på intet sätt slut. Klasskampen mellan proletariat och bourgeoisi, klasskampen mellan olika politiska riktningar och klasskampen på det ideologiska området mellan proletariat och bourgeoisi kommer att pågå länge och följa en slingrande väg och tidvis t.o.m. bli mycket skarp. Proletariatet söker omforma världen efter sin egen världsåskådning och på samma sätt gör bourgeoisin. I det avseendet är frågan huruvida socialismen eller kapitalismen ska vinna fortfarande inte verkligt avgjord.

”Om den riktiga behandlingen av motsättningarna inom folket” (27 februari 1957), Skrifter i urval, s. 424.*

Det kommer att ta avsevärd tid att avgöra frågorna i den ideologiska kampen mellan socialism och kapitalism i vårt land. Det beror på att inflytandet från bourgeoisin och de intellektuella, som kommer från det gamla samhället, i vårt samhälle kommer att leva kvar i vårt land under lång tid framöver och detsamma gäller deras klassideologi. Om man inte inser detta tillfullo eller inte alls inser det, kommer ytterligt allvarliga misstag att begås och nödvändigheten att föra kampen på det ideologiska området kommer att förbises.

A.a., s. 425.

I vårt land kommer borgerlig och småborgerlig ideologi, antimarxistisk ideologi, att fortsätta att finnas till under lång tid. I grunden har det socialistiska systemet upprättats i vårt land. Vi har vunnit den grundläggande segern genom att omvandla äganderätten till produktionsmedlen, men vi har inte ännu vunnit full seger på de politiska och ideologiska fronterna. På det ideologiska området har frågan, om vem som ska vinna i kampen mellan proletariatet och bourgeoisin, inte ännu avgjorts. Vi måste fortfarande föra en långvarig kamp emot borgerlig och småborgerlig ideologi. Det är fel att inte förstå detta och att ge upp den ideologiska kampen. Alla felaktiga idéer, alla giftiga ogräs, alla vålnader och odjur måste underkastas kritik; i intet  fall bör de tillåtas att sprida sig obehindrade. Kritiken bör emellertid vara helt och fullt genomtänkt, analyserande och övertygande och inte grov, byråkratisk, metafysisk eller dogmatisk.

”Tal vid Kinas kommunistiska partis rikskonferens om propagandaarbete”, (12 mars 1957), Skrifter i urval, s. 454-455.

Både dogmatism och revisionism går tvärt emot marxismen. Marxismen måste förvisso gå framåt; den måste utvecklas jämsides med praktikens utveckling och kan inte stå stilla. Den skulle bli livlös, om den förblev stillastående och stereotyp. Marxismens grundläggande principer får emellertid aldrig brytas, annars kommer fel att begås. Det är dogmatism att närma sig marxismen från en metafysisk ståndpunkt och anse den såsom någonting stelt. Det är revisionism att förneka marxismens grundläggande principer och dess allmängiltiga sanning. Revisionismen är en form av borgerlig ideologi. Revisionisterna förnekar skillnaderna mellan socialism och kapitalism, mellan proletariatets diktatur och bourgeoisins diktatur. Vad de förespråkar är i verkligheten inte den socialistiska linjen utan den kapitalistiska linjen. Under nuvarande förhållanden är revisionismen mera ödeläggande än dogmatismen. En av våra viktiga aktuella uppgifter på den ideologiska fronten är att utveckla kritiken av revisionismen.

A.a., s. 455.

Revisionismen eller högeropportunismen är en borgerlig tankeströmning som t.o.m. är ännu farligare än dogmatismen. Revisionisterna, högeropportunisterna bekänner sig till marxismen med läpparna; de angriper även 'dogmatismen'. Men vad de verkligen angriper är marxismens kärna. De motsätter sig och förvränger materialismen och dialektiken, motsätter sig eller försöker försvaga folkets demokratiska diktatur och kommunistiska partiets ledande roll, motsätter sig eller försöker försvaga den socialistiska omdaningen och det socialistiska uppbyggnadsarbetet. Även efter den socialistiska revolutionens grundläggande seger i vårt land, finns det fortfarande en del människor som förgäves hoppas att kunna återupprätta det kapitalistiska systemet. De bekämpar arbetarklassen på alla frontavsnitt, däribland det ideologiska. I denna kamp är revisionisterna deras högra hand.

”Om den riktiga behandlingen av motsättningarna inom folket” (27 februari 1957), Skrifter i urval, s. 427. 

[Innehåll]

III. SOCIALISMEN OCH KOMMUNISMEN

Kommunismen är på en och samma gång ett fullständigt system av proletär ideologi och ett nytt samhällssystem. Den skiljer sig från alla andra ideologier och samhällssystem och är det mest fulländade, progressiva, revolutionära och förnuftsenliga systemet i mänsklighetens historia. Feodalismens ideologi och samhällssystem hör hemma endast i historiens museum. Kapitalismens ideologi och samhällssystem har också blivit ett museiföremål i en del av världen (i Sovjetunionen), men liknar i andra länder ”en döende människa vars liv snabbt dalar, liksom solen då den går ned bakom västra bergen”, och kommer snart att förvisas till muséet. Endast kommunismens ideologi och samhällssystem är fyllda av ungdom och livskraft och stormar fram över världen med farten i ett jordskred och kraften i en ljungeld.

”Om ny demokrati” (januari 1940), avsnitt IX, Valda verk, bd II.*

Det socialistiska systemet kommer slutligen att ersätta det kapitalistiska systemet; detta är en objektiv lag, oberoende av människans vilja. Hur mycket reaktionärerna än bemödar sig att hålla tillbaka historiens hjul, kommer förr eller senare revolutionen att äga rum och oundvikligen att segra.

”Tal vid Sovjetunionens högsta sovjets möte till firandet av 40-årsminnet av den stora socialistiska oktoberrevolutionen” (6 november 1957).

Vi kommunister döljer aldrig våra politiska åsikter. Vårt framtida eller maximiprogram är definitivt och utan allt tvivel att föra Kina framåt till socialismen och kommunismen. Både vårt partis namn och vår marxistiska världsåskådning pekar otvetydigt mot detta höga ideal för framtiden, en ojämförligt lysande och storslagen framtid.

”Om koalitionsregering” (24 april 1945), avsnitt IV, i ”Vårt allmänna program”, Valda verk, bd III.*

Den revolutionära rörelsen i Kina, som ledes av kommunistiska partiet, omfattar som helhet tagen två skeden, dvs. den demokratiska och den socialistiska revolutionen, vilka är två till sitt väsen skilda revolutionära processer, och den andra processen kan genomföras först sedan den första avslutats. Den demokratiska revolutionen är den nödvändiga förberedelsen för den socialistiska revolutionen, och den socialistiska revolutionen är den oundvikliga fortsättningen på den demokratiska revolutionen. Slutmålet, för vilket alla kommunister kämpar, är att skapa ett socialistiskt och kommunistiskt samhälle.

”Den kinesiska revolutionen och Kinas kommunistiska parti” (december 1939), kapitel 11, avsnitt 7, Valda verk, bd II o. Politiska skrifter, s. 133-134.*

Den socialistiska revolutionen syftar till att frigöra produktivkrafterna. Omvandlingen från individuell till socialistisk, kollektiv äganderätt inom jordbruket och hantverket och från kapitalistisk till socialistisk äganderätt inom den privata industrin och handeln kommer ofelbart att medföra en väldig frigörelse av produktivkrafterna. Sålunda skapas de samhälleliga betingelserna för en oerhörd utökning av produktionen inom industri och jordbruk.

Tal vid Högsta statskonferensen (25 januari 1956).

Vi genomför nu en revolution inte blott inom samhällssystemet, omvandlingen från privat till allmän äganderätt, utan även inom teknologin, omvandlingen från hantverksproduktion till modern mekaniserad produktion i stor skala. Dessa två revolutioner är inbördes förbundna. Inom jordbruket måste, sådana som förhållandena är i vårt land, kooperationen föregå mekaniseringen (i de kapitalistiska länderna utvecklas jordbruket på ett kapitalistiskt sätt). Därför får vi på inga villkor betrakta industri och jordbruk, socialistisk industrialisering och jordbrukets socialistiska omvandling såsom två skilda och isolerade ting, och vi får på inga villkor framhäva den ena och tona ner den andra.

”Till frågan om jordbrukskooperationen”, (31 juli 1955), Skrifter i urval, s. 372.

Det nya samhällssystemet har alldeles nyss grundats och kräver tid för att befästas. Tro inte att det nya systemet kan helt befästas i samma ögonblick som det grundats, ty detta är omöjligt. Det måste befästas steg för steg. För att uppnå dess slutgiltiga befästande är det nödvändigt inte blott att genomföra landets socialistiska industrialisering och framhärda i den socialistiska revolutionen på den ekonomiska fronten, utan även att ständigt bedriva en mödosam socialistisk revolutionär kamp och en socialistisk skolning på de politiska och ideologiska fronterna. Dessutom krävs olika bidragande internationella faktorer.

”Tal vid Kinas kommunistiska partis rikskonferens om propagandaarbete” (12 mars 1957), Skrifter i urval, s. 440-441.

I Kina kommer kampen för att konsolidera det socialistiska systemet, kampen för att avgöra huruvida socialismen eller kapitalismen ska segra, fortfarande att ta en lång historisk period i anspråk. Men vi bör alla inse att det nya systemet, socialismen, otvivelaktigt kommer att konsolideras. Vi kan förvisso bygga en socialistisk stat med modern industri, modernt jordbruk, modern vetenskap och kultur.

A.a., s. 441.

Antalet intellektuella som är fientligt inställda till vår stat är mycket litet. De tycker inte om vår stat, dvs. proletariatets diktatur, och trånar efter det gamla samhället. Närhelst en möjlighet uppstår, kommer de att ställa till bråk och söka störta kommunistiska partiet och återställa det gamla Kina. I valet mellan den proletära och den borgerliga vägen, mellan den socialistiska och den kapitalistiska vägen, väljer dessa människor envetet att följa den sistnämnda. I verkligheten är denna väg omöjlig, och därför är de i verkligheten redo att kapitulera för imperialismen, feodalismen och byråkratkapitalismen. Sådana människor hittas i politiska kretsar och inom industriella och kommersiella, kulturella och undervisnings-, vetenskapliga, teknologiska och religiösa kretsar, och de är ytterligt reaktionära.

A.a., s. 441.

Det allvarliga problemet är böndernas fostran. Bondehushållningen är splittrad och lantbrukets socialisering kommer, av Sovjetunionens erfarenheter att döma, att kräva lång tid och oförtrutet arbete. Utan att lantbruket socialiseras kan det inte bli någon fullständig och konsoliderad socialism.

”Om folkets demokratiska diktatur” (30 juni 1949), Valda verk, bd IV, s. 448, o. Skrifter i urval, s. 351.

Vi måste ha tilltro till, för det första, att bondemassorna är redo att rycka fram på socialismens väg under partiets ledning, och, för det andra, att partiet är i stånd att leda bönderna på denna väg. Dessa två ting utgör sakens kärna, huvudströmningen.

”Till frågan om jordbrukskooperationen”, (31 juli 1955), Skrifter i urval, s. 370.

De ledande instanserna i kooperativen måste tillse att de fattiga bönderna och de nya lägre mellanbönderna intar en dominerande ställning inom dessa instanser, med de gamla lägre mellanbönderna och de övre mellanbönderna – gamla eller nya – som hjälpstyrka. Endast på detta sätt kan enhet mellan fattiga bönder och mellanbönder uppnås, kooperativen konsolideras, produktionen utvidgas och den socialistiska omdaningen av hela landsbygden bli korrekt genomförd i enlighet med partiets politik. Annorledes kan inte enhet mellan de fattiga bönderna och mellanbönderna uppnås, kooperativen befästas, produktionen utvidgas och den socialistiska omdaningen av hela landsbygden genomföras.

Förord till ”Hur den ledande ställningen i Wutangs jordbruksproducenters kooperativ övergick från mellanbönderna till de fattiga bönderna” (1955). Ett urval av förord till artiklar i Det socialistiska uppsvinget på Kinas landsbygd i Skrifter i urval, s. 389.

Det är väsentligt att uppnå enhet med mellanbönderna och det är fel att inte göra det. Men på vem måste arbetarklassen och kommunistiska partiet stödja sig på landsbygden för att uppnå enhet med mellanbönderna och förverkliga den socialistiska omvandlingen av hela landsbygden? Säkerligen på de fattiga bönderna och inga andra. Så var fallet, när kampen mot godsägarna pågick och landreformen genomfördes, och så är fallet i dag, när kampen mot de rika bönderna och andra kapitalistiska element förs i syfte att uppnå jordbrukets socialistiska omvandling. Under båda dessa revolutionära perioder vacklade mellanbönderna i de inledande skedena. Först då mellanbönderna klart ser den allmänna riktningen i det som sker och revolutionens annalkande seger, kommer de att ställa sig på revolutionens sida. De fattiga bönderna måste påverka mellanbönderna och vinna över dem, så att revolutionen breddas dag för dag till den slutliga segern.

Förord till ”Lärdom av 'Mellanböndernas kooperativ' och 'de fattiga böndernas kooperativ' i Fuan härad” (1955), Det socialistiska uppsvinget på Kinas landsbygd, kinesiska uppl., bd II.

Bland de välbärgade bönderna finns en allvarlig tendens till kapitalism. Om vi på minsta sätt försummar det politiska arbetet bland bönderna under kooperationsrörelsen samt under en mycket lång period efteråt, kommer denna tendens att ta överhanden.

Förord till ”En beslutsam kamp måste föras mot tendensen till kapitalism” (1955), Det socialistiska uppsvinget på Kinas landsbygd, kinesiska uppl., bd. I.

Den jordbrukskooperativa rörelsen har från början varit en hård ideologisk och politisk kamp. Inget kooperativ kan upprättas utan att genomgå en sådan kamp. Innan ett helt nytt samhällssystem kan byggas på det gamlas plats, måste platsen sopas ren. Rester av gamla idéer, som återspeglar det gamla systemet, kommer alltid att finnas kvar i människors sinnen under en lång tid, och försvinner inte lätt. Sedan ett kooperativ har upprättats, måste det genomgå många fler strider innan det kan befästas. Till och med då kan det falla samman i det ögonblick det slappnar i sina bemödanden.

Förord till ”En allvarig läxa” (1955). Ett urval av förord till Det socialistiska uppsvinget på Kinas landsbygd, Skrifter i urval, s. 392.

Kapitalismens spontana krafter har under senare år oavbrutet vuxit på landsbygden, nya rika bönder har skjutit upp överallt och många välbärgade mellanbönder strävar att bli rika bönder. A andra sidan lever fortfarande många fattiga bönder i armod på grund av att de saknar tillräckliga produktionsmedel, några är skuldsatta och andra säljer eller arrenderar ut sin jord. Om denna tendens får fortsätta ohämmad, kommer polariseringen på landsbygden oundvikligen att förvärras dag för dag. De bönder som förlorar sin jord och de som fortsätter att leva i armod kommer att klaga över att vi inte gör någonting för att rädda dem undan ruin eller hjälpa dem att lösa sina svårigheter. Inte heller de välbärgade mellanbönderna som går i en kapitalistisk riktning kommer att bli nöjda med oss, för vi kommer aldrig att kunna uppfylla deras krav om vi inte avser att ta den kapitalistiska vägen. Kan förbundet mellan arbetare och bönder stå rycken under sådana omständigheter? Uppenbarligen inte. Det finns ingen lösning på detta problem annat än på en ny grundval. Och det betyder att steg för steg åstadkomma en socialistisk omvandling av hela jordbruket samtidigt med ett successivt förverkligande av den socialistiska industrialiseringen och den socialistiska omdaningen av hantverk, kapitalistisk industri och handel, med andra ord, det betyder att genomföra kooperationen och på landsbygden avskaffa de rika böndernas och de enskildas hushållning, så att hela landsbygdsbefolkningen tillsammans kommer att få det allt bättre. Vi vidhåller att detta är enda sättet att befästa förbundet mellan arbetare och bönder.

”Till frågan om jordbrukskooperationen” (31 juli 1955), Skrifter i urval, s. 377-378.*

Med planering i stort menar vi planering som beaktar intressena hos de sexhundra miljonerna människor i vårt land. När vi gör upp planer, handlägger saker och ting eller tänker över problemen, måste vi utgå från det faktum, att Kina har en befolkning på sexhundra miljoner. Vi får aldrig glömma detta faktum.

”Om den riktiga behandlingen av motsättningarna inom folket” (27 februari1957), Skrifter i urval, s. 421.

Förutom partiets ledarskap är vår befolkning på 600 miljoner människor en avgörande faktor. Mera folk innebär en större jäsande massa av idéer, mer entusiasm och mer energi. Aldrig förr har folkets massor varit så inspirerade, så kampberedda och så djärva som nu.

”Ett kooperativ presenteras” (15 april 1958), Skrifter i urval, s. 457.

Bortsett från övriga kännetecken hos Kinas 600 miljoner människor, är det mest framträdande det att de är ”fattiga och som oskrivna blad”. Detta kan tyckas vara dåligt, men i verkligheten är det bra. Fattigdom ger upphov till ett begär efter förändring, ett begär efter handling och ett begär efter revolution. På ett oskrivet blad som är utan varje fläck kan skrivas de friskaste och vackraste skrivtecken, eller målas de friskaste och vackraste bilder.

A.a., s. 457-458.

Efter den kinesiska revolutionens landsomfattande seger och sedan jordfrågan lösts, kommer det fortfarande att existera två grundläggande motsättningar i Kina. Den första ligger på det inre planet, det är motsättningen mellan arbetarklassen och bourgeoisin. Den andra ligger på det yttre planet, det är motsättningen mellan Kina och de imperialistiska länderna. Följaktligen får folkrepublikens av arbetarklassen ledda statsmakt inte försvagas sedan folkets demokratiska revolution segrat utan måste stärkas.

”Rapport till andra plenarsammanträdet med Kinas kommunistiska partis sjunde centralkommitté” (5 mars 1949), Valda verk, bd IV, s. 396.

”Vill inte ni avskaffa statsmakten?” Jo, det vill vi, men inte med ens. Vi kan inte göra det ännu. Varför? Därför att imperialismen fortfarande existerar, därför att den inhemska reaktionen fortfarande existerar, därför att klasser fortfarande existerar i vårt land. Vår nuvarande uppgift är att stärka folkets statsapparat – huvudsakligen folkarmén, folkpolisen och folkdomstolarna – för att konsolidera det nationella försvaret och beskydda folkets intressen.

”Om folkets demokratiska diktatur” (30 juni 1949), Valda verk, bd IV, s. 447,o. Skrifter i urval, s. 349.

Vår stat är en folkets demokratiska diktatur, som leds av arbetarklassen och som grundas på förbundet mellan arbetare och bönder. Vad är denna diktatur till för? Dess första uppgift är att undertrycka de reaktionära klasserna och elementen och de utsugare i landet som sätter sig upp mot den socialistiska revolutionen, att undertrycka alla dem som försöker att omintetgöra vårt socialistiska uppbygge, eller med andra ord, att lösa de inre motsättningarna mellan oss och fienden. Exempelvis att arrestera, rannsaka och döma vissa kontrarevolutionärer och under viss angiven tid beröva godsägare och byråkratkapitalister rösträtt och yttrandefrihet – allt detta faller inom ramen för vår diktatur. För att upprätthålla allmän ordning och slå vakt om folkets intressen är det likaså nödvändigt att utöva diktatur över förskingrare, svindlare, mordbrännare, mördare, förbrytargäng och andra bovar som allvarligt stör ordningen.

Den andra uppgiften för denna diktatur är att skydda vårt land mot undermineringsverksamhet och möjlig aggression från den yttre fienden. Om detta skulle inträffa är det denna diktaturs uppgift att lösa den yttre motsättningen mellan oss och fienden. Syftet med denna diktatur är att skydda hela vårt folk, så att det kan arbeta och bygga upp Kina till ett socialistiskt land med modern industri, modernt jordbruk, modern vetenskap och kultur.

”Om den riktiga behandlingen av motsättningarna inom folket” (27 februari 1957), Skrifter i urval, s. 398.

Folkets demokratiska diktatur behöver arbetarklassens ledning. För det är endast arbetarklassen som är den mest förutseende, den mest osjälviska och den alltigenom mest revolutionära klassen. Revolutionens hela historia bevisar att revolutionen misslyckas utan arbetarklassens ledning och att den triumferar när den leds av arbetarklassen.

”Om folkets demokratiska diktatur” (30 juni 1949), Valda verk, bd IV, s. 450, o. Skrifter i urval, s. 352.

Folkets demokratiska diktatur är baserad på förbundet mellan arbetarklassen, bönderna och småbourgeoisin i städerna, huvudsakligen på förbundet mellan arbetarklassen och bönderna, ty dessa bägge klasser utgör 80-90 procent av Kinas befolkning. Dessa två klasser är huvudkrafterna vid imperialismens och kuomintangreaktionärernas störtande. Övergången från den Nya demokratin till socialismen beror också huvudsakligen på förbundet dem emellan.

A.a., s. 450, o. a.a., s. 352.

Klasskampen, kampen för produktion och vetenskapliga experiment utgör de tre stora revolutionära rörelserna för uppbyggandet av ett mäktigt socialistiskt land. Dessa rörelser är en säker garanti för att kommunisterna kommer att vara fria från byråkrati och immuna emot revisionism och dogmatism och ständigt kommer att förbli oövervinneliga. De är en tillförlitlig garanti för att proletariatet kommer att vara i stånd att enas med de breda arbetande massorna och genomföra en demokratisk diktatur. Om dessa rörelser saknades och godsägare, rika bönder, kontrarevolutionärer, dåliga element och odjur av alla slag tilläts att krypa fram, medan våra kadrer blundade för allt detta och i många fall inte ens skilde mellan fienden och oss utan skulle samarbeta med fienden och bli korrumperade, splittrade och demoraliserade av honom, om våra kadrer på detta sätt drogs bort eller fienden vore i stånd att smyga in i våra led och om många av våra arbetare, bönder och intellektuella lämnades försvarslösa mot fiendens såväl hårda som mjuka taktik, då skulle det inte dröja länge, kanske endast några år eller ett decennium, eller högst några decennier, innan en kontrarevolutionär och hela landet omfattande restauration oundvikligen inträffade; det marxist-leninistiska partiet skulle utan tvivel bli ett revisionistiskt parti eller ett fascistiskt parti och hela Kina skulle skifta färg.

(Mao Tse-tung, not till ”De sju välskrivna dokumenten från provinsen Chekiang angående kadrernas deltagande i kroppsarbete”, den 9 maj 1963) Återgiven i broschyren ”Om Chrusjtjovs falska kommunism och dess historiska lärdomar för världen”, s. 60-61.*

Folkets demokratiska diktatur använder två metoder. Gentemot fienden använder den diktaturens metoder, dvs., för så lång tid som krävs tillåter den dem inte att delta i politisk verksamhet och tvingar dem att lyda folkregeringens lagar, att delta i arbete och att genom arbete omvandla sig till nya människor. Omvänt använder den gentemot folket metoder som inte innebär tvång utan demokrati, dvs. den måste nödvändigtvis låta dem delta i politisk verksamhet och tvingar dem inte att göra det ena eller det andra, utan använder den demokratiska metoden för att uppfostra och övertala dem.

Slutord vid andra sessionen med Kinesiska folkets politiska rådgivande konferens' första nationella kommitté. (23 juni 1950).

Under kommunistiska partiets ledning genomför det kinesiska folket en energisk korrigeringsrörelse i syfte att åstadkomma en snabb utveckling av socialismen i Kina på en fastare grund. Detta är en rörelse för att genomföra en hela nationen omfattande debatt som är både vägledd och fri, en debatt i städerna och på landsbygden om sådana frågor som den socialistiska vägen kontra den kapitalistiska vägen, det grundläggande i statssystemet och det viktigaste i dess politik, partiets och regeringsfunktionärernas arbetsstil och frågan om folkets välfärd, en debatt som genomförs på så sätt att man lägger fram fakta och resonerar ut saker och ting i syfte att på ett riktigt sätt lösa de aktuella motsättningar inom folket som kräver en omedelbar lösning. Detta är en socialistisk rörelse för folkets självfostran och självomvandling.

”Tal vid Sovjetunionens Högsta sovjets möte till firandet av 40-årsminnet av den stora socialistiska Oktoberrevolutionen” (6 november 1957).

Vi står inför ytterst krävande uppgifter i det stora uppbygget. Trots att det finns över 10 miljoner medlemmar i vårt parti, utgör de fortfarande en mycket liten minoritet av landets befolkning. Inom regeringsdepartement och allmänna organisationer och företag måste mycket arbete utföras av folk som inte tillhör partiet. Det är omöjligt att få detta arbete väl gjort därest vi inte har förmåga att stödja oss på massorna och samarbeta med folk som inte tillhör partiet. Vi måste, samtidigt som vi fortsätter att stärka enheten inom hela partiet, också fortsätta att stärka enheten mellan alla våra nationaliteter, demokratiska klasser, demokratiska partier och folkliga organisationer och att konsolidera och utvidga folkets demokratiska enhetsfront, och vi måste samvetsgrant i vartenda avsnitt av vårt arbete göra oss av med osunda yttringar som är skadliga för enheten mellan partiet och folket.

”Öppningstal vid Kinas kommunistiska partis åttonde rikskongress” (15 september 1956).

[Innehåll]

IV. OM DEN RIKTIGA BEHANDLINGEN AV MOTSÄTTNINGARNA INOM FOLKET

Vi har att göra med två typer av samhälleliga motsättningar – motsättningar mellan oss och fienden och motsättningar inom folket. Dessa två typer av motsättningar är av helt olika karaktär.

”Om den riktiga behandlingen av motsättningarna inom folket” (27 februari 1957), Skrifter i urval, s. 395-396.

För att rätt förstå dessa två olika typer av motsättningar måste vi först av allt göra klart för oss vad vi menar med 'folket' och vad vi menar med 'fienden' . . . I det nuvarande stadiet av socialismens uppbyggnad tillhör alla klasser, skikt och socialgrupper som gillar, stödjer och arbetar för det socialistiska uppbyggnadsarbetets sak kategorin folket, medan de sociala krafter och grupper som gör motstånd mot den socialistiska revolutionen och är fientliga mot eller saboterar det socialistiska uppbygget alla är folkets fiender.

A.a., s. 396.

Under de förhållanden som för närvarande råder i Kina innefattar motsättningarna inom folket motsättningarna inom arbetarklassen, motsättningarna bland bönderna, motsättningarna bland de intellektuella, motsättningarna mellan arbetarklassen och bönderna, motsättningarna mellan arbetarna och bönderna å ena sidan och de intellektuella å den andra, motsättningarna mellan arbetarklassen och andra grupper av arbetande människor å ena sidan och den nationella bourgeoisin å den andra, motsättningarna inom den nationella bourgeoisin osv. Vår folkregering är en regering som verkligen motsvarar folkets intressen och tjänar folket, men ändå finns det vissa motsättningar mellan regeringen och folket. Dessa innefattar motsättningar mellan statens intressen, kollektivets intressen och individens intressen; mellan demokrati och centralism; mellan ledning och ledda samt motsättningar som uppstår på grund av vissa statstjänstemäns byråkratiska arbetsstil i deras mellanhavanden med massorna. Alla dessa är också motsättningar inom folket. På det hela taget är motsättningarna inom folket baserade på den grundläggande intressegemenskapen inom folket.

A.a., s. 396-397.*

Motsättningarna mellan oss och våra fiender är antagonistiska. I folkets led är motsättningarna mellan de arbetande människorna icke-antagonistiska, medan motsättningarna mellan utsugarna och de utsugna klasserna, bortsett från den antagonistiska aspekt som utmärker dem, också har en icke-antagonistisk aspekt.

A.a., s. 396

Hur ska i vårt folks politiska liv rätt skiljas från fel i en människas ord och handlingar? På grundval av vår konstitutions principer, viljan hos den överväldigande majoriteten av vårt folk och de gemensamma politiska ståndpunkter som våra politiska partier och grupper vid skilda tillfällen deklarerat, tror vi, att kriterierna i stort sett bör vara följande:

1) Ord och handlingar bör bidra till att förena och inte splittra folken i våra olika nationaliteter.

2) De bör vara till nytta och inte till skada för den socialistiska omdaningen och det socialistiska uppbyggnadsarbetet.

3) De bör bidra till att befästa, inte undergräva eller försvaga folkets demokratiska diktatur.

4) De bör bidra till att befästa, inte undergräva eller försvaga den demokratiska centralismen.

5) De bör bidra till att stärka, inte undergräva eller försvaga det kommunistiska partiets ledande roll.

6) De bör vara till nytta, inte till skada för den internationella socialistiska enheten och enheten mellan de fredsälskande folken i världen.

Av dessa sex kriterier är den socialistiska vägen och partiets ledande roll de viktigaste.

A.a., s. 427-428

Frågan om att undertrycka kontrarevolutionärer är en fråga om en kamp mellan oss och fienden, en motsättning mellan oss och fienden. Inom folkets led finns det en del som har olika åsikter i denna fråga. Det finns två kategorier vilkas åsikter skiljer sig från våra. De som är högersinnade i sitt tankesätt gör ingen åtskillnad mellan oss och fienden och uppfattar felaktigt våra fiender som vårt eget folk. De uppfattar såsom vänner just de människor som den stora massan av folket betraktar som fiender. De som är 'vänstersinnade' i sitt tänkesätt förstorar motsättningen mellan oss och fienden till den grad, att de felaktigt uppfattar vissa motsättningar inom folket som motsättningar mellan oss och fienden och betraktar såsom kontrarevolutionärer personer som i själva verket inte är det. Båda åsikterna är felaktiga. Ingendera av dem kan vara oss till hjälp att på ett riktigt sätt handlägga frågan om att undertrycka kontrarevolutionärerna eller att korrekt värdera detta arbete.

A.a., s. 408-409.*

Kvalitativt olika motsättningar kan lösas enbart med kvalitativt olika metoder. Till exempel, motsättningen mellan proletariatet och bourgeoisien löses genom den socialistiska revolutionens metod, motsättningen mellan de stora massorna av folket och det feodala systemet löses genom den demokratiska revolutionens metod; motsättningen mellan kolonierna och imperialismen löses genom det nationella revolutionära krigets metod; motsättningen mellan arbetarklassen och bondeklassen i det socialistiska samhället löses genom metoden att kollektivisera och mekanisera jordbruket, motsättningar inom kommunistiska partiet löses genom kritikens och självkritikens metod; motsättningen mellan samhället och naturen löses genom metoden att utveckla produktivkrafterna ... Marxist-leninister måste noggrant följa principen att använda olika metoder för att lösa olika motsättningar.

”Om motsättningar” (augusti 1937), Valda verk, bd I, s. 321-322 o. Skrifter i urval, s. 88-89.

Eftersom motsättningarna mellan oss och fienden och motsättningarna inom folket har olika karaktär, måste de lösas med olika metoder. För att uttrycka saken kort: det förra är en fråga om att dra en klar skiljelinje mellan oss och fienden, medan det senare är en fråga om att klart skilja mellan rätt och fel. Det är naturligtvis också sant att skillnaden mellan oss och fienden också är en fråga om rätt och fel. Exempelvis frågan om vem som har rätt, vi eller reaktionärerna hemma och i utlandet, imperialisterna, feodalherrarna och byråkratkapitalisterna, är också en fråga om rätt och fel, men den tillhör en annan kategori än frågor om rätt och fel inom folket.

”Om den riktiga behandlingen av motsättningarna inom folket” (27 februari 1957), Skrifter i urval, s. 397-398.

Enda sättet att avgöra frågor av ideologisk natur eller kontroversiella frågor inom folket är genom den demokratiska metoden, diskussionsmetoden, kritik, övertygelse och uppfostran, och inte metoden att tvinga eller undertrycka.

A.a., s. 401.

För att kunna producera och studera effektivt och ordna sin tillvaro på ett passande sätt vill folket, att regeringen, ledarna för produktionen och organen inom undervisnings- och kulturväsendet utfärdar lämpliga order av obligatorisk karaktär. Det är sunt förnuft att ordning inte kan upprätthållas utan administrativa bestämmelser. Administrativ ordergivning och övertygelsens och uppfostringens metoder kompletterar varandra när det gäller att lösa motsättningar inom folket. Aven administrativa regler för upprätthållande av allmän ordning måste åtföljas av övertygelse och uppfostran, ty i många fall är enbart bestämmelser utan verkan.

A.a., s. 401.

Bourgeoisien och småbourgeoisien måste nödvändigtvis ge uttryck för sina ideologier. Det är oundvikligt att de envist kommer att yttra sig på alla upptänkliga sätt i politiska och ideologiska frågor. Man kan inte vänta sig att de ska göra annat. Vi bör inte använda undertryckningsmetoder för att hindra dem att yttra sig utan bör tillåta dem att göra det och samtidigt argumentera med dem och rikta lämplig kritik mot dem.

Det kan inte råda något tvivel om att vi bör kritisera alla slags felaktiga idéer. Det duger visst inte att avstå från kritik och se på medan felaktiga idéer obehindrat sprider sig och får monopolställning. Misstag bör kritiseras och giftigt ogräs bekämpas varhelst det sticker upp. Men sådan kritik bör inte vara dogmatisk. Vi bör inte använda den metafysiska metoden utan sträva att tillämpa den dialektiska metoden. Vad som behövs är vetenskaplig analys och fullt övertygande argument.

A.a., s. 426.

Det är ... nödvändigt att kritisera folkets brister, men då vi gör det, måste vi i sanning ställa oss på folkets ståndpunkt och tala utifrån en helhjärtad önskan att skydda och fostra det. Att behandla kamrater såsom fiender är att gå över till fiendens ståndpunkt.

”Föreläsningar i ett forum i Yenan om litteratur och konst” (maj 1942) slutord, avsnitt IV, Valda verk, bd III o. Skrifter i urval, s. 256.

Motsättning och kamp är allmängiltiga och absoluta, men metoderna att lösa motsättningar, det vill säga kampformerna, skiljer sig i enlighet med olikheterna i motsättningarnas natur. Vissa motsättningar kännetecknas av öppen antagonism, andra inte. I överensstämmelse med tingens konkreta utveckling, utvecklas vissa motsättningar, som ursprungligen icke var antagonistiska, till antagonistiska sådana, medan andra, som ursprungligen var antagonistiska, utvecklas till icke antagonistiska motsättningar.

”Om motsättningar” (augusti 1937). Valda verk, bd I, s. 346, o. Skrifter i urval, s. 114-115.

Under vanliga förhållanden är motsättningar inom folket inte antagonistiska. Men om vi inte behandlar dem på ett riktigt sätt, eller om vi slappnar i vår vaksamhet och sänker garden, kan antagonism uppstå. I ett socialistiskt land är en sådan utveckling vanligen bara av lokal och tillfällig karaktär. Orsaken är att det system, som vilar på människans utsugning av människan har avskaffats och folkets intressen är identiska.

”Om den riktiga behandlingen av motsättningarna inom folket” (27 februari 1957), Skrifter i urval, s. 402-403.

I vårt land tillhör motsättningen mellan arbetarklassen och den nationella bourgeoisien kategorin motsättningar inom folket. Den klasskamp som pågår mellan de två är på det hela taget en klasskamp inom folkets egna led, därför att den kinesiska nationella bourgeoisien har en dubbel karaktär. Under den borgerligt demokratiska revolutionens period hade den både en revolutionär och en försonlig sida. I den socialistiska revolutionens period är utsugning av arbetarklassen för att göra vinster en sida av den nationella bourgeoisiens karaktär, medan dess stöd åt grundlagen och villighet att acceptera den socialistiska omdaningen utgör den andra. Den nationella bourgeoisien skiljer sig från imperialisterna, godsägarna och byråkratkapitalisterna. Motsättningen mellan den nationella bourgeoisien och arbetarklassen är en motsättning mellan utsugare och utsugna och till sin natur antagonistisk. Men under de faktiska betingelser som råder i Kina kan denna antagonistiska klassmotsättning, om den behandlas på lämpligt sätt, omformas till en icke-antagonistisk motsättning och lösas med fredliga medel. Men om vi inte behandlar den på lämpligt sätt, om vi exempelvis inte följer en politik som går ut på att vi enar oss med, kritiserar och uppfostrar den nationella bourgeoisien, eller om den nationella bourgeoisien inte accepterar denna vår politik, då kan motsättningen mellan arbetarklassen och den nationella bourgeoisien förvandlas till en motsättning mellan oss och fienden.

A.a., s. 397.

Den [kontrarevolutionära revolten i Ungern 1956] var ett fall då reaktionärer inom ett socialistiskt land i förbund med imperialisterna och i ett försök att förverkliga sina konspirativa syften utnyttjade motsättningarna inom folket till att utså tvedräkt och framkalla oroligheter. Den läxa som händelserna i Ungern givit förtjänar att uppmärksammas.

A. a, s. 403.*

[Innehåll]

V. KRIG OCH FRED

Krig är den högsta formen av kamp för att lösa motsättningar mellan klasser, nationer, stater eller politiska grupper, när dessa motsättningar utvecklats till ett visst stadium, och har förekommit ända sedan privatäganderätten och klasserna uppstod.

”Strategiska problem i Kinas revolutionära krig” (december 1936), Valda verk, bd I, s. 181.

”Kriget är politikens fortsättning.” I denna mening är krig politik och kriget i sig självt en politisk handling. Sedan urminnes tider har det inte förekommit ett krig som inte haft politisk karaktär. ... Men kriget har sina egna särskilda kännetecken och i denna mening kan det inte likställas med politik i allmänhet. ”Kriget är politikens fortsättning med andra ... medel.” När politiken utvecklas till ett visst stadium, utöver vilket den inte kan fortsätta med vanliga medel, bryter krig ut för att svepa undan hindren i vägen. . . . När hindret avlägsnats och vårt mål uppnåtts, kommer kriget att sluta. Men om hindret inte sopas undan helt och hållet, måste kriget fortsätta till dess att syftet är helt uppnått. ... Det kan därför sägas, att politik är krig utan blodsutgjutelse, medan krig är politik med blodsutgjutelse.

”Om långvarigt krig” (maj 1938), styckena 63 o. 64, Valda verk, bd II o. Militärpolitiska skrifter, bd II, s. 80-81.*

Historien visar att krigen är uppdelade i tvenne slag: rättfärdiga och orättfärdiga. Alla krig, som tjänar framåtskridandet, är rättfärdiga och alla, som hindrar framåtskridandet, är orättfärdiga. Vi kommunister bekämpar alla orättfärdiga krig, som hindrar framåtskridandet, men vi bekämpar inte progressiva, rättfärdiga krig. Vi kommunister nöjer oss inte med att inte bekämpa rättfärdiga krig, vi deltar aktivt i dem. Vad orättfärdiga krig beträffar, är första världskriget, i vilket bägge sidorna kämpade för imperialistiska intressen, ett exempel. Därför bekämpade kommunisterna i hela världen beslutsamt detta krig. Sättet att bekämpa ett sådant krig är att göra allt som är möjligt för att förhindra det, innan det bryter ut, och, sedan det väl brutit ut, att närhelst det är möjligt bekämpa kriget med krig, och bekämpa orättfärdigt krig med rättfärdigt krig.

A.a., stycke 58 o. a.a. s. 75.

Revolutioner och revolutionära krig är oundvikliga i klassamhället och utan dem är det omöjligt att utföra något språng i den samhälleliga utvecklingen och att störta de reaktionära härskande klasserna och därför omöjligt för folket att vinna politisk makt.

”Om motsättningar” (augusti 1937), Valda verk, bd I s. 343-344 o. Skrifter i urval, s. 114.*

Revolutionärt krig är ett motgift, som inte endast bortskaffar fiendens gift utan också renar oss från vår egen smuts. Varje rättfärdigt revolutionärt krig är begåvat med en oerhörd kraft, som kan förvandla många ting eller röja vägen för deras förvandling. Det kinesisk-japanska kriget kommer att omvandla både Kina och Japan; förutsatt att Kina håller ut i försvarskriget och vidmakthåller enhetsfronten, kommer det gamla Japan med säkerhet att omvandlas till ett nytt Japan och det gamla Kina till ett nytt Kina, och människor och allting annat i både Kina och Japan kommer att omvandlas under och efter kriget.

”Om långvarigt krig” (maj 1938), stycke 25, Valda verk, bd II o. Militärpolitiska skrifter, bd II, s. 43.*

Varje kommunist måste inse sanningen i orden ”politisk makt växer ut ur en gevärspipa.”

”Problem rörande krig och strategi” (6 november 1938), avsnitt II, Valda verk, bd II o. Militärpolitiska skrifter, bd II, s. 157.

Den centrala uppgiften och högsta formen för revolutionen är maktövertagande med väpnat våld, tvistefrågans lösning medelst krig. Denna marxist-leninistiska revolutionsprincip gäller universellt, för Kina och för alla andra länder.

A.a., avsnitt I o. a.a. s. 148-149.

Utan väpnad kamp skulle varken proletariatet, folket eller kommunistiska partiet ha någon ställning alls i Kina och det skulle vara omöjligt för revolutionen att segra. Under dessa år [de arton åren sedan partiet grundades] har vårt partis utveckling, konsolidering och bolsjevisering pågått mitt under revolutionära krig; utan väpnad kamp skulle kommunistiska partiet säkerligen inte vara vad det i dag är. Kamraterna inom hela partiet får aldrig glömma denna erfarenhet, för vilken vi betalt med blod.

”Kommunisten presenteras” (4 oktober 1939), Valda verk, bd II.*

Enligt den marxistiska statsteorin är armén statsapparatens viktigaste beståndsdel. Var och en, som vill gripa och behålla statsmakten, måste ha en stark armé. En del människor förlöjligar oss som förespråkare av ”krigets allmakt”. Ja, vi förespråkar det revolutionära krigets allmakt; det är bra, inte dåligt, det är marxistiskt. Rysslands kommunistiska partis gevär skapade socialism. Vi ska skapa en demokratisk republik. Erfarenheterna av klasskampen under imperialismens era lär oss att det endast är med gevärets makt som arbetarklassen och de arbetande massorna kan besegra bourgeoisien och godsägarna, vilka bägge är beväpnade. I denna mening kan vi säga att endast med gevär kan hela världen omvandlas.

”Problem rörande krig och strategi” (6 november 1938), avsnitt II, Valda verk, bd II o. Militärpolitiska skrifter, bd II, s. 157-158.

Vi talar för krigets avskaffande, och vi önskar inte krig. Men krig kan avskaffas endast genom krig, och för att bli av med geväret är det nödvändigt att gripa till geväret.

A.a. avsnitt II, o. a.a. s. 158.

Kriget, denna monstruösa ömsesidiga människoslakt, kommer till slut att avskaffas genom det mänskliga samhällets framåtskridande, och detta i en icke allt för avlägsen framtid. Men det finns endast ett sätt att avskaffa det, och det är att bekämpa kriget med krig, att bekämpa kontrarevolutionärt krig med revolutionärt krig, att bekämpa nationellt kontrarevolutionärt krig med nationellt revolutionärt krig, och att bekämpa kontrarevolutionärt klasskrig med revolutionärt klasskrig. . . . När det mänskliga samhället kommer dithän att klasser och stater avskaffats, kommer det inte längre att finnas krig, vare sig kontrarevolutionära eller revolutionära, orättfärdiga eller rättfärdiga; då inträder en era av bestående fred för mänskligheten. Vårt studium av lagarna för revolutionärt krig bottnar i vår önskan att avskaffa alla krig. Häri ligger skillnaden mellan oss kommunister och alla de exploaterande klasserna.

”Strategiska problem i Kinas revolutionära krig” (december 1936), Valda verk, bd I, s. 183-184.

Vårt land och alla de övriga socialistiska länderna önskar fred; det gör också folken i alla världens länder. De enda som kräver krig och inte vill fred är vissa monopolkapitalistiska grupper i en handfull imperialistiska länder som är beroende av aggression för sina profiter.

”Öppningstal vid Kinas kommunistiska partis Åttonde rikskongress” (15 september 1956).

För att uppnå en varaktig världsfred, måste vi ytterligare utveckla vår vänskap och vårt samarbete med broderländerna i det socialistiska lägret och stärka vår solidaritet med alla fredsälskande länder. Vi måste sträva till att upprätta normala diplomatiska förbindelser på grundval av ömsesidig respekt för territoriell integritet och suveränitet samt likställdhet och ömsesidig fördel med alla länder som är villiga att leva tillsammans med oss i fred. Vi måste ge aktivt stöd till den nationella oavhängighets- och befrielserörelsen i länder i Asien, Afrika och Latinamerika såväl som till fredsrörelsen och till rättfärdig kamp i alla länder i världen.

A.a.

Vad beträffar de imperialistiska länderna bör vi ena oss med folken i dessa länder och sträva att i fred samleva med dessa länder, göra affärer med dem och hindra varje eventuellt krig, men under inga omständigheter bör vi hysa några orealistiska uppfattningar om dem.

”Om den riktiga behandlingen av motsättningarna inom folket” (27 februari 1957), Skrifter i urval, s. 438.

Vi vill fred. Om emellertid imperialismen framhärdar i att utkämpa ett krig, kommer vi inte att ha något annat alternativ än att fatta ett fast beslut att kämpa till slutet innan vi fortsätter med vårt uppbygge. Om ni är rädda för krig dag in och dag ut, vad kommer ni att göra om kriget slutligen bryter ut? Först sade jag att östanvinden förhärskar över västanvinden och att krig inte kommer att bryta ut, och nu har jag tillagt dessa förklaringar om läget i händelse krig skulle utbryta. Båda möjligheterna har sålunda tagits med i beräkningen.

Tal vid mötet mellan kommunistiska och arbetarpartier i Moskva (18 november 1957), citerat i ”Statement by the Spokesman of the Chinese Government” (1 september 1963).*

Folk världen över diskuterar nu huruvida ett tredje världskrig kommer att bryta ut. Även i denna fråga måste vi vara psykologiskt förberedda och företa en del analyser. Vi är bestämt för fred och mot krig. Men om imperialisterna prompt yrkar på att utlösa ännu ett krig, bör vi inte frukta det. Vår inställning till denna fråga är densamma som vår inställning till vilken störning som helst: för det första är vi emot den; för det andra är vi inte rädda för den.

Första världskriget ledde till att Sovjetunionen, med en folkmängd på 200 miljoner, uppstod. Andra världskriget följdes av uppkomsten av det socialistiska lägret med dess sammanlagda folkmängd på 900 miljoner. Om imperialisterna skulle driva fram ett tredje världskrig, skulle helt visst ytterligare flera hundra miljoner övergå till socialismen; därefter blir det inte mycket plats kvar i världen för imperialisterna; det är också troligt att imperialismens hela system totalt störtar samman.

”Om den rätta behandlingen av motsättningarna inom folket” (27 februari 1957), Skrifter i urval, s. 433.

Ställa till bråk, misslyckas, ställa till bråk på nytt, misslyckas på nytt ... till dess det är ute med dem. Detta är imperialisternas och reaktionärernas logik över hela världen i deras förhållande till folkets sak, och de kommer aldrig att handla i strid med denna logik. Detta är en marxistisk lag. När vi säger ”imperialismen är vildsint”, menar vi att dess natur aldrig kommer att förändras, att imperialisterna aldrig kommer att lägga ifrån sig sina slaktarknivar, att de aldrig kommer att bli Buddhor, utan kommer att fortsätta som de börjat till dess de går under.

Kämpa, misslyckas, kämpa på nytt, misslyckas på nytt, kämpa igen ... till segern; detta är folkets logik och också det kommer aldrig att handla i strid med denna logik. Detta är en annan marxistisk lag. Det ryska folkets revolution följde denna lag, och det har också det kinesiska folkets revolution gjort.

”Kasta undan illusionerna, bered er till strid” (14 augusti 1949), Valda verk, bd IV, s. 459.

Just därför att vi har segrat får vi aldrig slappna i vår vaksamhet mot imperialisternas och deras hejdukars vanvettiga hämndekomplotter. Den som låter sin vaksamhet slappna avväpnar sig själv politiskt och försätter sig i ett passivt läge.

”Tal till förberedande kommittén för den nya politiska rådgivande konferensen (15 juni 1949), Valda verk, bd IV, s. 436.

Imperialisterna och deras hejdukar, de kinesiska reaktionärerna, kommer inte att finna sig i sitt nederlag i Kina. De kommer att fortsätta att på alla möjliga sätt sammansvärja sig mot det kinesiska folket. De kommer till exempel att smuggla in sina agenter i Kina för att utså tvedräkt och skapa svårigheter. Säkert är, att de aldrig kommer att försumma detta slags verksamhet. De kommer, för att ta ett annat exempel, att egga de kinesiska reaktionärerna att blockera Kinas hamnar och kommer även att sätta in sina egna styrkor för detta ändamål. De kommer att göra detta så länge det är möjligt. I den mån de fortfarande längtar efter äventyr kommer de dessutom att sända en del av sina trupper att invadera och härja Kinas gränser, detta är heller inte uteslutet. Allt detta måste vi ta med i beräkningen.

A.a., s. 436.*

Världen går framåt, framtiden är ljus och ingen kan förändra denna historiens allmänna utvecklingsriktning. Vi bör föra en ständig propaganda bland folket för att bekantgöra fakta om framstegen i världen och om den ljusa framtid som väntar oss, på det att de ska förlita sig på seger.

”Om Chungkingförhandlingarna” (17 oktober 1945), Valda verk, bd IV, s. 64.

Officerarna och kämparna i hela Folkets befrielsearmé får inte ens i minsta mån låta sin stridsvilja slappna. Allt tänkande som minskar stridsviljan och nedvärderar fienden är felaktigt.

”Rapport till andra plenarsammanträdet med Kinas kommunistiska partis sjunde centralkommitté (5 mars 1949), Valda verk, bd IV, s. 387.

[Innehåll]

VI. IMPERIALISMEN OCH ALLA REAKTIONÄRER ÄR PAPPERSTIGRAR

Alla reaktionärer är papperstigrar. Till det yttre är reaktionärerna skräckinjagande, men i verkligheten är de inte så starka. På lång sikt sett är det inte reaktionärerna utan folket som är de verkligt starka.

”Samtal med den amerikanska korrespondenten Anna Louise Strong” (augusti 1946), Valda verk, bd IV, s. 107 o. Skrifter i urval, s. 321.

Liksom det inte finns något enda ting i världen som icke har en dubbel natur (detta är lagen om motsatsernas enhet) så har imperialismen och alla reaktionärer en dubbel natur – de är samtidigt riktiga tigrar och papperstigrar. I det förgångna, innan de erövrade statsmakten och under någon tid därefter, var slavägarklassen, den feodala godsägarklassen och bourgeoisien livskraftiga, revolutionära och progressiva. De var riktiga tigrar. Men med tiden, till följd av att deras motparter – slavklassen, bondeklassen och proletariatet – steg för steg tillväxte i styrka, tog upp kampen emot dem och bekämpade dem allt mera förbittrat, förändrade sig dessa härskande klasser steg för steg till raka motsatsen, de förvandlades till reaktionärer, till efterblivna människor, till papperstigrar. Och slutligen störtades de eller kommer de att störtas av folket. De reaktionära, efterblivna, ruttnande klasserna behöll sin dubbelnatur ännu in i sina sista strider på liv och död mot folket. A ena sidan var de verkliga tigrar. De åt människor, miljoner och tiotals miljoner människor. Folket genomgick i kampen för sin sak ett skede av svårigheter och lidanden, och dess väg gjorde många krökar och bukter. Det tog det kinesiska folket över etthundra år att krossa imperialismens, feodalismens och byråkratkapitalismens välde i Kina och kostade det tiotals miljoner liv innan det segrade 1949. Se nu! Var inte dessa våra fiender levande tigrar, järntigrar, riktiga tigrar? Men till slut förvandlades de till papperstigrar, döda tigrar, leksakstigrar. Detta är historiska fakta. Har inte folk sett eller hört talas om dessa fakta? De har ju förekommit i tusental och tiotusental. I tusental och tiotusental! Följaktligen måste imperialismen och alla reaktionärer, när man på lång sikt, ur strategisk synpunkt betraktar deras väsen, ses för vad de verkligen är – papperstigrar. På detta bör vi bygga vårt strategiska tänkande. A andra sidan är de också levande tigrar, järntigrar, riktiga tigrar, som kan äta människor. På detta bör vi bygga vårt taktiska tänkande.

Ur ett tal vid Politiska byrån i Kinas kommunistiska partis centralkommitté den 1 december 1958 i Wuchang, citerat i fotnot till ovan anfört arbete, Valda verk, bd IV, s, 104-105, o. Skrifter i urval, s. 318-320.*

Jag har sagt att alla de som mäktiga beryktade reaktionärerna endast är papperstigrar. Orsaken är att de är skilda från folket. Se här! Var inte Hitler en papperstiger? Blev inte Hitler störtad? Jag har också sagt att tsaren av Ryssland, kejsaren av Kina och den japanska imperialismen allesammans var papperstigrar. Som vi vet, blev de alla störtade. Den amerikanska imperialismen har ännu inte störtats och den besitter atombomben. Jag tror att den också kommer att störtas. Även den är en papperstiger.

Tal vid mötet med kommunistiska och arbetarpartier i Moskva (18 november 1957).

”Att lyfta upp ett stenblock endast för att tappa det på egna fötter” är ett kinesiskt ordspråk som beskriver vissa fånars beteende. Reaktionärerna i alla länder är fånar av detta slag. I grund och botten tjänar deras förföljelse av de revolutionära folken endast till att påskynda folkens revolutioner i en allt bredare och mera intensiv omfattning. Fyllde inte de förföljelser av det revolutionära folket som bedrevs av den ryske tsaren och av Chiang Kai-shek denna funktion i de stora ryska och kinesiska revolutionerna?

”Tal vid Sovjetunionens Högsta sovjets möte till firandet av 40-årsminnet av den stora socialistiska Oktoberrevolutionen” (6 november 1957).

Den amerikanska imperialismen invaderade Kinas territorium Taiwan och har hållit det besatt under de senaste nio åren. För en kort tid sedan skickade den sina väpnade styrkor att invadera och ockupera Libanon. Förenta staterna har upprättat hundratals militära baser i många länder över hela världen. Kinas territorium Taiwan, Libanon och alla Förenta staternas militära baser på främmande mark är lika många rep kring den amerikanska imperialismens hals. Snarorna har knutits av amerikanerna själva och ingen annan, och det är de själva som har lagt dessa snaror kring sina egna halsar och överlämnat repändorna till det kinesiska folket, folken i arabländerna och alla folk i världen som älskar fred och bekämpar aggression. Ju längre de amerikanska aggressorerna stannar på dessa ställen, desto hårdare kommer snarorna kring deras halsar att dras åt.

Tal vid Högsta statskonferensen (8 september 1958).

Imperialismen kommer inte att bestå länge, ty den begår alltid illgärningar. Den envisas med att i alla länder fostra och stödja reaktionärer som är emot folket, den har med våld tillskansat sig många kolonier och halvkolonier och många militära baser, och den hotar freden med kärnvapenkrig. Sålunda har mer än 90 procent av folken i världen av imperialismen tvingats att resa sig eller kommer att tvingas att resa sig i kamp emot den. Ändå lever imperialismen alltjämt, den löper alltjämt amok i Asien, Afrika och Latinamerika. I västerlandet förtrycker imperialismen fortfarande sitt eget folk. Denna situation måste förändras. Uppgiften för folken i hela världen är att sätta stopp för den aggression och det förtryck som utövas av imperialismen, framför allt av den amerikanska imperialismen.

Intervju med en korrespondent från nyhetsbyrån Hsinhua (29 september 1958).

Den amerikanska imperialismen, som topprider världen, har gjort sig till fiende till världens folk och i allt högre grad isolerat sig. De som vägrar att bli förslavade kommer aldrig att låta sig kuvas av atombomber och vätebomber i händerna på de amerikanska imperialisterna. Den rasande flodvåg som folken i hela världen reser mot de amerikanska aggressorerna är oemotståndlig. Deras kamp mot den amerikanska imperialismen och dess hejdukar kommer med all säkerhet att vinna ännu större segrar.

”Uttalande till stöd för Panamas folks rättfärdiga kamp mot den amerikanska imperialismen” (12 januari 1964), People of the World, Unite and Defeat the U.S. Aggressors and All Their Lackeys, 2nd ed., s. 9-10.

Om de monopolkapitalistiska grupperna i Förenta staterna framhärdar i sin aggressions- och krigspolitik, kommer till slut den dagen att randas då de blir hängda av folken i hela världen. Samma öde väntar Förenta staternas medbrottslingar.

Tal vid Högsta statskonferensen (8 september 1958).

Under en lång period har vi utvecklat följande uppfattning om kampen mot fienden: strategiskt bör vi förakta alla våra fiender, men taktiskt bör vi ta dem alla på allvar. Detta innebär även att vi måste förakta fienden med hänsyn till det hela, men att vi måste ta honom på allvar, när det gäller varje enskild konkret fråga. Om vi inte föraktar fienden med hänsyn till det hela, kommer vi att begå ett opportunistiskt fel. Marx och Engels var endast två individer, men ändå hade de redan så tidigt förklarat att kapitalismen skulle störtas i hela världen. Men när vi tar itu med konkreta problem och särskilda fiender, kommer vi att begå ett äventyrspolitiskt fel därest vi inte tar dem på allvar. I krig kan slag utkämpas endast ett efter ett, och fientliga styrkor utplånas endast en efter en. Fabriker kan byggas endast en i taget. Bonden kan plöja jorden endast bit för bit. Detsamma gäller även när man äter en måltid. Strategiskt kan vi ta ätandet av en måltid lätt – vi vet att vi kan avsluta den. Men i verkligheten äter vi den en munsbit i taget. Det är omöjligt att stjälpa i sig en hel bankett på en gång. Detta kallas en bit-för-bit lösning. På militärt språk heter det att utplåna fiendens styrkor en efter en.

Tal vid mötet med kommunistiska och arbetarpartier i Moskva (18 november 1957).

Det är min åsikt att det internationella läget nu har nått en ny vändpunkt. Det blåser i dag två vindar i världen, östanvinden och västanvinden. Ett kinesiskt ordstäv säger, ”Antingen förhärskar östanvinden över västanvinden, eller västanvinden över östanvinden.” Jag tror att läget i dag kännetecknas av att östanvinden förhärskar över västanvinden. Det vill säga, att socialismens krafter har blivit förkrossande överlägsna imperialismens krafter.

A.a.

[Innehåll]

VII. VÅGA KAMPA, VÅGA VINNA

Folk i hela världen, förena er och slå de amerikanska aggressorerna och alla deras hejdukar! Folk i hela världen, var modiga, våga att kämpa, trotsa svårigheterna och ryck fram i våg efter våg. Då kommer hela världen att tillhöra folken. Odjur av alla slag ska förintas.

”Uttalande till stöd för folket i Kongo (L) mot Förenta staternas aggression” (28 november 1964), People of the World, Unite and Defeat the U.S. Aggressors and All Their Lackeys, 2nd ed., s. 14.

Kinas kommunistiska parti fann, efter att på den marxist-leninistiska vetenskapens grund ha företagit en klar och väl genomtänkt värdering av det inrikespolitiska och utrikespolitiska läget, att alla attacker från reaktionärerna här hemma och i utlandet inte blott måste utan också kunde slås ned. När mörka moln tornade upp sig i skyn, framhöll vi att det endast var tillfälligt, att mörkret snart skulle vara över och solen bryta fram.

”Det nuvarande läget och våra uppgifter” (25 december 1947), Militärpolitiska skrifter, bd II, s. 264.

Historiskt sett för alla reaktionära krafter, som befinner sig på randen till förintelse, en sista desperat kamp mot de revolutionära krafterna, och en del revolutionärer låter sig för en tid bedras av denna manifestation av yttre styrka men inre svaghet. De fattar inte det viktiga faktum att fienden närmar sig förintelsen medan de själva närmar sig segern.

”Vändpunkten i andra världskriget” (12 oktober 1942), Valda verk bd III, o. Militärpolitiska skrifter, bd II, s. 187.

Om de [Kuomintang] börjar strid, ska vi utplåna dem fullständigt. Saken står så här: om de angriper och vi utplånar dem, är det det vederlag som kommer dem till del; utplånar vi en del av dem, blir det visst vederlag, utplånar vi allesammans, fullständigt vederlag. Kinas problem är komplicerade och våra hjärnor måste också vara en smula komplicerade. Om de börjar slåss, slåss vi tillbaka för att vinna fred.

”Om Chungkingförhandlingarna” (17 oktober 1945), Valda verk, bd IV, s. 61.*

Om någon angriper oss och förutsättningarna för strid är gynnsamma, kommer vi säkerligen att slå till i självförsvar för att utplåna honom beslutsamt, grundligt, helt och fullständigt (vi slår aldrig till i hastigt mod, men när vi slår till, gör vi det för att segra). Vi får inte låta oss skrämmas av reaktionärernas skrävel.

”Om fredsförhandlingarna med Kuomintang. Cirkulärskrivelse från Kinas kommunistiska partis centralkommitté” (26 augusti 1945), Valda verk, bd IV, s. 54.*

Om våra önskningar vore utslagsgivande, skulle vi inte vilja slåss en enda dag till. Men om omständigheterna tvingar oss att kämpa så kan vi fortsätta kampen till slutet.

”Samtal med den amerikanska korrespondenten Anna Louise Strong” (augusti 1946), Valda verk., bd IV, s. 103, o. Skrifter i urval, s. 318.

Vi vill fred. Men så länge som den amerikanska imperialismen vägrar att uppge sina arroganta och oresonliga krav och sina planer på att utvidga aggressionen, är den enda kurs det kinesiska folket kan följa den att beslutsamt fortsätta att kämpa sida vid sida med det koreanska folket. Vi är inte krigiska av oss. Vi är villiga att stoppa kriget omedelbart och lämna de återstående frågorna till en senare uppgörelse. Men den amerikanska imperialismen är inte villig därtill. Välan då, låt striden fortsätta. Oavsett i hur många år den amerikanska imperialismen vill slåss, är vi redo att kämpa intill den stund då den är villig att sluta, ända till det ögonblick de kinesiska och koreanska folken vinner fullständig seger.

Tal vid fjärde sammanträdet med Kinesiska folkets politiska rådgivande konferens' första nationella kommitté, (7 februari 1953).

Vi bör driva ut allt ofruktbart tänkande ur våra led. Alla åsikter, som överskattar fiendens styrka och underskattar folkets, är felaktiga.

”Det nuvarande läget och våra uppgifter” (25 december 1947), Valda verk, bd IV, s. 185.

De förtryckta folken och nationerna får inte sätta sitt hopp om befrielse till imperialismens och dess lakejers ”förnuft”. De kommer att segra endast genom att stärka sin enhet och framhärda i sin kamp.

”Uttalande emot aggressionen mot Sydvietnam och Förenta staternas och Ngo Dinh Diem-klickens nedslaktning av dess folk” (29 augusti 1963), People of the World, Unite and Defeat the U.S. Aggressors and All Their Lackeys, 2nd ed., s. 6.

När helst detta landsomfattande inbördeskrig bryter ut, måste vi vara väl beredda. Även om det kommer tidigt, låt oss säga i morgon bittida, bör vi vara beredda. Detta är punkt ett. I det nuvarande internationella och inrikespolitiska läget är det möjligt att inbördeskriget till en tid kan begränsas till omfattningen och hållas inom lokal ram. Detta är punkt två. Punkt ett handlar om vad vi bör förbereda oss på, punkt två rör förhållanden som redan består sedan länge. Kort sagt, vi måste vara beredda. Är vi beredda, kommer vi också att vara i stånd att på rätt sätt ta itu med alla slags komplicerade situationer.

”Läget och vår politik efter segern i försvarskriget mot Japan” (13 augusti 1945), Valda verk, bd IV, s. 24.

[Innehåll]

VIII. FOLKKRIGET

Det revolutionära kriget är ett massornas krig; det kan föras endast genom att man mobiliserar massorna och litar till dem.

”Sörj för massornas välfärd, ägna uppmärksamhet åt arbetsmetoderna” (27 januari 1934), Valda verk, bd I, s. 147.*

Vad är det som utgör en verklig järnbastion? Det är massorna, de miljoner och åter miljoner människor som uppriktigt och allvarligt stöder revolutionen. De är den verkliga järnbastionen, som ingen kraft, vilken det än vara må, kan krossa. Kontrarevolutionen kan inte krossa oss; vi ska tvärtom krossa den. Genom att samla miljoner och åter miljoner människor kring den revolutionära regeringen och utvidga vårt revolutionära krig ska vi utplåna all kontrarevolution och överta hela Kina.

A.a., s. 150.*

Den rikaste källan till kraft att föra krig ligger i folkets massor. Det är främst till följd av att de kinesiska massorna är oorganiserade som japanerna vågar terrorisera oss. När denna brist är avhjälpt, kommer den japanske angriparen att liksom en vild tjur, som rusat in i en ring av eld, vara omgiven av hundratals miljoner av vårt folk som rätat ryggarna, enbart ljudet av deras röster kommer att fylla honom med skräck, och han kommer att brännas till döds.

”Om långvarigt krig” (maj 1938), stycke 114, Valda verk, bd II o. Militärpolitiska skrifter, bd II s. 136.

Imperialisterna tyranniserar oss på ett sådant sätt att vi måste ta itu med dem på allvar. Vi måste inte endast ha en stark reguljär armé, vi måste också organisera folkmilisavdelningar i stor omfattning. Detta kommer att göra det svårt för imperialisterna att i händelse av invasion förflytta sig en enda tum i vårt land.

Intervju med en korrespondent från nyhetsbyrån Hsinhua (29 september 1958).

När man betraktar det revolutionära kriget som helhet, ser man att de operationer som folkgerillan utför och de som utförs av Röda arméns huvudstyrkor kompletterar varandra på samma sätt som en människas höger- och vänsterarmar; och hade vi endast Röda arméns huvudstyrkor och inte folkgerillan, skulle vi vara som en kämpe med endast en arm. I konkreta ordalag, och särskilt med tanke på militära operationer, menar vi, när vi talar om folket inom basområdet som en faktor, att vi har ett väpnat folk. Detta är huvudskälet till att fienden fruktar att närma sig vårt basområde.

”Strategiska problem i Kinas revolutionära krig” (december 1936), Valda verk, bd I, s. 238.

Seger eller nederlag i krig beror tvivelsutan i stort sett av de militära, politiska och ekonomiska förhållandena och naturförhållandena på båda sidor. Men inte enbart av dessa. Det beror också av varje sidas subjektiva förmåga att leda kriget.

En militär strateg får inte, i sin strävan att vinna ett krig, överskrida de gränser, som de materiella betingelserna sätter; inom dessa gränser kan och bör han emellertid sträva efter seger. Skådeplatsen för en militär strategs aktioner är byggd på de objektiva materiella betingelserna, men på denna scen kan han leda uppförandet av månget drama, fyllt med dåd och färg, kraft och storhet.

A.a., s. 191-192.*

Krigets ändamål är specifikt ”att bevara sig själv och förinta fienden”. (Att förinta fienden är att avväpna honom eller ”beröva honom kraften att göra motstånd”, inte att förinta varje medlem av hans styrka fysiskt). I forna tiders krig använde människorna spjut och sköld, spjutet till att angripa och förinta fienden och skölden till att försvara och bevara sig själva. Ännu i denna dag är alla vapen en utveckling av spjutet och skölden. Bombflygplanet, kulsprutan, den långskjutande kanonen och giftgasen har utvecklats ur spjutet medan skyddsrummet, stålhjälmen, betongfästningen och gasmasken har utvecklats ur skölden. Stridsvagnen är ett nytt vapen, som förenar både spjutets och sköldens funktioner. Angreppet är det främsta medlet till att förinta fienden, men försvaret kan inte undvaras därvid. Det omedelbara ändamålet med angreppet är att förinta fienden, men det är samtidigt självbevarelse, ty om fienden inte förintas, kommer du att förintas. Det omedelbara ändamålet med försvaret är självbevarelse, men på samma gång är försvaret ett medel att understödja angreppet eller att förbereda övergång till angrepp. Reträtten hör till försvarets kategori och är en fortsättning av försvaret, medan förföljandet är en fortsättning av angreppet. Det bör framhållas att förintandet av fienden är det främsta ändamålet med krig och att självbevarandet kommer i andra hand, ty endast genom att förinta fienden i stort antal kan man effektivt bevara sig själv. Därför kommer angreppet, det viktigaste medlet att förinta fienden, i främsta rummet, medan försvaret, som är ett kompletterande medel till att förinta fienden och ett medel till självbevarelse, måste sättas i andra rummet. I verkligt krig spelas huvudrollen än av försvaret, än av angreppet, men tar man kriget som helhet förblir angreppet i främsta rummet.

”Om långvarigt krig” (maj 1938), Valda verk, bd II, stycke 68, o. Militärpolitiska skrifter, bd II, s. 85-86.

Alla de för militära operationer vägledande principerna härrör ur den enda grundprincipen: att göra sitt bästa för att bevara sin egen styrka och förinta fiendens.... Hur kan vi då rättfärdiga uppmuntran till heroiska offer i krig? Varje krig betingar sitt pris, ibland ett ytterligt högt pris. Står detta inte i motsättning till ”bevara sig själv”? I verkligheten finns här ingen motsättning alls; mera exakt uttryckt: offer och självbevarelse både står i motsättning till och kompletterar varandra. Ty sådana offer är nödvändiga, inte blott för att förinta fienden utan också för självbevarelse – partiellt och tillfälligt ”icke-bevarande” (offer, eller betalning av priset) är nödvändigt för det allmänna och beständiga bevarandets skull. Från denna grundprincip stammar hela raden av principer, som vägleder de militära operationerna, vilka allesammans – från principen för skjutningen (ta skydd för att bevara dig själv och utnyttja eldkraften till fullo för att förinta fienden) och till de strategiska principerna – är genomsyrade av andan i denna grundprincip. Alla tekniska, taktiska och strategiska principer är exempel på tillämpning av denna grundprincip. Principen att bevara sig själv och förinta fienden är grunden för alla militära principer.

”Strategiska problem i gerillakriget mot Japan” (maj 1938), kapitel II, Valda verk, bd II o. Militärpolitiska skrifter, bd I, s. 247-248.*

Våra operationsprinciper är följande.

1. Angrip först spridda isolerade fiendestyrkor, angrip koncentrerade, starka fiendestyrkor senare.

2. Ta först små och medelstora städer och vidsträckta landsbygdsområden, ta stora städer senare.

3. Gör utplånandet av fiendens effektiva styrka till vårt huvudmål, men gör inte till huvudmål att hålla eller ta en stad eller en ort. En stad eller en ort hålles eller tas som resultat av att fiendens effektiva styrka utplånas, och ofta kan en stad eller en ort slutgiltigt hållas eller tas först sedan den flera gånger gått ur hand i hand.

4. Koncentrera i varje slag en absolut överlägsen styrka (två, tre, fyra och ibland även fem eller sex gånger så stark som fiendens), omringa fiendestyrkorna fullständigt, sträva att utplåna dem helt och hållet och låt ingen slinka ur nätet. Använd under särskilda förhållanden metoden att tilldela fienden ett förkrossande slag, dvs. koncentrera hela vår styrka för att göra ett frontalangrepp och samtidigt angripa en eller båda av fiendens flanker i syfte att utplåna en del och driva den andra på flykten så att vår armé snabbt kan förflytta sina trupper till att krossa andra fiendestyrkor. Sträva att undvika utnötningsslag, i vilka vi förlorar mera än vi vinner eller bara får oavgjort. På detta sätt blir vi, ehuru vi är underlägsna som helhet (i numerärt hänseende), absolut överlägsna i varje del och i varje särskilt fälttåg, och detta tillförsäkrar oss segern i fälttåget. Allt efter som tiden går ska vi bli överlägsna även som helhet och småningom utplåna alla fiender.

5. Utkämpa inget slag oförberedda, utkämpa inget slag som ni inte är säkra om att vinna, gör allt för att vara väl förberedda för varje slag, sky ingen möda för att säkerställa segern under de förutsättningar som föreligger mellan fienden och oss.

6. Ge fritt spelrum åt vår stridsstil – mod i slaget, ingen fruktan för offer, ingen fruktan för utmattning, och oavbruten kamp (dvs. att under kort tid och utan vila utkämpa på varandra följande slag).

7. Sträva att utplåna fienden genom rörlig krigföring. Men ägna samtidigt uppmärksamhet åt ställningsangreppets taktik och ta fiendens befästa ställningar och städer.

8. Vad angrepp mot städer angår, ta beslutsamt alla fiendens befästa punkter och städer som är svagt försvarade. Ta vid passande tillfällen och om omständigheterna tillåter alla fiendens befästa punkter och städer som försvaras med måttlig styrka. Vad fiendens alla starkt försvarade och befästa punkter och städer angår, vänta till dess förutsättningarna mognat och ta dem då.

9. Fyll på vår utrustning och numerär med alla vapen som erövras och flertalet av de soldater som tillfångatagits från fienden. Vår armés viktigaste källor för människor och material ligger vid fronterna.

10. Ta väl vara på uppehållen mellan fälttågen till att låta trupperna vila samt till att utbilda och konsolidera dem. Vilo-, utbildnings- och konsolideringsperioderna bör som regel inte vara mycket långa, och fienden bör så vitt möjligt inte lämnas något andrum.

Dessa är de viktigaste av de metoder Folkets befrielsearmé använt för att besegra Chiang Kai-shek. De är ett resultat av att Folkets befrielsearmé härdats i årslånga strider mot såväl inhemska som utländska fiender och är helt avpassade till vår nuvarande situation.... Vår strategi och taktik är grundade på ett folkkrig. Ingen armé som går emot folket kan använda vår strategi och vår taktik.

”Det nuvarande läget och våra uppgifter” (25 december 1947), Valda verk, bd IV, s. 171-172, o. Militärpolitiska skrifter, bd II, s. 266-269.

Utan beredskap är överlägsenhet inte verklig överlägsenhet, och det kan inte bli fråga om något initiativ heller. En styrka som är underlägsen men beredd, kan, om den fattat denna sak, ofta besegra en överlägsen fiende genom överrumplingsangrepp.

”Om långvarigt krig” (maj 1938), stycke 83, Valda verk, bd II o. Militärpolitiska skrifter, bd II, s. 102.

[Innehåll]

IX. FOLKETS ARMÉ

Utan en folkarmé har folket ingenting.

”Om koalitionsregering” (24 april 1945), avsnitt IV, i ”Vårt specifika program”, stycke 5, Valda verk, bd III.

Denna armé är kraftfull därför att alla dess medlemmar har en medveten disciplin. De har kommit samman och de kämpar, inte för ett fåtal individers eller en trång klicks privata intressen, utan för de breda massornas och hela nationens intressen. Hela ändamålet med denna armé är att den ska stå orubbligt samman med och helhjärtat tjäna det kinesiska folket.

A.a., avsnitt III, i ”Folkets krig”, o. Militärpolitiska skrifter, bd II, s. 195-196.*

Den kinesiska Röda armén är ett väpnat organ för genomförande av revolutionens politiska uppgifter. Särskilt för närvarande, bör Röda armén sannerligen inte begränsa sig till att strida. Vid sidan om striderna, för att förinta fiendens militära styrka, bör Röda armén axla så viktiga uppgifter som att bedriva propaganda bland massorna, att organisera massorna, beväpna dem, hjälpa dem att upprätta revolutionär politisk makt och bilda partiorganisationer. Röda armén slåss inte bara för stridens skull, utan för att bedriva propaganda bland massorna, organisera dem, beväpna dem och hjälpa dem att upprätta revolutionär politisk makt. Utan dessa mål förlorar striden sin mening, och Röda armén förlorar skälet för sin existens.

”Om korrigering av felaktiga idéer i partiet” (december 1929), Valda verk, bd I, s. 108.*

Folkets befrielsearmé är alltid en kämpande styrka. Även efter den landsomfattande segern kommer vår armé att förbli en kämpande styrka under den historiska period i vilken klasserna i vårt land ännu icke avskaffats och det imperialistiska systemet fortfarande består i världen. I denna sak bör inga missförstånd och ingen vacklan förekomma.

”Rapport till andra plenarsammanträdet med Kinas kommunistiska partis sjunde centralkommitté” (5 mars 1949), Valda verk, bd IV, s. 389.

Vi har en armé för strid såväl som en armé för arbete. För strid har vi Åttonde routearmén och Nya fjärde armén; men även de utför ett dubbelt arbete, krigföring och produktion. Med dessa två slag av arméer, och med en kämpande armé som är skicklig i dessa två uppgifter och i massarbete, kan vi övervinna våra svårigheter och besegra den japanska imperialismen.

”Organisera er!” (29 november 1943), Valda verk, bd III, o. Skrifter i urval, s. 272.

Vårt nationella försvar kommer att konsolideras och ingen imperialist tillåtas att än en gång invadera vårt territorium. Vårt folks väpnade styrkor måste vidmakthållas och utvecklas med den modiga och stålsatta Folkets befrielsearmé såsom grundval. Vi kommer att ha inte endast en mäktig armé utan också ett mäktigt flygvapen och en mäktig flotta.

Öppningstal vid första plenarsammanträdet med Kinesiska folkets politiska rådgivande konferens (21 september 1949).

Vår princip är att partiet har kommandot över geväret, och att geväret aldrig får tillåtas ta kommandot över partiet.

”Problem rörande krig och strategi” (6 november 1938), avsnitt II, Valda verk, bd II o. Militärpolitiska skrifter, bd II, s. 157.

Alla officerare och kämpar måste städse ha i minnet att vi är den stora Folkets befrielsearmé, att vi är trupper, som leds av Kinas stora kommunistiska parti. Förutsatt att vi alltid följer partiets direktiv är vi säkra om att vinna.

”Manifest från Det kinesiska folkets befrielsearmé” (oktober 1947), Valda verk, bd IV, s. 163.

[Innehåll]

X. PARTIKOMMITTÉERNAS LEDNING

Systemet med partikommittéerna är en viktig partiinstitution för säkerställande av det kollektiva ledarskapet och till förhindrande av att någon enskild monopoliserar ledningen av verksamheten. Det har nyligen konstaterats att det i några (naturligtvis inte i alla) ledande instanser är vanligt att en enskild person monopoliserar ledningen av verksamheten och beslutar i viktiga frågor. Inte partikommittémötena utan en enskild individ beslutar om hur viktiga problem skall lösas, och ledamotskapet i partikommittéerna har blivit rent nominellt. Meningsskiljaktigheter mellan kommittéledamöter kan inte lösas och lämnas olösta under lång tid. Mellan partikommitténs ledamöter råder endast formell men inte verklig enighet. Detta förhållande måste ändras. Från och med nu måste ett sunt system med partikommittémöten införas i alla ledande instanser från Centralkommitténs byråer till partikommittéerna i prefekturerna, från partikommittéerna vid fronterna till partikommittéerna i brigader och militärområden (den Revolutionära militärkommissionens underkommissioner eller ledande grupper) och de ledande grupperna av partimedlemmar i regeringsorgan, folkorganisationer, på nyhetsbyrån och tidningsredaktionerna. Alla viktiga problem (naturligtvis inte oviktiga, triviala problem eller problem vilkas lösning beslutats efter diskussion på möten och som bara behöver genomföras) måste underställas kommittén för diskussion och de närvarande kommittéledamöterna bör ge grundligt uttryck åt sina åsikter och träffa bestämda beslut, som sedan bör genomföras av de berörda ledamöterna. . . . Partikommittémötena måste uppdelas i två kategorier, arbetsutskottsmöten och plenarsessioner, och dessa två bör icke förblandas. Vidare måste vi dra försorg om att varken det kollektiva ledarskapet eller det individuella ansvaret överbetonas, så att man försummar det ena för det andra. I armén har den som för befälet rätt att under strid eller när förhållandena så kräver fatta nödfallsbeslut på egen hand.

”Om partikommittéernas stärkande” (20 september 1948), Valda verk, bd IV, s.

En sekreterare i en partikommitté måste vara en bra ”gruppchef”. En partikommitté har tio å tjugo medlemmar. Man kan likna den vid en ”grupp” i armén, och sekreteraren kan jämföras med ”gruppchefen”. Det är sannerligen inte lätt att leda denna grupp väl. Var och en av Centralkommitténs byråer och underbyråer leder nu ett väldigt område och bär ett mycket tungt ansvar. Att leda betyder inte bara att besluta om politiken i allmänhet och i speciella fall utan också att skapa riktiga arbetsmetoder. Även om politiken i allmänhet och i de särskilda fallen är riktig, kan likväl svårigheter uppstå, om arbetsmetoderna försummas. För att kunna fylla sin uppgift som ledning måste en partikommitté lita till alla sina ”gruppmedlemmar” och sätta var och en av dem i stånd att spela sin roll helt och fullt. För att bli en bra ”gruppledare” måste sekreteraren bedriva intensiva studier och grundliga undersökningar. En sekreterare eller vice sekreterare, som inte bryr sig om att bedriva propaganda och organisationsarbete bland sin egen ”grupps” medlemmar, inte förstår att skapa ett gott förhållande till kommittémedlemmarna och inte studerar hur han ska genomföra möten med bästa resultat, kommer att finna det svårt att leda sin ”grupp” väl. Om ”gruppmedlemmarna” inte marscherar i takt, kan de aldrig vänta sig att få leda tiotals miljoner människor i strid och uppbygge. Förhållandet mellan sekreteraren och kommittémedlemmarna är naturligtvis ett i vilket minoriteten måste lyda majoriteten, och skiljer sig sålunda från förhållandet mellan en gruppledare och hans män. Här har jag talat om gruppen endast som ett analogt exempel.

”Partikommittéernas arbetsmetoder” (13 mars 1949), Valda verk, bd IV, s. 405406.*

Lägg fram problemen. Detta bör inte endast ”gruppledaren” utan också kommittémedlemmarna göra. Prata inte bakom ryggen på folk. Närhelst problem uppstår, kalla ett möte, lägg fram problemen till diskussion, fatta beslut och problemen kommer att lösas. Om det finns problem och de inte läggs fram, kommer de att bestå olösta under lång tid, kanske i åratal. ”Gruppledaren” och kommittémedlemmarna bör vara förstående i sitt förhållande till varandra. Ingenting är viktigare än ömsesidig tolerans, förståelse, stöd och vänskap mellan sekreteraren och kommittémedlemmarna, mellan Centralkommittén och dess regionsbyråer och mellan regionsbyråerna och partiets områdes-kommittéer.

A.a., s. 406.*

”Utbyt informationer.” Detta betyder att medlemmarna i en partikommitté skall hålla varandra informerade och utbyta åsikter om ting som de uppmärksammat. Detta är av stor betydelse för uppnåendet av ett gemensamt språk. En del misslyckas med att göra detta och liksom de människor Lao Tzu beskriver ”besöker de aldrig i hela sitt liv varandra, fastän var och en av dem kan höra tuppen gala och hunden skälla hemma hos den andre”. Resultatet är att de saknar ett gemensamt språk.

A.a., s. 406.

Fråga era underordnade om saker som ni inte förstår eller inte känner till, och ge inte utan vägande skäl uttryck åt ert gillande eller ogillande. ... Vi bör aldrig låtsas veta det vi inte vet, vi bör inte skämmas för att fråga folk under oss och lära av dem och vi bör noga efterhöra meningarna bland kadrerna på lägre nivåer. Var elev innan ni blir lärare, lär av kadrerna på de lägre nivåerna innan ni ger order. . . . Vad kadrerna på lägre nivåer säger må vara riktigt eller inte — sedan vi lyssnat till det, måste vi analysera det. Vi måste beakta de riktiga åsikterna och handla i enlighet med dem. .. . Lyssna också till de felaktiga åsikterna underifrån. Det är fel att inte alls lyssna på dem. Man ska emellertid inte handla enligt sådana åsikter utan kritisera dem.

A.a., s. 406-407.*

Lär att ”spela piano”. Då man spelar piano är alla tio fingrarna i rörelse. Det duger inte att bara röra några fingrar och inte andra. Men om alla tio fingrarna på en gång trycker ned på tangenterna, blir det ingen melodi. För att framkalla god musik bör de tio fingrarna röra sig rytmiskt och i samverkan. En partikommitté bör ha ett fast grepp om sin centrala uppgift men bör samtidigt utveckla arbetet på andra fält kring denna centrala uppgift. För närvarande måste vi ta hand om många fält. Vi måste sköta arbetet i alla områden, väpnade styrkor och avdelningar och får inte ägna all vår uppmärksamhet åt ett fåtal problem och utelämna andra. Varhelst det finns ett problem måste vi sätta fingret på det, och detta är en metod som vi måste behärska. Några spelar piano bra och andra gör det dåligt, och det är stor skillnad på de melodier de framkallar. Partikommittéernas medlemmar måste lära sig att ”spela piano” bra.

A.a., s. 407.

”Ta ett fast grepp.” Därmed menas att partikommittéerna inte endast ska ha ”grepp” om utan måste ha ett ”fast grepp” om sina huvuduppgifter. Man kan få grepp om en sak endast om man griper den fast i handen och inte låter greppet lossna i minsta mån. Tar man inte ett fast grepp, är det detsamma som att man inte har något grepp alls. Man kan naturligtvis inte få grepp om någonting med en öppen hand. Om handen sluts såsom om den grep om någonting, men inte sluts hårt, har den fortfarande inget grepp. En del av våra kamrater har grepp om huvuduppgifterna, men deras grepp är inte fast och därför lyckas de inte med sitt arbete. Det går inte att inte ha något grepp alls, och om greppet inte är fast går det inte heller.

A.a., s. 407-408.

”Ha sinne för siffror.” Därmed menas att vi måste intressera oss för ett läges eller ett problems kvantitativa sida och företa en grundläggande kvantitativ analys. Varje kvalitet tar sig uttryck i en viss kvantitet, och utan kvantitet kan det inte finnas någon kvalitet. Ända in till denna dag förstår många av våra kamrater alltjämt inte att de måste ägna uppmärksamhet åt sakernas kvantitativa sida — den grundläggande statistiken, de viktigaste procenttalen och de kvantitativa gränser som bestämmer tingens kvaliteter. De har inga ”siffror” i huvudet och kan som följd därav inte undgå att göra misstag.

A.a., s. 408.

”Meddelanden för att lugna allmänheten.” Meddelanden om möten ska lämnas i förväg. Det är ungefär som när man sänder ut ”Meddelanden för att lugna allmänheten”, för att alla ska veta vad som kommer att diskuteras och vilka problem som ska lösas och ska kunna förbereda sig i god tid. På en del orter inkallas kadermöten utan att man först förberett rapporter och skrivit förslag till resolutioner, och först när folket anlänt till mötet improviserar man något på en slump. Detta erinrar om ordspråket: ”Soldater och hästar har anlänt men mat och foder är inte redo”, och detta är inte bra. Ha ingen brådska med att sammankalla ett möte, om inte förberedelserna är avslutade.

A.a., s. 408-409.

”Färre och bättre soldater och enklare förvaltning.” Föreläsningar, tal, artiklar och resolutioner bör alla vara kortfattade och träffa huvudet på spiken. Möten bör inte heller vara för långa.

A.a., s. 409.

Ägna uppmärksamhet åt att skapa enhet och arbeta tillsammans med kamrater som har en annan uppfattning än ni själva. Detta bör man tänka på både i armén och ute på olika orter. Det gäller också förhållandet till människor utanför partiet. Vi har kommit tillsammans från landets alla hörn och bör vara skickliga i att under vårt arbete skapa enhet, inte bara med kamrater, som har samma åsikter som vi själva, utan även med dem som har andra åsikter.

A.a., s. 409.

Var på er vakt mot högmod. För alla som står i ledande ställning är detta en principsak och en viktig förutsättning för enhetens bevarande. Inte ens de som inte begått några allvarliga misstag utan vunnit mycket stora framgångar i sitt arbete bör vara högmodiga.

A.a., s. 409.

Dra två skiljelinjer. För det första mellan revolution och kontrarevolution, mellan Yenan och Sian. En del förstår inte att de måste dra denna skiljelinje. När de bekämpar byråkratin talar de till exempel om Yenan som om ”inget är riktigt” där och underlåter att göra en jämförelse och skilja mellan byråkratin i Yenan och byråkratin i Sian. Detta är i grunden felaktigt. För det andra är det nödvändigt att inom de revolutionära lederna dra en klar skiljelinje mellan rätt och fel, mellan framgångar och brister och att klargöra vilken av dessa två kategorier som är primär och vilken som är sekundär. Till exempel, uppgår framgångarna till 30 procent eller till 70 procent av det hela? Här går det varken an att underskatta eller överskatta. Vi måste få fram en grundläggande värdering av en persons arbete och fastställa huruvida hans framgångar utgör 30 och hans fel 70 procent eller tvärtom. Om hans framgångar utgör 70 procent av det hela, bör hans arbete i huvudsak godkännas. Det skulle vara fullständigt oriktigt att beskriva ett arbete, i vilket framgångarna är det primära, såsom arbete i vilket misstagen är det primära. Då vi tar upp problem får vi inte glömma att dra dessa två skiljelinjer mellan revolution och kontrarevolution och mellan framgångar och brister. Om vi håller dessa två skiljelinjer i minnet, blir vi i stånd att sköta sakerna väl. I annat fall skapar vi förvirring ifråga om problemens natur. För att dra dessa skiljelinjer väl är det naturligtvis nödvändigt att studera och analysera noggrant. Vår inställning till varenda människa och varje sak bör bygga på analys och studier.

A.a., s. 409-410.

På organisationsområdet, säkerställ demokrati under centraliserad ledning. Detta bör göras enligt följande riktlinjer:

1. Partiets ledande instanser måste, för att etablera sig som ledande centra, ge en riktig vägledande linje och finna lösningar på de problem som uppstår.

2. För att ha en objektiv grund för riktig vägledning, måste de högre instanserna väl känna läget i de lägre instanserna och massornas liv.

3. Ingen partiorganisation på någon nivå får fatta lättvindiga beslut vid avgörandet av problem. När ett beslut väl är fattat, måste det genomföras med fasthet.

4. Alla beslut av vikt, som träffats av partiets högre instanser, måste snabbt meddelas de lägre instanserna och partiets medlemmar....

5. Partiets lägre instanser och partiets medlemmar måste i detalj diskutera de högre instansernas direktiv för att grundligt fatta deras innebörd och besluta om metoderna för deras genomförande.

”Om korrigering av felaktiga idéer i partiet” (december 1929), Valda verk, bd I, s. 110-111.

[Innehåll]

XI. MASSLINJEN

Folket, och folket allena, är den drivande kraften som gör världshistorien.

”Om koalitionsregering” (24 april 1945), kapitel II, Valda verk, bd III.

Massorna är de verkliga hjältarna medan vi själva ofta är naiva och okunniga, och utan att förstå detta kan man inte förvärva ens den mest rudimentära kunskap.

”Förord och efterskrift till 'Landsbygdsundersökningar' ” (mars och april 1941), förord, Valda verk, bd III o. Skrifter i urval, s. 179.

Massorna har en skaparkraft som inte känner några gränser. De kan organisera sig och samlas till arbetsplatser och i arbetsgrenar där de kan ge fritt utlopp för sin energi; de kan koncentrera sig på produktion på bredden och på djupet och skapa allt flera välfärdsanordningar för sig själva.

Förord till ”Merarbetet har funnit en utväg” (1955), Det socialistiska uppsvinget på Kinas landsbygd, kinesiska uppl., bd II.

Bonderörelsens nuvarande uppsving är en väldig tilldragelse. Inom mycket kort tid kommer flera hundra miljoner bönder i Kinas mellersta, sydliga och nordliga provinser att resa sig som en mäktig storm, som en orkan, en kraft så snabb och våldsam att ingen makt, hur stark den än må vara, förmår att hålla den tillbaka. De kommer att krossa alla bojor som binder dem och storma framåt på vägen till befrielse. De kommer att sopa alla imperialisterna, krigsherrarna, de korrupta ämbetsmännen, lokala tyrannerna och elaka herrskapen i graven. Varje revolutionärt parti och varje revolutionär kamrat kommer att prövas av dem och efter deras beslut godtas eller förkastas. Vi har tre ting att välja på. Ska vi gå i spetsen för och leda dem? Ska vi släpa efter dem, gestikulerande och kritiserande? Eller ska vi ställa oss i vägen för och bekämpa dem? Varje kines är fri att välja, men händelserna kommer att tvinga er att träffa ert val snabbt.

”Rapport om en undersökning av bonderörelsen i Hunan” (mars 1927), Valda verk, bd I, s. 26 o. Skrifter i urval, s. 21.*

Den samhälleliga omvandlingens flodvåg på landsbygden, kooperationens flodvåg, har redan nått en del orter och kommer snart att svepa över hela landet. Den är en väldig socialistisk revolutionär rörelse, som berör en landsbygdsbefolkning på över 500 miljoner. Den har en oerhört stor och världsomfattande betydelse. Vi bör ge denna rörelse aktiv, entusiastisk och systematisk ledning, och inte hålla den tillbaka på ena eller andra sättet. En del misstag är oundvikliga under rörelsens förlopp, det är begripligt och det blir inte svårt att rätta till dem. Brister eller fel som påträffas hos kadrerna och bönderna kan rättas och övervinnas, om vi ger dem positiv hjälp.

”Till frågan om jordbrukskooperationen” (31 juli 1955), Skrifter i urval, s. 357.

Massorna har en potentiellt outtömlig entusiasm för socialismen. De som i en revolutionär period bara kan följa den gamla rutinen är helt oförmögna att se denna entusiasm. De är blinda och allt är mörkt framför dem. Ibland går de så långt att de förväxlar rätt och fel och vänder upp och ned på tingen. Har vi inte träffat på tillräckligt med personer av denna typ? De som helt enkelt följer den gamla rutinen underskattar ständigt folkets entusiasm. Framkommer det något nytt, ogillar de det alltid och skyndar att bekämpa det. Efteråt måste de erkänna sitt nederlag och göra en smula självkritik. Men nästa gång något nytt framkommer, genomgår de om igen samma process från början till slut. Detta är deras beteendemönster gent emot allt som är nytt. Sådana människor är alltid passiva, försummar alltid att röra sig framåt i det kritiska ögonblicket och måste alltid få en knuff i ryggen innan de tar ett steg.

Förord till ”Denna socken blev kooperativ på två år” (1955). Ett urval av förord till artiklar i Det socialistiska uppsvinget på Kinas landsbygd, Skrifter i urval, s. 385.

I mer än tjugo år har partiet varje dag utfört massarbete, och under de sista tolv åren har det varje dag talat om masslinjen. Vi har alltid hållit fast vid att revolutionen måste stödja sig på folkets massor, att alla ska göra en insats och har bekämpat idén om att man ska lita endast till ett fåtal personer som ger order. Vissa kamrater genomför emellertid ännu inte grundligt masslinjen i sitt arbete, de stödjer sig fortfarande endast på en handfull människor som tyst och stilla arbetar på egen hand. En orsak till detta är att vad de än gör så är de alltid ovilliga att förklara det för de människor de leder och de förstår inte varför och hur de skall ge spelrum för initiativet och den skapande energin hos dem som de leder. Subjektivt önskar även de att alla ska delta i arbetet, men de låter inga andra människor veta vad som ska göras eller hur det ska göras. Hur kan man, då detta är fallet, vänta sig att någon ska sätta sig i rörelse och hur kan någonting bli väl gjort? Ska detta problem kunna lösas, är det grundläggande naturligtvis att genomföra ideologisk fostran på masslinjen, men samtidigt måste vi lära dessa kamrater en mängd konkreta arbetsmetoder.

”Ett tal till redaktionsmedlemmarna på Shansi-Suiyuans Dagblad” (2 april 1948), Valda verk, bd IV, s. 259-260, o. Skrifter i urval, s. 325-326.

Tjugofyra års erfarenhet säger oss att den rätta uppgiften, politiken och arbetsstilen undantagslöst överensstämmer med massornas krav vid en bestämd tid och på en bestämd ort och ständigt stärker banden mellan oss och massorna, och att fel uppgift, politik och arbetsstil undantagslöst står i strid med massornas krav vid en bestämd tid och på en bestämd ort och ständigt fjärmar oss från massorna. Orsaken till att sådana onda ting som dogmatism, empirism, kommandometoder, svanspolitik, sekterism, byråkrati och överlägsen inställning i arbete avgjort är skadliga och inte kan tolereras, och till att envar som lider av dessa sjukdomar måste övervinna dem, är att de fjärmar oss från massorna.

”Om koalitionsregering” (24 april 1945), kapitel V, Valda verk, bd III.

För att förbinda sig med massorna måste man handla i överensstämmelse med massornas behov och önskningar. Allt arbete som göres för massorna måste utgå från deras behov, inte från någon enskilds önskan, hur god avsikten med den än må vara. Det händer ofta att massorna objektivt behöver en viss förändring, men subjektivt är de ännu inte medvetna om behovet, ännu inte villiga eller beslutna att göra förändringen. I sådana fall bör vi tålmodigt vänta. Vi bör inte göra förändringen innan huvudparten av massorna genom vårt arbete blivit medvetna om behovet och är villiga och beslutna att genomföra förändringen. I annat fall kommer vi att isolera oss från massorna. Utan att de är medvetna och villiga, kommer varje slag av arbete som kräver deras deltagande att visa sig bli enbart en formalitet och kommer att misslyckas . .. Det finns två principer här: den ena är massornas verkliga behov i stället för vad vi inbillar oss att de behöver, och den andra är önskningarna hos massorna, som själva måste bestämma vad de vill, i stället för att vi ska bestämma det för dem.

”Enhetsfronten i kulturarbetet” (30 oktober 1944), Valda verk, bd III.

Vår kongress bör mana hela partiet att vara vaksamt och se till att ingen enda kamrat på någon post blir skild från massorna. Det bör lära varje kamrat att älska folket och att uppmärksamt lyssna till massornas röst, att identifiera sig själv med massorna vart helst han beger sig, att inte ställa sig över massorna, utan i stället placera sig bland dem och i överensstämmelse med deras nivå vid tillfället väcka dem eller höja deras politiska medvetenhet och gradvis hjälpa dem att organisera sig frivilligt och att få i gång alla de väsentliga strider som medges av de inre och yttre förhållandena vid den bestämda tiden och på den bestämda orten.

”Om koalitionsregering” (24 april 1945), avsnitt V, Valda verk, bd III.

Om vi försökte gå till offensiv när massorna ännu inte väckts upp skulle det vara äventyrspolitik. Om vi envisades med att leda massorna till att göra något mot deras vilja, skulle vi säkert misslyckas. Om vi inte ryckte fram när massorna kräver framryckning skulle det vara högeropportunism.

”Ett tal till redaktionsmedlemmarna på Shansi-Suiyuans Dagblad” (2 april 1948), Valda verk, bd IV, s. 261 o. Skrifter i urval, s. 327.

Kommandometoder är felaktiga i varje slag av arbete, ty de går längre än nivån på massornas politiska medvetenhet medger och bryter mot principen om frivillig massaktion och återspeglar sålunda den sjuka som för-hastandet utgör. Våra kamrater får inte anta att allt som de själva förstår också förstås av massorna. Huruvida massorna förstår det och är beredda att gå till aktion, kan upptäckas endast genom att bege sig in i deras mitt och göra undersökningar. Om vi gör det, kan vi undvika kommandometoder. Svanspolitik är också felaktig i varje slag av arbete, därför att den ligger under massornas politiska medvetenhetsnivå och bryter mot principen att leda massorna framåt samt därmed återspeglar den sjuka som senfärdigheten utgör. Våra kamrater får inte anta att massorna inte har något begrepp om vad de själva ännu inte begriper. Det händer ofta att massorna ligger före oss och är ivriga att ta ett steg framåt och att våra kamrater likväl försummar att handla som massornas ledare och svansar efter vissa efterblivna element, återspeglar deras åsikter och dessutom misstar dessa för att vara de breda massornas.

”Om koalitionsregering” (24 april 1945), avsnitt V, Valda verk, bd III.*

Tag massornas idéer och koncentrera dem, gå sedan till massorna, håll fast vid idéerna och genomför dem för att på så sätt forma de riktiga idéerna om ledning — detta är den grundläggande metoden för ledningen.

”Några frågor rörande metoderna för ledningen” (1 juli 1943), Skrifter i urval, s. 268.

I allt vårt partis praktiska arbete måste formeln för all riktig ledning nödvändigtvis vara ”från massorna och till massorna”. Detta innebär: ta massornas idéer (spridda och osystematiska idéer) och koncentrera dem (förvandla dem genom studier till koncentrerade och systematiska idéer), gå sedan till massorna och propagera och förklara dessa idéer intill dess att massorna omfattar dem som sina egna, håller fast vid dem, och omsätter dem i handling och prövar dessa idéers riktighet i dessa handlingar. Koncentrera sedan på nytt idéer från massorna och gå på nytt ut till massorna så att de håller fast vid idéerna och genomför dem. Och så vidare om och om igen i en oändlig spiral, varvid idéerna blir riktigare, mera levande och rikare varje gång. Detta är den marxistiska kunskapsteorin.

A.a., s. 267-268.

Vi bör gå till massorna och lära av dem, sammansmälta deras erfarenhet till bättre och klart uttryckta principer och metoder, sedan göra propaganda bland massorna och uppmana dem att omsätta dessa principer och metoder i praktiken i syfte att lösa sina problem och hjälpa dem uppnå befrielse och lycka.

”Organisera er!” (29 november 1943), Skrifter i urval, s. 277-278.

På några orter finns i våra ledande organ folk som tror att det är tillräckligt att ledarna ensamma känner partiets politik och att man inte behöver låta massorna få kännedom om den. Detta är en av grundorsakerna till att en del av vårt arbete inte kan utföras riktigt.

”Ett tal till redaktionsmedlemmarna på Shansi-Suiyuans Dagblad” (2 april 1948), Valda verk, bd IV, s. 259, o. Skrifter i urval, s. 325.

I alla massrörelser måste vi göra en grundläggande undersökning och analys av antalet aktiva anhängare, motståndare och neutrala och får inte avgöra problemen subjektivt och utan underlag.

”Partikommittéernas arbetsmetoder” (13 mars 1949), Valda verk, bd IV, s. 408.

I allmänhet är massorna allestädes sammansatta av tre grupper, de relativt aktiva, de som intar en mellanställning och de relativt efterblivna. Ledarna måste därför vara väl förfarna i att ena det lilla antalet aktiva element kring ledningen och måste lita till dem för att höja nivån hos mellangruppen och vinna de efterblivna elementen.

”Några frågor rörande metoderna för ledningen” (1 juni 1943), stycke 3, Valda verk, bd III o. Skrifter i urval, s. 266.

Att vara skicklig i att omsätta partiets politik i handling från massornas sida, att vara skicklig i att få inte bara de ledande kadrerna utan också de breda massorna att förstå och bemästra varje rörelse och varje kamp som vi inleder — detta är en konst i marxist-leninistiskt ledarskap. Det är också den skiljelinje som avgör huruvida vi begår misstag i vårt arbete eller ej.

”Ett tal till redaktionsmedlemmarna på Shansi-Suiyuans Dagblad” (2 april 1948), Valda verk, bd IV, s. 261 o. Skrifter i urval, s. 327.

Hur aktiv denna ledande grupp än må vara, kommer dess aktivitet inte att bli något annat än en handfull människors fruktlösa bemödanden därest den inte förbindes med massornas aktivitet. Om å andra sidan massorna ensamma är aktiva, utan en stark ledande grupp som på riktigt sätt organiserar deras aktivitet, kan den varken upprätthållas under längre tid, föras framåt i rätt riktning eller höjas till en hög nivå.

”Några frågor rörande metoderna för ledningen” (1 juni 1943), stycke 3, Valda verk, bd III, o. Skrifter i urval, s. 266.

Massornas produktion, massornas intressen, massornas erfarenheter och känslor — åt dem bör de ledande kadrerna ägna ständig uppmärksamhet.

Motto för en produktionsutställning främjad av organisationer direkt underställda partiets Centralkommitté och Åttonde routearméns generalhögkvarter, Dagbladet Befrielsen i Yenan, 24 november 1943.

Vi bör ägna noggrann uppmärksamhet åt massornas välfärd, allt ifrån problemen om jord och arbetskraft och till de om bränsle, ris, matolja och salt. ... Alla sådana problem, som rör massornas välfärd, bör sättas på vår dagordning. Vi bör diskutera dem, anta och genomföra beslut och kontrollera resultaten. Vi bör övertyga massorna om att vi företräder deras intressen, att vår tillvaro är intimt förbunden med deras. Vi bör hjälpa dem att, utgående från dessa ting, komma till en förståelse av de högre uppgifter vi fört fram, det revolutionära krigets uppgifter, så att de kommer att stödja revolutionen och sprida den över landet, följa våra politiska appeller och kämpa till slutet för seger i revolutionen.

”Sörj för massornas välfärd, ägna uppmärksamhet åt arbetsmetoderna” (27 januari 1934), Valda verk, bd I, s. 149.*

[Innehåll]

XII. POLITISKT ARBETE

Systemet med partirepresentanter och politiska avdelningar, som här för första gången användes i Kina, ändrade fullständigt dessa väpnade styrkors utseende. Den Röda armén, som bildades år 1927, och den nuvarande Åttonde routearmén har övertagit och utvecklat detta system.

”Intervju med den brittiske journalisten James Bertram” (25 oktober 1937), Valda verk, bd II.

Folkets befrielsearmé har utvecklat sitt kraftfulla revolutionära politiska arbete, som är en viktig faktor i kampen för att besegra fienden, med utgångspunkt från att den har att föra ett folkkrig samt på grundval av principerna om enhet mellan armé och folk, enhet mellan befäl och kämpar och framkallande av upplösning inom fiendens förband.

”Det nuvarande läget och våra uppgifter” (25 december 1947), Militärpolitiska skrifter, bd II, s. 269.

Denna armé har byggt upp ett system för politiskt arbete, som är oundgängligt för folkets krig och är inriktat på att befordra enhet inom dess egna led och med de vänskapliga arméerna och enhet med folket samt på att skapa upplösning bland fiendens styrkor och säkerställa seger i striden.

”Om koalitionsregering” (24 april 1945), avsnitt ”Folkets krig”, Valda verk, bd III.

Livsblodet i allt ekonomiskt arbete är politiskt arbete. Detta gäller alldeles särskilt i en tid då samhällssystemet och det ekonomiska systemet genomgår grundläggande förändringar.

Förord till ”En allvarlig läxa” (1955), Det socialistiska uppsvinget på Kinas landsbygd, kinesiska uppl., bd I o. Skrifter i urval, s. 322.

”Particellen organiseras på kompaniets grundval”, detta är ett viktigt skäl till att Röda armén har varit i stånd att föra dessa mödosamma strider utan att falla sönder.

”Kampen i Chingkangbergen” (25 november 1928), Valda verk, bd I, s. 85.

Åttonde routearméns politiska arbete vägleds av tre grundprinciper. För det första, principen om enhet mellan officerare och manskap, vilken innebär att man gör slut på de feodala sederna i armén, förbjuder officerarna att slå och okväda soldaterna, bygger upp en medveten disciplin och låter officerare och manskap dela väl och ve — vilket ger till resultat att hela armén är fast enad. För det andra, principen om enhet mellan armén och folket, vilken innebär att man upprätthåller en disciplin som förbjuder minsta kränkning av folkets intressen, bedriver propaganda bland massorna, organiserar och beväpnar dem, lättar deras ekonomiska bördor och undertrycker förrädarna och kollaboratörerna, som tillfogar armén och folket skada — vilket ger till resultat att armén är fast förenad med folket och välkomnas allestädes. För det tredje, principen om att skapa upplösning bland de fientliga trupperna och behandla krigsfångar milt. Vår seger beror inte endast av våra militära operationer, utan också av upplösningen inom de fientliga styrkorna.

”Intervju med den brittiske journalisten James Bertram” (25 oktober 1937), Valda verk, bd II.*

Våra trupper måste iaktta de riktiga principer som reglerar förhållandena mellan armén och folket, mellan armén och regeringen, mellan armén och partiet, mellan officerare och manskap, mellan militärt arbete och politiskt arbete och förhållandena mellan kadrerna, och de får aldrig begå de fel som sammanhänger med krigsherrementaliteten. Officerarna måste visa omsorg om sitt manskap och får inte vara likgiltiga för deras välbefinnande eller tillgripa kroppsstraff. Armén måste visa omsorg om folket och aldrig inkräkta på dess intressen. Armén måste respektera regeringen och partiet och aldrig ”hävda sitt oberoende”.

”Organisera er!” (29 november 1943), Valda verk, bd III, o. Skrifter i urval, s.

Vår politik gentemot fångar som tagits från de japanska, marionett- eller antikommunistiska trupperna, är att frige dem alla, med undantag för dem som har ådragit sig massornas bittra hat och måste få dödsstraff och vars dödsdomar har stadfästs av de högre instanserna. De bland fångarna som tvingats att ansluta sig till de reaktionära styrkorna, men som mer eller mindre lutar åt revolutionens sida, bör i stort antal vinnas över till arbete för vår armé. Återstoden bör friges, och om de kämpar mot oss och tas till fånga på nytt, bör de om igen friges. Vi bör inte smäda dem, ta ifrån dem deras personliga tillhörigheter eller försöka kräva att de ska avsvära sig sin övertygelse, utan bör utan undantag behandla dem på ett uppriktigt och vänligt sätt. Detta bör vara vår politik, hur reaktionära de än må vara. Det är ett mycket effektivt sätt att isolera det reaktionära lägret.

”Om politik” (25 december 1940), Valda verk, bd II.

Vapen är en viktig faktor i krig, men inte den avgörande faktorn; det är människorna, inte tingen, som är avgörande. Kraftmätningen är inte blott en den militära och ekonomiska styrkans kamp, den är också en den mänskliga kraftens och moralens kamp. Militär och ekonomisk makt utövas nödvändigtvis av människor.

”Om långvarigt krig” (maj 1938), stycke 48, Valda verk, bd II, o. Militärpolitiska skrifter, bd II, s. 64.

Atombomben är en papperstiger, som reaktionärerna i Förenta staterna använder till att skrämma folk. Den förefaller fruktansvärd, men i verkligheten är den inte det. Atombomben är naturligtvis ett vapen för masslakt, men ett krigs utgång avgöres av folket och inte av en eller två nya vapentyper.

”Samtal med den amerikanska korrespondenten Anna Louise Strong” (augusti 1946), Valda verk, bd IV, s. 107, o. Skrifter i urval, s. 321.

Soldaterna är en armés grundval. Därest de inte är genomsyrade av en progressiv politisk anda och därest inte denna anda omhuldas genom progressivt politiskt arbete, kommer det att visa sig omöjligt att uppnå verklig enhet mellan officerare och manskap, omöjligt att väcka hela deras entusiasm för försvarskriget och omöjligt att skapa en sund grundval för den mest effektiva användningen av vår tekniska utrustning och taktik.

”Om långvarigt krig” (maj 1938), stycke 113, Valda verk,* bd II, o. Militärpolitiska skrifter bd II, s. 135.*

Den rent militära synpunkten är högt utvecklad bland ett antal kamrater i Röda armén. Den tar sig uttryck i följande:

1. Dessa kamrater betraktar de militära uppgifterna och politiken som två motsatta ting och vägrar att inse att de militära uppgifterna endast är ett medel att genomföra politiska uppgifter. Några säger till och med: ”Om du är en bra militär, är du naturligtvis också politiskt bra; om du inte är bra militärt, kan du inte vara politiskt bra heller” — detta är att gå ett steg längre och ge de militära uppgifterna en ledande ställning över politiken.

”Om korrigering av felaktiga idéer partiet” (december 1929), Valda verk, bd I, s. 108.

På senare tid har det skett en avmattning i det ideologiska och politiska arbetet bland studerande och intellektuella och en del osunda tendenser har framträtt. En del tycks tydligen anse, att det inte längre är nödvändigt att bry sig om politik eller fäderneslandets framtid och mänsklighetens ideal. Det verkar som om marxismen, som en gång var så i ropet, inte är så populär längre. För att motverka dessa tendenser måste vi stärka vårt ideologiska och politiska arbete. Både studerande och intellektuella bör studera hårt. Vid sidan om studierna i sina specialämnen måste de göra både ideologiska och politiska framsteg, vilket betyder att de bör studera marxism, aktuella händelser och politik. Att inte ha en riktig politisk åsikt är som att vara utan själ. . Alla avdelningar och organisationer bör ta sitt ansvar i det ideologiska och politiska arbetet. Det gäller kommunistiska partiet, ungdomsförbundet, regeringsdepartementen som är ansvariga för detta arbete och framför allt ledarna för undervisningsinstitutionerna samt lärarna.

”Om den riktiga behandlingen av motsättningarna inom folket” (27 februari 1957), Skrifter i urval, s. 419.*

Ideologisk fostran är kärnpunkten som man måste fatta för att ena hela partiet för stora politiska strider. Om detta inte görs kan partiet inte verkställa några av sina politiska uppgifter.

”Om koalitionsregering” (24 april 1945), Valda verk, avsnitt V, bd III.

Efter att ha fått politisk skolning har Röda arméns soldater blivit klassmedvetna, lärt sig grunderna för jordfördelningen, skapandet av politisk makt, arbetarnas och böndernas beväpning, osv., och de vet att de kämpar för sig själva, för arbetarklassen och bönderna. Följaktligen kan de utan klagan uthärda den bittra kampens vedermödor. Varje kompani, bataljon eller regemente har sin soldatkommitté, som företräder soldaternas intressen och bedriver politiskt arbete och massarbete.

”Kampen i Chingkangbergen” (25 november 1928), Valda verk, bd I, s. 83.*

Den riktiga utvecklingen av rörelsen för att låta klagomålen (över orätter som det gamla samhället och reaktionärerna begått mot det arbetande folket) forsa fram och genomföra de Tre kontrollerna (angående klassursprung, fullgörandet av tjänsten och viljan till kamp) stegrade i hög grad den politiska medvetenheten hos officerarna och kämparna i hela armén i kampen för de exploaterade arbetande massornas befrielse, för en landsomfattande jordreform och för tillintetgörelse av hela folkets gemensamma fiender, Chiang Kai-shek och hans banditgäng. Den befäste också kraftigt officerarnas och kämparnas enhet under kommunistiska partiets ledning. På denna grundval uppnådde armén större renhet i sina led, stärkte disciplinen och utvecklade en massrörelse för utbildning samt utvecklade ytterligare sin politiska, ekonomiska och militära demokrati på ett väl lett och ordnat sätt. Sålunda har armén blivit enig som en man, var och en bidrar med sina idéer och sin styrka, en armé som inte fruktar offer och är i stånd att övervinna materiella svårigheter och som visar massheroism och djärvhet i förintandet av fienden. En sådan armé blir oövervinnelig.

”Den stora segern i nordväst och den nya typen av ideologisk skolningsrörelse i befrielsearmén” (7 mars 1948), Valda verk, bd IV, s. 229, o. Militärpolitiska skrifter, bd II, s. 282.*

Under de senaste månaderna har nästan hela Folkets befrielsearmé utnyttjat uppehållen mellan slagen för omfattande utbildning och konsolidering. Detta har skett under noggrann ledning och på ett ordningsmässigt och demokratiskt sätt. Det har därför kommit den revolutionära glöden att flamma upp hos de stora massorna av befäl och kämpar, satt dem i stånd att klart förstå krigets syfte, gjort slut på vissa felaktiga ideologiska tendenser och icke önskvärda företeelser i armén, fostrat kadrerna och kämparna och kraftigt höjt arméns stridsduglighet. Från och med nu måste vi fortsätta att genomföra denna nya typ av ideologisk skolningsrörelse i armén, en rörelse som både är demokratisk och har masskaraktär.

”Tal vid en kaderkonferens i befriade området Shansi-Suiyuan” (1 april 1948), Valda verk, bd IV, s. 251.

Högskolans (den Antijapanska militära och politiska högskolan) undervisningspolitik är att odla en bestämd och riktig politisk orientering, en av flit och enkelhet kännetecknad arbetsstil och smidig strategi och taktik. Dessa är de tre viktiga ting som gör att en antijapansk revolutionär soldat skapas. Det är i överensstämmelse med dessa ting som personalen undervisar och eleverna studerar.

”Att bli angripen av fienden är inte dåligt utan bra.” (26 maj 1939), Skrifter i urval, s. 145.

Vår nation har alltid haft en traditionell stil att kämpa hårt, som vi bör utveckla. . . . Vad mera är, kommunistiska partiet har alltid förespråkat en fast och riktig politisk orientering. . . . Denna orientering är oskiljaktig från stilen att kämpa hårt. Utan en fast och riktig politisk orientering, är det omöjligt att främja stilen att kämpa hårt. Utan stilen att kämpa hårt, är det omöjligt att upprätthålla en fast och riktig politisk orientering.

”Tal vid ett möte i Yenan till firande av Arbetarklassens internationella mönstringsdag” (1 maj 1939).

Var eniga, vakna, uppriktiga och energiska.

Valspråk för den Antijapanska militära och politiska högskolan.

Vad som verkligen är viktigt i denna värld är samvetsgrannhet, och kommunistiska partiet är mycket noga med att man ska vara samvetsgrann.

Tal vid ett möte med kinesiska elever och lärlingar i Moskva (17 november 1957).

[Innehåll]

XIII. FÖRHÅLLANDENA MELLAN OFFICERARE OCH MANSKAP

Vår armé har alltid haft två politiska riktlinjer. För det första, vi måste vara hänsynslösa mot våra fiender, vi måste överväldiga och utplåna dem. För det andra, vi måste vara vänliga mot våra egna, mot folket, mot våra kamrater och våra överordnade och underordnade och förena oss med dem.

Tal vid en mottagning som partiets Centralkommité höll för delegater för dem som visat sig som mönsterelever i studierna vid arméavdelningarna i upplandet (18 september 1944).

Vi kommer från landets alla hörn och har förenats för ett gemensamt revolutionärt mål. ... Våra kadrer måste visa omsorg om varje soldat, och alla i de revolutionära leden måste bry sig om varandra, måste älska och hjälpa varandra.

”Tjäna folket” (8 september 1944), Valda verk, bd III, o. Skrifter i urval, s. 285.

En rörelse för att stödja kadrerna och visa omsorg om soldaterna bör lanseras i varje enhet inom armén och uppmana kadrerna att visa omsorg om soldaterna och soldaterna att stödja kadrerna. De bör tala fritt om varandras brister och fel och snabbt korrigera dem. På så sätt kommer de att uppnå en mycket god inre enhet.

”1945 års uppgifter” (15 december 1944).

Många människor tror att det är felaktiga metoder som orsakar det spända förhållandet mellan officerare och manskap och mellan armén och folket, men jag säger alltid till dem att det är en fråga om grundinställning (eller grundprincip), om att ha respekt för soldaterna och för folket. Det är ur denna inställning politiken i olika frågor, de olika metoderna och formerna uppstår. Om vi avviker från denna inställning kommer politiken, metoderna och formerna för visso att bli felaktiga och förhållandet mellan officerare och manskap, mellan armé och folk måste nödvändigtvis bli otillfredsställande. Våra tre huvudprinciper för arméns politiska arbete är: för det första, enhet mellan officerare och manskap; för det andra, enhet mellan armén och folket, och, för det tredje, upplösning av de fientliga styrkorna. För att verkningsfullt tillämpa dessa principer, måste vi börja med denna grundinställning, respekt för soldaterna och folket och respekt för krigsfångarnas människovärde så snart de lagt ned sina vapen. De som betraktar allt detta som tekniska frågor, och inte som en fråga om grundinställning, har sannerligen fel och de bör rätta sin åsikt.

”Om långvarigt krig” (maj 1938), stycke 115, Valda verk, bd II, o. Militärpolitiska skrifter, bd II, s. 137.*

Kommunisterna måste använda den demokratiska metoden att övertyga och uppfostra när de verkar bland de arbetande människorna och får under inga omständigheter tillgripa kommandofasoner eller tvång. Kinas kommunistiska parti håller troget fast vid denna marxist-leninistiska princip.

”Om den riktiga behandlingen av motsättningarna inom folket” (27 februari 1957), Skrifter i urval, s. 403.*

Våra kamrater måste fatta, att en ideologisk omvandling innebär långvarigt, tålmodigt och noggrant arbete, och de får inte försöka att ändra människors ideologi, som skapats under en decennier omfattande livstid, genom några få föreläsningar eller genom att hålla några få möten. Övertalning, inte tvång, är enda sättet att övertyga dem. Tvång kommer aldrig att resultera i att de övertygas. Att försöka övertyga dem med våld går helt enkelt inte. Det slagets metod är tillåtlig endast gentemot fienden, men absolut otillåtlig gentemot kamrater eller vänner.

”Tal vid Kinas kommunistiska partis rikskonferens om propagandaarbete” (12 mars 1957), Skrifter i urval, s. 452-453.

Vi måste göra skillnad mellan fienden och oss, och vi får inte inta en antagonistisk hållning gentemot kamrater och behandla dem som vi skulle behandla fienden. Då man tar till orda, måste man vara besjälad av en ivrig önskan att skydda folkets sak och höja dess politiska medvetenhet, och det får inte förekomma något förlöjligande eller några angrepp i ens sätt att behandla frågorna.

A.a., s. 451.*

[Innehåll]

XIV. FÖRHÅLLANDENA MELLAN ARMÉN OCH FOLKET

Armén måste bli ett med folket så att det betraktar den som sin egen armé. En sådan armé kommer att vara oövervinnelig ...

”Om långvarigt krig” (maj 1938), stycke 114, Valda verk, bd II* o. Militärpolitiska skrifter, bd II, s. 136.

Varje kamrat måste hjälpas att förstå att så länge vi litar på folket, har en fast tilltro till massornas outtömliga skapande kraft och följaktligen litar på och identifierar oss med dem, kan vi övervinna alla svårigheter och kan ingen fiende krossa oss medan vi kan krossa varje fiende.

”Om koalitionsregering” (24 april 1945), avsnitt V, Valda verk, bd III.

Vart våra kamrater än går, måste de skapa goda förbindelser med massorna, visa omsorg om dem och hjälpa dem att övervinna sina svårigheter. Vi måste förena oss med massorna. Ju större massor vi förenar oss med, desto bättre.

”Om Chungkingförhandlingarna” (17 oktober 1945), Valda verk, bd IV, s. 63-64.

Armén i de befriade områdena måste stödja regeringen och visa omsorg om folket medan de demokratiska styrelseorganen måste leda folket i arbetet för att stödja armén och ge företräde åt familjerna till soldater som står i kamp mot Japan. På detta sätt kommer förhållandet mellan armén och folket att bli ännu bättre.

”Om koalitionsregering” (24 april 1945), avsnitt IV, i ”Uppgifterna i de befriade områdena”, Valda verk, bd III.*

I armén bör uppgiften att stödja regeringen och omhulda folket lösas genom den ideologiska fostran av varje officer och soldat så att alla klart förstår vikten härav. Så länge armén för sin del utför detta arbete väl, kommer de lokala myndigheterna och folket också att förbättra sitt förhållande till armén.

”Riktlinjer för arbetet i de befriade områdena under år 1946” (15 december 1945), Valda verk, bd IV, s. 84.*

Under dessa kampanjer, bör armén å sin sida och partiet och regeringen å sin grundligt undersöka 1943 års brister och misstag och bör beslutsamt rätta till dem under 1944. Från och med nu bör sådana kampanjer sättas i gång allestädes under varje månårs första månad och medan de pågår bör löftena att ”stödja regeringen och visa omsorg om folket” och ”stödja armén och ge företräde åt familjerna till soldater som är i kamp mot Japan” läsas upp gång efter annan, och det bör upprepade gånger företas självkritik inför massorna av varje fall av egenmäktigt uppträdande av trupperna i basområdena mot partiets eller regeringens personal eller gentemot civila, samt av varje fall av brist på omsorg om trupperna från partiets och regeringspersonalens och de civilas sida (varje sida kritiserar sig själv och inte de andra) så att dessa brister och misstag må grundligt korrigeras.

”Sprid kampanjerna att sänka arrendeavgifterna, öka produktionen och 'Stödja regeringen och visa omsorg om folket' i basområdena” (1 oktober 1943), avsnitt 3, Valda verk, bd III.

[Innehåll]

XV. DEMOKRATI INOM DE TRE HUVUDOMRÅDENA

Ett passande mått av demokrati bör genomföras i armén, huvudsakligen genom att avskaffa den feodala praktiken att topprida och slå och genom att få officerare och manskap att dela väl och ve. När detta väl blir gjort kommer enhet att uppnås mellan officerare och manskap, arméns stridsduglighet kommer att stiga starkt och det kommer inte att råda något tvivel om vår förmåga att uthärda det långa och grymma kriget.

”Om långvarigt krig” (maj 1938), stycke 113, Valda verk, bd II, o. Militärpolitiska skrifter, bd II, s. 135-136.

Bortsett från den roll partiet spelar är orsaken till att Röda armén, trots dessa dåliga materiella förhållanden och de ofta återkommande striderna, kunnat härda ut, att den tillämpar demokrati. Officerarna slår inte manskapet, officerare och manskap får samma behandling; soldaterna har frihet att hålla möten och fritt säga sin mening; alla triviala formaliteter är avskaffade, och bokföringen ligger öppen för envar att granska. . . . I Kina har armén lika stort behov av demokratin som folket. Demokratin i vår armé är ett viktigt vapen för undergrävande av den feodala legoknektsarmén.

”Kampen i Chingkangbergen” (25 november 1928), Valda verk, bd I, s. 85.

Linjen för det politiska arbetet i våra armé-förband är att i full omfattning väcka massorna av soldater, befäl och arbetande personal till att genom en demokratisk rörelse under centraliserad ledning uppnå tre huvudmål, nämligen, en stark politisk enhet, en förbättring av levnadsvillkoren och högre nivå på den militära tekniken och taktiken. De Tre kontrollerna och de Tre förbättringarna, som nu entusiastiskt genomförs i våra armé-förband, syftar till att uppnå de två första av dessa mål genom den politiska och ekonomiska demokratins metoder.

Ifråga om ekonomisk demokrati måste soldaternas valda representanter garanteras rätt att biträda (men inte att förbigå) kompaniledningarna i skötseln av kompaniets proviantering och mäss.

Ifråga om militär demokrati måste under utbildningsperioderna förekomma ömsesidig instruktion såväl mellan officerare och soldater som mellan soldaterna själva, och under stridsperioder måste kompanierna vid fronten hålla stora och små möten av olika slag. På kompaniledningens anvisningar ska massan av soldater stimuleras att diskutera hur man bör angripa och erövra fientliga ställningar och utföra andra stridsuppgifter. När striderna pågår i flera dagar bör flera sådana möten hållas. Detta slag av militär demokrati tillämpades med stor framgång i slaget vid Panlung i norra Shensi och i slaget vid Shihchiachuang i området Shansi-Chahar-Hopei. Det har bevisats att den endast kan vara till nytta och inte medför skada i något avseende.

”Den demokratiska rörelsen i armén” (30 januari 1948), Militärpolitiska skrifter, bd II, s. 273-274.

Under den nu pågående stora striden begär Kinas kommunistiska parti att alla dess ledande instanser, alla medlemmar och kadrer, i fullaste mån ska ge uttryck för sitt initiativ, som allena kan säkerställa segern. Detta initiativ måste komma till konkret uttryck i de ledande instansernas, kadrernas och alla partimedlemmars förmåga att arbeta på ett skapande sätt, i deras redobogenhet att ta ansvar, i den sprudlande kraft de visar i sitt arbete, i deras mod och i deras förmåga att ta upp frågor, uttala sin mening och kritisera brister samt i den kamratliga översyn som upprätthålles över de ledande instanserna och de ledande kadrerna. Annars kommer ”initiativ” att vara en tom fras. Utövningen av dylikt initiativ beror emellertid av demokratins utbredning inom partilivet. Den kan inte få fritt spelrum, om det inte finns tillräcklig demokrati inom partilivet. Endast i en atmosfär av demokrati kan skickligt folk i stort antal frambringas.

”Kinas kommunistiska partis roll i det nationella kriget” (oktober 1938), i ”Partidemokrati”, Valda verk, bd II, o. Skrifter i urval, s. 135.

En var bör tillåtas tala fritt, vem han än må vara, så länge han inte är ett fientligt element och inte gör ondsinta angrepp. Det gör ingenting om han säger något som är fel. Ledare på alla nivåer har skyldighet att lyssna till andra. Två principer bör iakttas: (1) Säg allt du vet om, och säg det utan återhållsamhet; (2) Anklaga inte den som talar, utan ta emot hans ord som en varning. Om inte principen ”anklaga inte den som talar” följs på ett uppriktigt utan på ett falskt sätt, kommer resultatet inte att bli ”Säg allt du vet om, och säg det utan återhållsamhet”.

”1945 års uppgifter” (15 december 1944).

Fostran till demokrati måste pågå inom partiet så att medlemmarna kan fatta betydelsen av ett demokratiskt livssätt, betydelsen av förhållandet mellan demokrati och centralism och det sätt på vilket demokratisk centralism bör förverkligas. Endast på detta sätt kan vi verkligen utvidga demokratin inom partiet och samtidigt undvika ultra-demokrati och laissez-faire- (låt-gå)principen, som förstör disciplinen.

”Kinas kommunistiska partis roll i det nationella kriget” (oktober 1938), i ”Partidemokrati”, Valda verk, bd II, o. Skrifter i urval, s. 136.

Både i armén och i de lokala organisationerna, är meningen med inre partidemokrati att stärka disciplinen och öka stridsdugligheten, inte att försvaga dem.

A.a., s. 136.

Förinta ultrademokratins rötter på teorins område. Först och främst bör det framhållas, att den fara, som ultrademokratin innebär, ligger i faktum att den skadar eller till och med helt raserar partiorganisationen och försvagar eller till och med helt undergräver partiets kampduglighet, sätter partiet ur stånd att uppfylla sina kampuppgifter och därigenom förorsakar revolutionens nederlag. Vidare bör det framhållas, att ultrademokratins ursprung ligger i småbourgeoisins individualistiska motvilja mot disciplin. När denna inställning föres in i partiet, utvecklas den till ultrademokratiska idéer, politiska och organisatoriska. Dessa idéer är fullständigt oförenliga med proletariatets kampuppgifter.

”Om korrigering av felaktiga idéer i partiet” (december 1929), Valda verk, bd I, s. 110.

[Innehåll]

XVI. UPPFOSTRAN OCH UTBILDNING AV SOLDATERNA

Vår undervisningspolitik måste möjliggöra för var och en som får undervisning att utvecklas moraliskt, intellektuellt och fysiskt och bli en arbetare, som besitter både socialistisk medvetenhet och kultur.

”Om den riktiga behandlingen av motsättningarna inom folket” (27 februari 1957), Skrifter i urval, s. 419-420.

Vad kaderfostran såväl i arbete som i kaderskolor beträffar, bör vi etablera en politik för att koncentrera dylik fostran på studiet av den kinesiska revolutionens praktiska problem och använda marxismen-leninismens grundprinciper som vägledning, och metoden att studera marxismen-leninismen statiskt och isolerat bör överges.

”Förbättra våra studier” (maj 1941), avsnitt IV, stycke 3, Valda verk, bd III o. Skrifter i urval, s. 189.

För en militärskola är den viktigaste frågan att välja en rektor och lärare samt antaga ett utbildningsprogram.

”Strategiska problem i Kinas revolutionära krig” (december 1936), Valda verk, bd I, s. 186.*

En skola med hundra människor kan förvisso inte drivas väl, om den inte har en ledande grupp bestående av flera personer, ett dussin eller flera, som bildats i överensstämmelse med de faktiska betingelserna (och inte fästs ihop artificiellt) och är sammansatt av de mest aktiva, rättrådiga och vakna bland lärarna, den övriga personalen och de studerande.

”Några frågor rörande metoderna för ledningen” (1 juni 1943), stycke 3, Valda verk, bd III, o. Skrifter i urval, s. 267.

Alla officerare och kämpar i vår armé måste förbättra sitt militära kunnande, modigt marschera fram emot den säkra segern i kriget och beslutsamt, grundligt, helt och fullständigt utplåna alla fiender.

”Manifest från det kinesiska folkets befrielsearmé (oktober 1947), Militärpolitiska skrifter, bd II, s. 253.

De militära och de politiska sidorna i det ett-årsprogram för konsolidering och utbildning som just har påbörjats måste tillmätas lika stor vikt, och de båda sidorna bör sammanfogas. I början bör vikten läggas på den politiska sidan, på att förbättra förhållandena mellan officerare och manskap, stärka den inre enheten och få upp en stark entusiasm bland massan av kadrer och kämpar. Endast på detta sätt kommer den militära konsolideringen och utbildningen att försiggå utan hinder och leda till bättre resultat.

”1945 års uppgifter” (15 december 1944).

Vad utbildningsmetoderna beträffar bör vi utveckla rörelsen för massutbildning i vilken officerare lär soldater, soldater lär officerare och soldater lär varandra.

”Riktlinjer för arbetet i de befriade områdena under år 1946” (15 december 1945), Valda verk, bd IV, s. 82.

Vår paroll för trupputbildningen är: ”Officerarna undervisar soldaterna, soldaterna undervisar officerarna och soldaterna undervisar varandra.” Kämparna besitter en massa praktiska stridserfarenheter. Officerarna bör lära av kämparna, och när de gjort andra människors erfarenhet till sin egen kommer de att bli skickligare.

”Ett tal till redaktionsmedlemmarna på Shansi-Suiyuans Dagblad” (2 april 1948), Valda verk, bd IV, s. 262, o. Skrifter i urval, s. 328.

Huvudmålet i utbildningen bör fortfarande vara att höja den tekniska nivån ifråga om skarpskjutning, bajonettstrid, granatkastning och liknande. Det sekundära målet bör vara att höja den taktiska nivån med särskild vikt lagd på nattliga operationer.

”Riktlinjer för arbetet i de befriade områdena under år 1946” (15 december 1945), Valda verk, bd IV, s. 82.*

[Innehåll]

XVII. I FOLKETS TJÄNST

Vi bör vara försynta och förtänksamma, på vår vakt mot övermod och överilning och av hela vårt hjärta tjäna det kinesiska folket ...

”Kinas två möjliga öden” (23 april 1945), Valda verk, bd III.

Vår utgångspunkt är, att helhjärtat tjäna folket och aldrig för ett ögonblick skilja oss från massorna, att i samtliga fall utgå från folkets intressen och inte från våra egna intressen eller från en liten grupps intressen, och att identifiera vårt ansvar gentemot folket med vårt ansvar gentemot partiets ledande organ.

”Om koalitionsregering”, (24 april 1945), avsnitt V, Valda verk, bd III.*

Statsorganen måste tillämpa demokratisk centralism och stödja sig på massorna och deras personal måste tjäna folket.

”Om den riktiga behandlingen av motsättningarna inom folket” (27 februari 1957), Skrifter i urval, s. 399.*

Kamrat Bethunes anda, hans ytterliga hängivenhet mot andra, utan någon tanke på det egna jaget, kom till uttryck i den obegränsade ansvarskänsla han visade i sitt arbete och den gränslösa hjärtevärme han visade alla kamrater och folket. Varje kommunist måste lära av honom.

— — —

Vi måste alla lära den fullkomliga osjälviskhetens anda av honom. Besjälad av denna anda kan en och var göra stor nytta för folket. En människas förmåga kan vara stor eller liten, men om hon besitter denna anda är hon redan högsint och ren, en människa som besitter moralisk integritet och står över vulgära intressen, en människa som är av värde för folket.

”Till minnet av Norman Bethune” (21 december 1939), Valda verk, bd II, o. Skrifter i urval, s. 163-164.

Vårt kommunistiska parti jämte Åttonde routearmén och Nya fjärde armén, vilka leds av vårt parti, är revolutionens bataljoner. Dessa bataljoner ägnar sig helt åt folkets befrielse och arbetar uteslutande i folkets intresse.

”Tjäna folket” (8 september 1944), Valda verk, bd III, o. Skrifter i urval, s, 285.

Alla våra kadrer, vilken rang de än må ha, är folkets tjänare, och vad vi än gör, gör vi för att tjäna folket. Hur skulle vi då kunna vara ovilliga att göra oss av med våra dåliga egenskaper?

”1945 års uppgifter” (15 december 1944).

Vår plikt är att hålla oss själva ansvariga inför folket. Varje ord, varje handling och all vår politik måste stå i överensstämmelse med folkets intressen, och om misstag förekommer måste de rättas — detta är innebörden i att stå ansvarig inför folket.

”Läget och vår politik efter segern i försvarskriget mot Japan” (13 augusti 1945), Valda verk, bd IV, s. 17.

Varhelst kamp pågår förekommer offer, och döden är en vanlig händelse. Men det som ligger oss om hjärtat är folkets intressen och

det stora flertalets lidanden, och när vi dör för folket, är det en värdig död. Icke desto mindre bör vi göra vårt bästa för att undvika onödiga offer.

”Tjäna folket” (8 september 1944), Valda verk, bd III, o. Skrifter i urval, s. 286.

Alla människor måste dö, men döden kan ha skiftande innebörd. Den gamle kinesiske författaren Szuma Chien sade: ”Ehuru döden drabbar alla människor utan undantag, kan den väga tyngre än Taiberget eller lättare än ett fjun”. Att dö för folket väger tyngre än Taiberget, men att arbeta för fascisterna och dö för exploatörerna och förtryckarna väger lättare än ett fjun.

A.a., s. 285.

[Innehåll]

XVIII. PATRIOTISM OCH INTERNATIONALISM

Kan en kommunist, som är internationalist, samtidigt vara patriot? Vi anser, att han inte blott kan utan måste vara det. Patriotismens specifika innehåll bestämmes av de historiska betingelserna. De japanska aggressorerna och Hitler har sin ”patriotism”, och vi har vår patriotism. Kommunister måste beslutsamt bekämpa de japanska aggressorernas och Hitlers ”patriotism”. Kommunisterna i Japan och Tyskland är defaitister i sin inställning till de krig som deras länder för. Det ligger i de japanska och tyska folkens intresse att med alla tänkbara medel åstadkomma nederlag för de japanska aggressorerna och Hitler, och ju mera fullständigt nederlaget blir, desto bättre. . . . Ty de krig som de japanska aggressorerna och Hitler satt i gång skadar folken i hemländerna såväl som folken i hela världen. I Kinas fall ligger det emellertid annorlunda till, därför att Kina är offer för aggression. Kinesiska kommunister måste därför förena patriotism med internationalism. Vi är på samma gång internationalister och patrioter, och vår paroll är: ”Kämpa för att försvara fäderneslandet emot aggressorerna”. För oss är defaitismen ett brott och är det en ofrånkomlig skyldighet att sträva för seger i försvarskriget. Ty endast genom att kämpa för fäderneslandets försvar kan vi besegra aggressorerna och uppnå nationell befrielse. Och endast genom att uppnå nationell befrielse blir det möjligt för proletariatet och andra arbetande människor att uppnå sin egen frigörelse. Kinas seger och de invaderande imperialisternas nederlag kommer att hjälpa folken i andra länder. I nationella befrielsekrig är patriotismen alltså tillämpad internationalism.

”Kinas kommunistiska partis roll i det nationella kriget” (oktober 1938), i ”Patriotism och internationalism”, Valda verk, bd II, Skrifter i urval, s. 126-127.

Vad slags anda är det som förmår en utlänning att osjälviskt göra det kinesiska folkets befrielse till sin egen sak? Det är internationalismens anda, kommunismens anda, av vilken varje kinesisk kommunist måste lära. . . . Vi måste förena oss med proletariatet i alla de kapitalistiska länderna, med proletariatet i Japan, Storbritannien, Förenta staterna, Tyskland, Italien och alla andra kapitalistiska länder, innan det är möjligt att kasta imperialismen över ända, att befria vår nation och vårt folk och att befria världens övriga nationer och folk. Detta är vår internationalism, den internationalism med vilken vi bekämpar både inskränkt nationalism och inskränkt patriotism.

”Till minnet av Norman Bethune” (21 december 1939), Valda verk, bd II, o. Skrifter i urval, s. 163.*

I kampen för sin fullständiga befrielse förlitar sig de förtryckta folken först och främst på sin egen kamp och därefter, och endast därefter, på internationellt bistånd. De folk som har segrat i sin egen revolution bör hjälpa dem som ännu kämpar för befrielse. Detta är vår internationalistiska plikt.

Samtal med afrikanska vänner (8 augusti 1963).

De socialistiska länderna är stater av en helt ny typ, i vilken de exploaterande klasserna har störtats och det arbetande folket har makten. Principen att sammansmälta internationalism med patriotism tillämpas i förhållandena mellan dessa länder. Vi är fast förbundna av gemensamma intressen och gemensamma ideal.

”Tal vid Sovjetunionens Högsta Sovjets sammanträde till firandet av den stora socialistiska Oktoberrevolutionens 40-årsdag” (6 november 1957).

Folken i det socialistiska lägrets länder bör förenas, folken i Asiens, Afrikas och Latinamerikas länder bör förenas, folken på alla kontinenter bör förenas, alla fredsälskande länder bör förenas och alla länder, som är föremål för Förenta staternas aggression, kontroll, intervention eller tyranni, bör förenas och därmed bilda den bredaste enhetsfront för att bekämpa den amerikanska imperialismens aggressions- och krigspolitik och för att försvara världsfreden.

”Uttalande till stöd för det panamanska folkets rättfärdiga patriotiska kamp mot den amerikanska imperialismen” (12 januari 1964), People of 'the World, Unite and Defeat the U.S. Aggressors and All Their Lackeys, 2nd ed., s. 9.

Saker och ting utvecklar sig oavbrutet. Det är endast fyrtiofem år sedan 1911 års revolution, men Kinas ansikte har helt förändrats. Inom ytterligare fyrtiofem år, dvs. år 2001 eller i begynnelsen av tjuguförsta århundradet, kommer Kina att ha undergått en ännu större förändring. Det kommer att ha blivit ett mäktigt socialistiskt industriland. Och det är som det ska vara. Kina är ett land med en areal av 9.600.000 kvadratkilometer och en befolkning på 600 miljoner människor, och det borde ha gjort en större insats för mänskligheten. Dess insats har under en lång period varit allt för liten. Vi beklagar detta.

Men vi måste vara blygsamma — inte bara nu utan också om fyrtiofem år. Vi bör alltid vara blygsamma. I våra internationella relationer måste vi kineser beslutsamt, grundligt och helt och hållet göra oss av med stormaktschauvinism.

”Till minne av dr Sun Yat-sen” (november 1956).

Vi får aldrig inta en övermodig stormakts-chauvinistisk ståndpunkt och bli högfärdiga över vår revolutions seger och vissa prestationer i vårt uppbygge. Varje nation, stor eller liten, har sina starka och svaga sidor.

”Öppningstal vid Kinas kommunistiska partis Åttonde rikskongress” (15 september 1956).

[Innehåll]

XIX. REVOLUTIONÄR HEROISM

Denna armé besitter en okuvlig anda och är fast besluten att övervinna alla fiender och aldrig ge sig. Vilka svårigheter och umbäranden som än må möta, så länge en enda man återstår kommer han att fortsätta kampen.

”Om koalitionsregering” (24 april 1945), kapitel III, avsnitt ”Folkets krig”, Valda verk, bd III, o. Militärpolitiska skrifter, bd II, s. 196.*

Ge fritt spelrum åt vår stridsstil – mod i slaget, ingen fruktan för offer, ingen fruktan för utmattning, och oavbruten kamp (dvs. att under kort tid och utan vila utkämpa på varandra följande slag).

”Det nuvarande läget och våra uppgifter” (25 december 1947), Valda verk, bd IV, s. 172.

Tusen och åter tusen martyrer har heroiskt lidit döden för folket; låt oss hålla deras banér högt och marschera framåt på den väg som färgats röd av deras blod!

”Om koalitionsregering” (24 april 1945), avsnitt V, Valda verk, bd III.

Var beslutsamma, frukta inga offer och övervinn alla svårigheter för att vinna segern.

”Den narraktige gamle mannen som tog bort bergen” (11 juni 1945). Valda verk, bd III, o. Skrifter i urval, s. 293.*

Vid ett kritiskt ögonblick i Nordexpeditionens utveckling, ... slog kuomintangmyndigheternas förrädiska och reaktionära politik, med ”partirensning” och massaker, denna nationella enhetsfront i stycken – enhetsfronten mellan Kuomintang och kommunistiska partiet och alla grupper av folket, vilken förkroppsligade det kinesiska folkets befrielse – och all dess revolutionära politik. ... Därefter ersattes enheten av inbördeskrig, demokratin av diktatur och ett Kina fyllt av ljus av ett Kina täckt av mörker. Men Kinas kommunistiska parti och det kinesiska folket blev varken kujonerade eller besegrade eller utrotade. De tog sig samman, torkade av blodet, begravde sina stupade kamrater och gick på nytt i strid. Med revolutionens stora standar högt lyftat, reste de sig till väpnat motstånd, och på ett väldigt område i Kina bildade de folkregeringar, genomförde jordreformen, byggde upp en folkarmé – den kinesiska Röda armén – och bevarade och utökade det kinesiska folkets revolutionära styrkor.

”Om koalitionsregering” (24 april 1945), avsnitt III, i ”Historien följer en slingrande väg”, Valda verk, bd III.*

Ni har många goda egenskaper och har gjort stora tjänster, men ni måste alltid komma ihåg att inte bli högmodiga. Ni respekteras av alla, och detta med rätt, men detta leder lätt till högmod. Om ni blir högmodiga, om ni inte är försynta, om ni upphör att bemöda er, och om ni inte respekterar andra, inte respekterar kadrerna och massorna, då kommer ni att upphöra att vara hjältar och föredömen. Det har funnits sådana människor i det förflutna, och jag hoppas att ni inte ska följa deras exempel.

”Vi måste lära oss att utföra ekonomiskt arbete” (10 januari 1945), Valda verk, bd III.

I kampen för att utplåna fienden och återställa och öka industri- och jordbruksproduktionen, har ni övervunnit många svårigheter och umbäranden och visat mod, klokhet och initiativ av väldiga mått. Ni står som mönster för hela den kinesiska nationen, ni är ryggraden i den segerrika frammarsch som folkets sak gjort på alla områden, stödjepelare för folkregeringen och broar som förbinder folkregeringen med de stora massorna.

Hälsning till mötet med representanterna för de nationella stridshjältarna och mönsterarbetarna framförd på Kinas kommunistiska partis Centralkommittés vägnar (25 september 1950).

Vi kineser har den anda som krävs för att bekämpa fienden till sista blodsdroppen, vi är beslutna att med egen kraft återta våra förlorade territorier och vi är i stånd att stå på egna ben i nationernas familj.

”Om taktiken mot den japanska imperialismen” (27 december 1935), Valda verk, bd I, s. 169.*

[Innehåll]

XX. BYGG UPP VÅRT LAND GENOM FLIT OCH SPARSAMHET

Vi måste se till att alla våra kadrer och alla människor ständigt har för ögonen att vårt land är ett stort socialistiskt land men att det ekonomiskt är efterblivet och fattigt och att detta är en mycket stor motsättning. För att göra Kina rikt och starkt krävs flera årtionden av intensiva ansträngningar, som bland annat kommer att omfatta strävan att praktisera strikt sparsamhet och bekämpa slöseri, dvs. en politik för att bygga vårt land genom flit och sparsamhet.

”Om den riktiga behandlingen av motsättningarna inom folket” (27 februari 1957), Skrifter i urval, s. 435.

Flit och sparsamhet bör tillämpas vid skötseln av fabriker och butiker och alla statsägda, kooperativa och övriga företag. Principen om flit och sparsamhet bör iakttas i allt. Denna princip för ekonomisering är en av grundprinciperna i socialistisk hushållning. Kina är ett stort land, men det är alltjämt mycket fattigt. Det kommer att ta många decennier att göra Kina välmående. Även då måste vi fortfarande iaktta principen om flit och sparsamhet. Men det är under de närmaste få decennierna, under den nuvarande serien av femårsplaner, som vi alldeles särskilt måste förespråka flit och sparsamhet, som vi måste ägna särskild uppmärksamhet åt ekonomisering.

Förord till ”Hur ett kooperativ drivs med flit och sparsamhet” (1955), Det socialistiska uppsvinget på Kinas landsbygd, kinesiska uppl., bd I.

Varhelst vi befinner oss måste vi vårda oss om våra mänskliga och materiella tillgångar och vi får inte vara kortsynta och ge oss hän åt slöseri och extravaganser. Varhelst vi befinner oss måste vi från allra första året av vårt arbete tänka på de många år som ligger framför oss, det långvariga kriget som måste upprätthållas, motoffensiven och återuppbyggnadsarbetet sedan fienden kastats ut. A ena sidan gäller att aldrig vara slösaktig eller extravagant, och å den andra, att aktivt utöka produktionen. Tidigare led folk på en del orter ganska mycket, därför att de inte såg saken på lång sikt och försummade att ekonomisera med mänskliga och materiella tillgångar och att utvidga produktionen. Däri ligger läxan och vi måste fästa uppmärksamheten på den.

”Vi måste lära oss att utföra ekonomiskt arbete” (10 januari 1945), Valda verk, bd III.

För att påskynda detta återställande och denna utveckling [av jordbruksproduktionen och industriproduktionen i småstäderna] måste vi, i vår kamp för det feodala systemets avskaffande, göra vårt yttersta för att bevara alla användbara medel för produktion och försörjning, vidta beslutsamma åtgärder mot en var som förstör eller förslösar dem, bekämpa omåttligt ätande och drickande och gå in för sparsamhet och ekonomisering.

”Tal vid en kaderkonferens i befriade området Shansi-Suiyuan” (1 april 1948), Valda verk, bd IV, s. 255.

Sparsamhet bör vara den vägledande principen då fråga är om våra regeringsutgifter. Det måste göras klart för alla regeringsarbetare att korruption och slöseri är mycket stora förbrytelser. Våra kampanjer mot korruption och slöseri har redan givit en del resultat, men ytterligare ansträngningar är nödvändiga. Vårt räkenskapssystem måste vägledas av principen att spara även på kopparslantarna för kriget, för revolutionens sak och för vårt ekonomiska uppbygge.

”Vår ekonomiska politik” (23 januari 1934), Valda verk, bd I, s. 146.

På senare tid har en farlig tendens visat sig bland många i våra led – en ovillighet att dela massornas glädje och svårigheter, en inriktning på personlig berömmelse och vinning. Detta är mycket illa. Ett sätt att övervinna detta är att under vår kampanj för att öka produktionen och hushålla med tillgångarna, förenkla våra organisationer och överföra kadrer till lägre nivåer, så att ett betydande antal av dem återvänder till produktivt arbete.

”Om den riktiga behandlingen av motsättningarna inom folket” (27 februari 1957), Skrifter i urval, s. 435.

Arméns produktion för sitt eget underhåll har inte blott förbättrat levnadsvillkoren i armén och lättat bördan på folket samt därmed gjort det möjligt att ytterligare utöka armén. Den har dessutom haft många omedelbara biverkningar. De är följande.

1. Förbättrade förhållanden mellan officerare och manskap. Officerare och meniga arbetar tillsammans i produktionen och blir som bröder.

2. Bättre inställning till arbetet. . . . Sedan armén började att producera för sitt eget underhåll har inställningen till arbetet förbättrats och dagdrivarmanéren har övervunnits.

3. Stärkt disciplin. Så långt ifrån att försvaga disciplinen i strid och i armélivet stärker arbetsdisciplinen i produktionen den.

4. Förbättrade förhållanden mellan armén och folket. När en väpnad styrka börjat ”hushålla” för sig själv förekommer det sällan eller aldrig intrång på folkets egendom. Eftersom armén och folket byter arbete och hjälper varandra i produktionen, stärkes vänskapen dem emellan.

5. Mindre knot i armén över regeringen och förbättrade förhållanden mellan de bägge.

6. En sporre för folkets stora produktionskampanj. När armén tar itu med att producera blir behovet av att regeringen och andra organisationer gör likadant mera uppenbart och de gör det mera energiskt. Vidare blir behovet av en hela folket omfattande kampanj för ökad produktion givetvis också  mera uppenbart och även kampanjen genomföres då med större energi.

”Om arméns produktion för sitt eget underhåll och om betydelsen av den stora rörelsen för korrigering och för produktion” (27 april 1945), Valda verk, bd III, Militärpolitiska skrifter, bd II, s. 208-210.*

En del människor säger, att om arméförbanden ägnar sig åt produktion, kommer de att vara ur stånd att utbilda sig eller att kämpa, och att om administrationen och andra organisationer gör det, kommer de att vara ur stånd att utföra sitt eget arbete. Detta är ett falskt argument. Under de senaste åren har våra arméförband i gränsområdet sysslat med produktion i stor omfattning, för att förse sig själva med föda och kläder i tillräcklig mängd, och har samtidigt bedrivit sin utbildning och genomfört sina politiska studier samt lärt sig skriva och läsa och deltagit i andra kurser med mycket större framgång än tidigare, och det råder större enhet än någonsin inom armén och mellan armén och folket. Samtidigt som en omfattande produktionskampanj fördes vid fronten i fjol uppnåddes stora framgångar i striderna och dessutom inleddes en utbredd utbildningskampanj. Och tack vare produktionen, lever administrationens och andra organisationers personal ett bättre liv och arbetar med större hängivelse och effektivitet. Detta är fallet både i gränsområdet och vid fronten.

”Vi måste lära oss att utföra ekonomiskt arbete” (10 januari 1945), Valda verk, bd III.

[Innehåll]

XXI. SJÄLVTILLIT OCH MÖDOSAM KAMP

På vilken basis ska vår politik vila? Den ska vila på vår egen styrka, och detta betyder att nydaningen ska åvägabringas genom våra egna insatser. Vi är inte ensamma, alla länder och folk i världen, som står i motsättning till imperialismen, är våra vänner. Icke dess mindre understryker vi: nydaning genom våra egna insatser. Stödda på de krafter vi själva organiserar kan vi besegra alla kinesiska och utländska reaktionärer.

”Läget och vår politik efter segern i försvarskriget mot Japan” (13 augusti 1945), Valda verk, bd IV, s. 22.

Vi håller på självtillit. Vi hoppas på hjälp från utlandet men vi kan inte bli beroende av den, vi litar till våra egna ansträngningar, till hela arméns och hela folkets skapande kraft.

”Vi måste lära oss att utföra ekonomiskt arbete” (10 januari 1945), Valda verk, bd III.

Att vinna en landsomfattande seger innebär bara att ta första steget i en tiotusen li lång marsch. . . . Den kinesiska revolutionen är stor, men vägen efter revolutionen kommer att bli längre, arbetet större och mödosammare. Detta måste nu göras klart i partiet. Kamraterna måste läras att förbli anspråkslösa, förtänksamma och fria från högmod och överilning i sin arbetsstil. Kamraterna måste hjälpas att bevara stilen att leva enkelt och kämpa hårt.

”Rapport till andra plenarsammanträdet med Kinas kommunistiska partis sjunde Centralkommitté” (5 mars 1949), Valda verk, bd IV, s. 401-402.*

Vi måste grundligt rensa ut alla föreställningar hos våra kadrer om att vi kan vinna lätta segrar genom god tur och utan hård och bitter kamp, utan svett och blod.

”Skapa fasta basområden i nordöst” (28 december 1945), Valda verk, bd IV, s. 90.

Vi bör föra en ständig propaganda bland folket för att bekantgöra fakta om framstegen i världen och om den ljusa framtid som väntar på oss, på det att de ska förlita sig på seger. Samtidigt måste vi berätta för folket och för våra kamrater att vår väg kommer att gå i många krökar och bukter. Det ligger ännu många hinder och svårigheter i revolutionens väg. Vårt partis 7. kongress antog att svårigheterna skulle bli många, ty vi föredrar hellre att emotse många svårigheter än att bara vänta oss ett fåtal. En del kamrater tycker inte om att tänka mycket på svårigheter. Men svårigheter är fakta, vi måste erkänna alla de svårigheter som finns och bör inte tillgripa en politik av ”icke erkännande”. Vi måste erkänna svårigheterna, analysera och bekämpa dem. Det finns inga raka vägar i världen, vi måste vara beredda att följa en väg som kröker och buktar och inte försöka att få saker billigt. Man får inte inbilla sig att alla reaktionärer en vacker dag ska böja knä av egen drift. Med ett ord, utsikterna är ljusa, men vägen har bukter och krökar. Fortfarande ligger många svårigheter framför oss, och vi får inte förbise dem. Genom att förena oss med hela folket till gemensamma ansträngningar ska vi säkerligen övervinna alla svårigheter och nå fram till segern.

”Om Chungkingförhandlingarna” (17 oktober 1945), Valda verk, bd IV, s. 64-65.

Den som ser endast den ljusa sidan men inte svårigheterna kan inte effektivt kämpa för uppfyllandet av partiets uppgifter.

”Om koalitionsregering” (24 april 1945), avsnitt V, Valda verk, bd III.

Samhällets rikedomar skapas av arbetarna, bönderna och de arbetande intellektuella. Om de tar sitt öde i egna händer, följer en marxist-leninistisk linje och intar en aktiv hållning vid lösandet av problem, i stället för att undvika dem, kommer det inte att finnas en enda svårighet i världen som de inte kan övervinna.

Förord till ”Partisekreteraren tar ledningen och alla partimedlemmar hjälper till att driva kooperativen” (1955), Det socialistiska uppsvinget på Kinas landsbygd, kinesiska uppl., bd I

Kamraterna i hela partiet måste ta alltsammans detta med i sina beräkningar och vara beredda att övervinna alla svårigheter med okuvlig vilja och på ett planmässigt sätt. Både de reaktionära krafterna och vi själva har svårigheter. Men de reaktionära krafternas svårigheter är oöverkomliga ty dessa krafter står på gravens brädd och har ingen framtid. Våra svårigheter kan övervinnas, ty vi är nya och växande krafter och har en lysande framtid.

”Välkomna den kinesiska revolutionens nya flodvåg” (1 februari 1947), Valda verk, bd IV, s. 133-134.

I tider då svårigheter möter får vi inte förlora våra framgångar ur sikte, vi måste se den ljusa framtiden och ta mod till oss.

”Tjäna folket” (8 september 1944), Valda verk, bd III, o. Skrifter i urval, s. 286.

Nya företeelser möter alltid svårigheter och bakslag medan de utvecklas. Det skulle vara rena fantasin att tro att socialismens sak går framåt obehindrat och når lättvunna segrar, att man inte möter svårigheter och bakslag eller inte behöver göra väldiga ansträngningar.

”Om den riktiga behandlingen av motsättningarna inom folket (27 februari 1957), Skrifter i urval, s. 413.

Vid vissa tidpunkter under den revolutionära kampen väger svårigheterna tyngre än de gynnsamma betingelserna, och därmed utgör de den viktigaste sidan i motsättningen och de gynnsamma betingelserna utgör den sekundära sidan. Men revolutionärerna kan genom sina ansträngningar steg för steg övervinna svårigheterna och skapa ett nytt gynnsamt läge. Sålunda ger ett svårt läge plats för ett gynnsamt.

”Om motsättningar” (augusti 1937), Valda verk, bd I, s. 335, o. Skrifter i urval, s. 104.

Vad är arbete? Arbete är kamp. Det finns svårigheter och problem för oss att övervinna och lösa på dessa platser. Vi beger oss dit för att arbeta och kämpa för att övervinna dessa svårigheter. En god kamrat är en som är ivrig att bege sig dit där svårigheterna är störst.

”Om Chungkingförhandlingarna” (17 oktober 1945), Valda verk, bd IV, s. 63.

Det finns en gammal kinesisk fabel som heter ”Den narraktige gamle mannen som tog bort bergen”. Den berättar om en gammal man, som levde i norra Kina för länge, länge sedan och var känd som den narraktige gamle mannen på Norra berget. Hans hus vette mot söder och bortom dess port stod de två stora topparna Taihang och Wangwu och stängde vägen. Med stor beslutsamhet ledde han sina söner i arbetet för att med hackor gräva bort dessa berg. Ett annat gråskägg, bekant som den vise gamle mannen, såg dem och sade spefullt: ”Så dumt ni bär er åt! Det är alldeles omöjligt för ett fåtal som er att gräva bort dessa båda väldiga berg.” Den narraktige gamle mannen svarade: ”När jag dör, kommer mina söner att fortsätta, och när de dör, kommer mina sonsöner och sedan deras söner och sonsöner att göra det och så vidare i all evighet. Bergen är höga, men de kan inte bli högre, och för varje bit vi gräver bort, kommer de att bli så mycket lägre. Varför skulle vi inte kunna få bort dem?” Efter att ha vederlagt den vise gamle mannens felaktiga åsikt, fortsatte han att gräva varje dag, orubblig i sin övertygelse. Gud blev rörd härav och sände ned två änglar, som bar bort bergen på sina ryggar. I dag ligger två stora berg som döda vikter på det kinesiska folket. Det ena är imperialismen, det andra är feodalismen. Kinas kommunistiska parti har för länge sedan beslutat att gräva bort dem. Vi måste vara ståndaktiga och arbeta utan avbrott, och även vi kommer att röra Guds hjärta. Vår gud är ingen annan än det kinesiska folkets massor. Om de reser sig och gräver tillsammans med oss, varför skulle inte dessa bägge berg kunna skaffas undan?

”Den narraktige gamle mannen som tog bort bergen” (11 juni 1945), Valda verk, bd III, o. Skrifter i urval, s. 294.*

[Innehåll]

XXII. TANKEMETODER OCH ARBETSMETODER

Mänsklighetens historia är en kontinuerlig utveckling från nödvändighetens rike till frihetens rike. Denna process är utan ände. I ett samhälle där klasser finns kommer klasskampen aldrig att upphöra. I ett klasslöst samhälle kommer kampen mellan det nya och det gamla och mellan sanning och osanning aldrig att upphöra. I kampen för produktion och vetenskapliga experiment gör mänskligheten ständiga framsteg, och naturen undergår ständigt förändringar, de förblir aldrig på samma nivå. Därför måste människan ständigt summera sina erfarenheter och fortsätta att upptäcka, uppfinna, skapa och gå framåt. Idéer om stagnation, pessimism, slöhet och självbelåtenhet är helt felaktiga. De är felaktiga därför att de överensstämmer varken med de historiska fakta om den samhälleliga utvecklingen under de senaste en miljon åren eller med de historiska fakta om naturen så långt vi hittills känner till dem (dvs. naturen såsom den uppenbaras i himlakropparnas, jordens, livets och andra naturliga företeelsers historia).

Citerat i ”Premiärminister Chou En-lais rapport om regeringens arbete tillställd Folkrepubliken Kinas Tredje nationella folkkongress första sammanträde” (21-22 december 1964).

Naturvetenskaperna är ett av människans vapen i hennes kamp för frihet. I syfte att uppnå frihet inom samhället måste människan göra bruk av samhällsvetenskaperna för att förstå och förändra samhället och genomföra samhällelig revolution. I syfte att uppnå frihet inom naturens värld, måste människan göra bruk av naturvetenskaperna för att förstå, besegra och förändra naturen och sålunda uppnå frihet från naturen.

Tal vid bildandet av Naturvetenskapernas forskningssällskap i gränsområdet (5 februari 1940).

Den marxistiska filosofin, den dialektiska materialismen, har två framträdande kännemärken. Det ena är dess klasskaraktär: den medger öppet att den dialektiska materialismen står i proletariatets tjänst. Den andra är dess inriktning på praktiken: den betonar teorins avhängighet av praktiken, framhåller att teorin är grundad på praktiken och i sin tur tjänar praktiken.

”Om praktiken” (juli 1937), Valda verk, bd I, s. 298, o. Skrifter i urval, s. 59.

Marxistisk filosofi anser att det viktigaste problemet är att förstå den objektiva världens lagar, inte blott för att vara i stånd att förklara den, utan för att aktivt tillämpa kunskapen om dessa lagar för att förändra världen.

A.a., s. 305, o. a.a., s. 67.

Varifrån kommer riktiga idéer? Faller de från skyarna? Nej. Ligger de medfödda i hjärnan? Nej. De kommer ur den samhälleliga praktiken, och ur den allena. De kommer ur samhällelig praktik av tre slag: kampen för produktionen, klasskampen och det vetenskapliga experimentet.

”Varifrån kommer riktiga idéer?” (maj 1963), Skrifter i urval, s. 460.

Det är människans samhälleliga vara som bestämmer hennes tänkande. Så snart de riktiga idéerna, som kännetecknar den framåtskridna klassen, förstås av massorna, förvandlas dessa idéer till en materiell kraft som förändrar samhället och förändrar världen.

A.a., s. 460.

I sin samhälleliga praktik deltar människorna i olika slag av kamp och vinner rik erfarenhet såväl av sina framgångar som av sina misslyckanden. Oräkneliga företeelser i den objektiva yttre världen återspeglas genom människans fem sinnesorgan – organen för syn, hörsel, lukt, smak och känsel – i hennes hjärna. Till en början är kunskapen sinnlig. Språnget till en begreppsbildande kunskap, dvs till idéer, sker då sinnlig kunskap samlats i tillräcklig mängd. Detta är en process i vetandets utveckling. Det är det första stadiet i hela kunskapsprocessen, det stadium som för från objektiv materia till subjektivt medvetande, från tillvaro till idéer. Huruvida ens medvetande eller idéer (teorier, riktlinjer, planer eller åtgärder inberäknade) riktigt återspeglar den objektiva yttre världens lagar är ännu inte bevisat på detta stadium, i vilket det ännu inte är möjligt att förvissa sig om huruvida de är riktiga eller inte. Sedan kommer det andra stadiet i kunskapsprocessen, det stadium som leder från medvetande tillbaka till materia, från idéer tillbaka till tillvaro och i vilket den under första stadiet förvärvade kunskapen tillämpas i samhällelig praktik för att fastställa huruvida teorierna, riktlinjerna, planerna eller åtgärderna vinner den förväntade framgången. Allmänt talat är de som vinner framgång riktiga och de som misslyckas oriktiga, och detta gäller särskilt människans kamp med naturen. I den samhälleliga kampen lider de krafter som representerar den framskridna klassen ibland nederlag, inte därför att deras idéer är felaktiga, utan därför att de, i avvägningen mellan de styrkor som är inbegripna i striden, tills vidare inte är så starka som reaktionens krafter. Därför blir de tillfälligt besegrade, men de kommer att segra förr eller senare. Genom att prövas i praktiken gör människans kunskap ytterligare ett språng. Detta språng är viktigare än det föregående. För endast detta språng kan bevisa riktigheten eller oriktigbeten i det första språnget i vetandets utveckling, dvs i de idéer, teorier, riktlinjer, planer eller åtgärder som utformats under återspeglandet av den objektiva yttre världen. Det finns inget annat sätt att pröva sannheten.

A.a., s. 460-461.*

Ofta kan riktig kunskap uppnås endast efter många upprepningar av den process som leder från materia till medvetande och sedan tillbaka till materia, dvs leder från praktik till kunskap och sedan åter till praktiken. Detta är den marxistiska kunskapsteorin, den dialektisk-materialistiska kunskapsteorin.

A.a., s. 461.

Vem som helst som vill ha kunskap om ett ting har inget annat sätt att skaffa den än genom att träda i kontakt med det, dvs genom att leva (praktisera) i dess närhet.... Om ni vill förvärva kunskap, måste ni deltaga i praktiken för att förändra verkligheten. Om ni vill veta hur ett päron smakar, måste ni förändra päronet genom att själv äta det. ... Om ni vill lära känna revolutionens teori och metoder, måste ni deltaga i revolution. All äkta kunskaps ursprung är direkt erfarenhet.

”Om praktiken” (juli 1937), Valda verk, bd I, s. 300-301, o. Skrifter i urval, s. 62-63.

Kunskap börjar med praktik, och teoretisk kunskap förvärvas genom praktik och måste sedan återvända till praktiken. Kunskapens aktiva funktioner visar sig inte blott i det aktiva språnget från sinnlig till rationell kunskap utan – och detta är viktigare – måste yttra sig i språnget från rationell kunskap till revolutionär praktik.

A.a., s., 305, o. a.a., s. 68.*

Därest den som ska utföra någonting, inte förstår de faktiska omständigheterna, sakens natur och dess förhållanden till andra ting, kommer han, som alla vet, inte att känna de lagar som styr den eller att veta hur den ska göras och inte heller att vara i stånd att göra den väl.

”Strategiska problem i Kinas revolutionära krig” (december 1936), Valda verk, bd I, s. 180-181.*

Om en människa önskar ha framgång i sitt arbete, det vill säga uppnå de förväntade resultaten, måste hon bringa sina idéer i överensstämmelse med den objektiva yttre världens lagar; överensstämmer de inte med dessa, kommer hon att misslyckas i sin praktik. Efter misslyckandet drar hon sina lärdomar därav, korrigerar sina idéer för att få dem i överensstämmelse med yttervärldens lagar och kan på detta sätt vända misslyckandet till framgång. Detta är vad som avses i ordstäven ”misslyckandet är framgångens moder” och ”den som faller i en grop vinner i vett”.

”Om praktiken” (juli 1937), Valda verk, bd I, s. 298, o. Skrifter i urval, s. 59.

Vi är marxister, och marxismen lär, att då vi tar upp ett problem, bör vi utgå från objektiva fakta, inte från abstrakta definitioner, och att vi bör dra våra vägledande principer, vår politik och våra åtgärder ur en analys av dessa fakta.

”Föreläsningar i ett forum i Yenan om litteratur och konst” (maj 1942), slutord, Valda verk, bd III, o. Skrifter i urval, s. 235.

Den mest grundläggande arbetsmetoden, som alla kommunister måste hålla noga i minnet, är att riktlinjerna för vårt arbete skall fastställas i överensstämmelse med de faktiska förhållandena. När vi studerar orsakerna till de misstag vi begått, finner vi att de allesammans uppstod därför att vi inte byggde på det faktiska läge som vid en viss given tidpunkt förelåg på en viss plats utan var subjektiva i utformningen av riktlinjerna för vårt arbete.

”Tal vid en kaderkonferens i befriade området Shansi-Suiyuan” (1 april 1948), Valda verk, bd IV, s. 246.*

Idealism och metafysik är de lättaste saker i världen, ty folk kan prata så mycket strunt de vill utan att grunda det på den objektiva verkligheten eller pröva det mot verkligheten. Materialism och dialektik, å andra sidan, kräver ansträngningar. De måste grunda sig på och prövas mot den objektiva verkligheten. Om man inte anstränger sig, är det fara värt att man slinker in i idealism och metafysik.

Förord till ”Material om Hu Fengs kontrarevolutionära klick” (maj 1955).

När vi ser på ett ting, måste vi undersöka dess natur och behandla dess yttre endast som en väktare vid tröskeln, och när vi väl trätt över tröskeln, måste vi fatta tingets natur; detta är den enda tillförlitliga och vetenskapliga analysmetoden.

”En enda gnista kan tända en präriebrand” (5 januari 1930), Valda verk, bd I, s. 121.

Den grundläggande orsaken till ett tings utveckling ligger inte utanför, utan i tinget; den ligger i de motsättningar som tinget innehåller. Denna inre motsättning finns i vart enda ting, och därav kommer dess rörelse och utveckling. Motsättningen inom ett ting är grundorsaken till dess utveckling, medan dess inbördes förhållande till och inverkan på och från andra ting är sekundära orsaker.

”Om motsättningar” (augusti 1937), Valda verk, bd I, s. 313, o. Skrifter i urval, s. 78-79.*

Den [materialistiska dialektiken] anser att yttre orsaker är förändringens betingelser och inre orsaker är förändringens grundval och att yttre orsaker blir verksamma genom inre orsaker. I en passande temperatur förändras ett ägg till en kyckling, men ingen temperatur kan förändra en sten till en kyckling, emedan ägget och stenen har skilda utgångspunkter.

A.a., s. 314, o. a.a., s. 80.*

Marxismens filosofi anser, att lagen om motsättningarnas enhet är universums grundlag. Denna lag verkar överallt, såväl i naturen som i det mänskliga samhället och i människornas tänkande. Mellan motsatserna i en motsättning finns samtidigt enhet och kamp och det är detta som driver tingen att röra sig och förändras. Motsättningar finns överallt, men de skiljer sig i enlighet med olika tings olika natur. I varje given företeelse eller varje givet ting är motsatsernas enhet villkorlig, tillfällig och av övergående karaktär och följaktligen relativ, medan kampen mellan motsatserna är absolut.

”Om den riktiga behandlingen av motsättningarna inom folket” (27 februari 1957), Skrifter i urval, s. 404-405.

Den analytiska metoden är dialektisk. Med analys avser vi analys av motsättningarna inom tingen. Och en hållbar analys är omöjlig utan en intim kännedom om livet och utan verklig insikt i de dithörande motsättningarna.

”Tal vid Kinas kommunistiska partis rikskonferens om propagandaarbete” (12 mars 1957), Skrifter i urval, s. 451.

Konkret analys av konkreta förhållanden är, sade Lenin, ”det väsentligaste i marxismen, marxismens levande själ”. Många av våra kamrater, som inte har sinne för analys, vill inte tränga på djupet i komplicerade frågor och analysera och studera dem om och om igen, utan tycker om att dra enkla slutsatser som antingen är absolut bejakande eller absolut förnekande. . . . Från och med nu bör vi råda bot för detta förhållande.

”Våra studier och det aktuella läget” (12 april 1944), avsnitt I, stycke 2, Valda verk, bd III.

Sättet på vilket dessa kamrater ser på problemen är felaktigt. De ser inte till de väsentliga eller huvudsidorna utan understryker de oväsentliga eller underordnade. Det bör påpekas att dessa oväsentliga eller underordnade sidor inte får förbises, utan måste behandlas en efter en. Men de bör inte tas för de väsentliga eller huvudsidorna, ty då tappar vi orienteringen.

”Till frågan om jordbrukskooperationen” (31 juli 1955), Skrifter i urval, s. 370.*

Förhållandena i denna värld är komplicerade och bestäms av många faktorer. Vi bör betrakta problemen ur olika synpunkter och inte bara ur en enda.

”Om Chungkingförhandlingarna” (17 oktober 1945), Valda verk, bd IV, s. 58.

Endast de som är subjektiva, ensidiga och ytliga i sitt sätt att angripa problem börjar självbelåtet att utdela order och direktiv i samma ögonblick som de anländer till platsen, utan att ta hänsyn till betingelserna, utan att betrakta tingen i deras helhet (deras historia och deras nuvarande tillstånd som helhet) och utan att tränga in till tingens väsen (deras natur och de inre förhållandena mellan det ena tinget och det andra). Sådana människor kan inte undgå att snubbla och falla.

”Om praktiken” (juli 1937), Valda verk, bd I, s. 303, o. Skrifter i urval, s. 65.

Vid studiet av ett problem måste vi sky subjektivism, ensidighet och ytlighet. Att vara subjektiv betyder att inte betrakta problemen objektivt, det vill säga, att inte anlägga den materialistiska synpunkten vid betraktandet av problemen. Jag har diskuterat detta i min essä ”Om praktiken”. Att vara ensidig betyder att inte se allsidigt på problemen.... Det kan också kallas att se delen men inte helheten, att inte se skogen för träden. Det är omöjligt att på det sättet finna metoden att lösa en motsättning, det är omöjligt att utföra de uppgifter revolutionen ställer, att genomföra ett uppdrag väl eller att på riktigt sätt utveckla den ideologiska kampen inom partiet. När Sun Wu Tzu diskuterade militärvetenskap och sade, ”Känn fienden och känn dig själv, och du kan utkämpa ett hundra slag utan att befara nederlag”, hänsyftade han på de bägge sidorna i ett slag. Wei Cheng från Tangdynastin förstod också hur felaktig ensidigheten är då han sade: ”Lyssna till bägge sidor, och du kommer att bli upplyst, uppmärksamma endast den ena, och du kommer att överraskas av nattmörkret.” Men våra kamrater ser ofta ensidigt på problemen, och därför stöter de ofta på oanade hinder. . . . Lenin sade: ... för att verkligen känna ett objekt måste vi fatta alla dess sidor, alla sammanhang och ”övergångar”. Vi kommer aldrig att helt och fullt lyckas med detta, men kravet på allsidighet är ett skydd mot misstag och stelhet.

Vi bör minnas hans ord.

Att vara ytlig betyder att ta hänsyn varken till säregenheterna hos en motsättning i dess helhet eller till särdragen hos var och en av dess sidor; det betyder att förneka nödvändigheten att tränga djupt in i ett ting och minutiöst studera säregenheterna i dess motsättning, utan att i stället bara betrakta den på avstånd, och efter att ha uppfångat en skymt av ytterkonturerna genast försöka lösa motsättningen (att besvara en fråga, bilägga en tvist, sköta ett arbete eller leda en militär operation). Detta sätt att utföra saker måste leda till svårigheter. . . . Att vara ensidig och ytlig är att också vara subjektiv. För alla objektiva ting är i verkligheten inbördes förenade och styres av inre lagar. Istället för att ta sig an uppgiften att återspegla tingen sådana de verkligen är, betraktar en del människor tingen enbart ensidigt och ytligt, de känner varken det ömsesidiga sambandet mellan tingen eller deras inre lagar, och därför är deras metod subjektiv.

”Om motsättningar” (augusti 1937), Valda verk, bd I, s. 323-324, o. Skrifter i urval, s. 90-91.

Ensidighet betyder att tänka i absoluta begrepp, det vill säga, att närma sig problemen på ett metafysiskt sätt. När vi bedömer vårt arbete, är det ensidigt att se allting antingen som helt positivt eller helt negativt. . . . Att se allting som positivt är att se endast det goda och inte det dåliga, och att tolerera endast beröm och ingen kritik. Att tala som om vårt arbete vore bra i varje avseende strider mot fakta. Det är inte sant att allting är bra, det finns fortfarande brister och misstag. Men det är inte heller sant att allting är dåligt, och detta strider likaledes mot fakta. Här behövs analys. Att förneka allting är att, utan att ha gjort någon analys, tro att ingenting har gjorts väl och att det stora arbetet med det socialistiska uppbygget, den stora kamp i vilken hundratals miljoner människor deltar, är en enda röra utan något som är värt att prisa. Trots att det finns en skillnad mellan de många människor som hyser sådana synpunkter och de, som är fientliga mot det socialistiska systemet, är dessa synpunkter mycket felaktiga och skadliga och tjänar endast till att göra folk nedslagna. Det är fel att bedöma vårt arbete antingen ur den synpunkten att allting är positivt eller ur den att allting är negativt.

”Tal vid Kinas kommunistiska partis rikskonferens om propagandaarbete” (12 mars 1957), Skrifter i urval, s. 449.

En marxist bör, då han tar upp ett problem, se såväl det hela som delarna. En groda i en brunn säger: ”Himlen är inte större än brunnsöppningen”. Det är inte sant, ty himlen är alls inte lika liten som brunnsöppningen. Om grodan sade: ”En del av himlen är lika stor som en brunnsöppning”, så skulle det vara sant, för det stämmer med fakta.

”Om taktiken mot den japanska imperialismen” (27 december 1935), Valda verk, bd I, s. 158.

Vi måste lära oss att se allsidigt på problem, inte bara se den positiva sidan hos företeelserna utan också den negativa. Under särskilda betingelser kan en dålig företeelse leda till goda resultat och en gynnsam företeelse till dåliga resultat.

”Om den riktiga behandlingen av motsättningarna inom folket” (27 februari 1957), Skrifter i urval, s. 432.*

Medan vi erkänner att det i den historiska utvecklingen som helhet är det materiella som bestämmer det andliga och det samhälleliga varat som bestämmer det samhälleliga medvetandet, erkänner vi också – och måste vi sannerligen erkänna – det andligas återverkan på materiella ting, det samhälleliga medvetandets återverkan på det samhälleliga varat och överbyggnadens på den ekonomiska grundvalen. Detta är inte att gå emot materialismen. Tvärtom, det är att undvika mekanisk materialism och bestämt hävda den dialektiska materialismen.

”Om motsättningar” (augusti 1937), Valda verk, bd I, s. 336, o. Skrifter i urval, s. 105.*

De som leder ett krig kan, då de söker uppnå seger, inte gå utöver de gränser som de objektiva betingelserna sätter. Inom dessa gränser kan och måste de emellertid skapa en dynamisk roll i strävan att segra. Skådeplatsen för befälhavarnas handlingar i ett krig måste byggas på objektiva möjligheter, men på denna skådeplats kan de leda uppförandet av många dramer, fyllda med ljud och färg, kraft och storslagenhet.

”Om långvarigt krig” (maj 1938), stycke 62, Valda verk, bd II, o. Militärpolitiska skrifter, bd II, s. 79, stycke 62.

Människor måste anpassa sitt tänkande till de förändrade förhållandena. Naturligtvis bör ingen ge sig hän åt vild fantasiflykt, eller göra upp aktiva planer, som inte motiveras av det objektiva läget, eller gripa efter det omöjliga. Problemet i dag är emellertid att högerbetonat konservativt tänkande fortfarande ställer till besvär på många områden och hindrar arbetet inom dessa områden från att hålla takten med det objektiva lägets utveckling. Problemet i dag är att många människor anser det omöjligt att uträtta saker och ting, som kunde uträttas om de ansträngde sig.

Förord till Det socialistiska uppsvinget på Kinas landsbygd (27 december 1955), kinesiska uppl., bd I.

Vi bör alltid använda våra hjärnor och noggrant tänka över allt. Ett vanligt ordstäv säger: ”Rynka pannan och du kommer på en fint”. Med andra ord, mycket tänkande ger visdom. För att göra slut på praktiken att handla i blindo, som är mycket utbredd i vårt parti, måste vi uppmuntra våra kamrater att tänka, att lära metoden att analysera och odla vanan att analysera.

”Våra studier och det aktuella läget” (12 april 1944), avsnitt III, Valda verk, bd III.

Om det i någon process finns ett flertal motsättningar, måste en av dem vara huvudmotsättningen, som spelar den ledande och avgörande rollen, medan de övriga intar en sekundär och underordnad plats. Då vi studerar någon komplicerad process, i vilken det finns två eller flera motsättningar, måste vi därför ägna all vår möda åt att finna dess huvudmotsättning. Så snart vi fått grepp om denna huvudmotsättning, kan alla problem lätt lösas.

”Om motsättningar” (augusti 1937), Valda verk, bd I, s. 332, o. Skrifter i urval, s. 100-101.*

Den ena av de två varandra motsatta sidorna måste vara den viktigaste och den andra sekundär. Den viktigaste sidan är den som spelar den ledande rollen i motsättningen. Ett tings natur bestämmes huvudsakligen av den viktigaste sidan i motsättningen, den som intar den dominerande ställningen. Men detta läge är inte oföränderligt. Huvudsidan och den sekundära sidan i en motsättning omvandlar sig i varandra och tingets natur förändras i överensstämmelse härmed.

A.a., s .332-333, o. a.a., s. 101.

Det räcker inte med att ställa uppgifter. Vi måste också lösa problemet om metoderna att genomföra dem. Om det är vår uppgift att gå över en flod, kan vi inte gå över den utan en bro eller en båt. Utan att problemet om bron eller båten löses, är det fåfängt att tala om att gå över floden. Utan att problemet om metoden löses, är det meningslöst att tala om uppgiften.

”Sörj för massornas välfärd, ägna uppmärksamhet åt arbetsmetoderna” (27 januari 1934), Valda verk, bd I, s. 150.

De breda massorna kan inte mobiliseras till handling i någon uppgift därest inte en allmän och vittnående uppmaning därtill utges. Men om personer i ledande ställningar begränsar sig till att utfärda allmänna upprop – om de inte personligen, djupt och konkret, engagerar sig i några av organisationerna i det arbete uppropet manar till, gör ett genombrott på någon punkt, vinner erfarenhet och använder denna till att vägleda andra organisationer – då har de ingen möjlighet att pröva riktigheten av innehållet i sitt allmänna upprop eller att berika det, och det är fara värt att det inte leder till någonting.

”Några frågor rörande metoderna för ledningen” (1 juni 1943), stycke 2, Valda verk, bd III, o. Skrifter i urval, s. 265.

Ingen i ledande ställning är kompetent att ge allmän vägledning till samtliga enheter därest han inte drar konkret erfarenhet från särskilda individer och tilldragelser i särskilda underordnade enheter. Denna metod måste främjas överallt så att ledande kadrer på alla nivåer lär sig att tillämpa den.

A.a., stycke 2, o. a.a., s. 266.

Man kan inte någonstädes samtidigt ha ett antal centrala uppgifter. Vid varje tidpunkt kan det endast förekomma en central uppgift, kompletterad med andra uppgifter, som kommer i andra eller tredje hand. Följaktligen måste den person, som har det högsta ansvaret på orten, ta hänsyn till kampens historia och betingelser på platsen samt ställa de olika uppgifterna i deras rätta ordning. Han bör inte, utan någon egen planering, följa varje instruktion som kommer från de högre instanserna och därigenom skapa en mängd av ”centrala uppgifter” och ett tillstånd av förvirring och oordning. Inte heller bör en högre organisation tilldela en lägre organisation en mängd uppgifter samtidigt, utan att ange deras relativa betydelse och vikt och vilken som är den centrala uppgiften, ty detta kommer att leda till förvirring i de åtgärder de lägre organisationerna har att vidta i sitt arbete och sålunda kommer inga bestämda resultat att uppnås. En del av ledningens konst är att i ljuset av de historiska betingelserna och förhandenvarande omständigheterna på varje plats ta hela läget med i beräkningen och i överensstämmelse därmed planera och fatta ett riktigt beslut om var tyngdpunkten i arbetet ska förläggas och om turordningen i arbetet under varje period, orubbligt genomföra beslutet och försäkra sig om att bestämda resultat uppnås.

A.a., stycke 8, o. a.a., s. 270.

De [Centralkommitténs byråer och underbyråer] bör ständigt ha grepp om hur arbetet framskrider, se till att erfarenheter utbyts och misstag rättas, de bör inte dröja flera månader, ett halvt år eller ett år innan de kallar till möten för att sammanfatta vad som utförts och genomföra en allmän kontroll och allmän korrigering av misstag. Dröjsmål leder till stora förluster medan förlusterna minskas om man rättar misstag så snart de kommit till synes.

”Om politiken för industri och handel” (27 februari 1948), Valda verk, bd IV, s. 216.*

Vänta inte till dess att problemen tornar upp sig och åstadkommer en massa besvär innan ni försöker lösa dem. Ledare måste marschera i spetsen för rörelsen och inte hänga efter den.

Förord till ”Kontrakt baserade på årstiderna” (1955), Det socialistiska uppsvinget på Kinas landsbygd, kinesiska uppl., bd III.

Vad vi behöver är en entusiastisk men lugn sinnesstämning och intensivt men välordnat arbete.

”Strategiska problem i Kinas revolutionära krig (december 1936), Valda verk, bd I, s. 211.

[Innehåll]

XXIII. UNDERSÖKNINGAR OCH STUDIER

Alla som sysslar med praktiskt arbete måste undersöka förhållandena på lägre nivåer. Dylika undersökningar är särskilt nödvändiga att göra för dem som endast känner teorin men är obekanta med de faktiska förhållandena, ty i annat fall blir de inte i stånd att förena teorin med praktiken. Ehuru mitt påstående: ”Ingen undersökning, ingen rätt att tala”, har förlöjligats såsom ”trång empirism”, ångrar jag ännu i denna dag inte att jag framställde det. Och långt ifrån att ångra det, hävdar jag fortfarande att utan undersökning kan det omöjligen förekomma någon rätt att tala. Det finns många människor, som ”i samma ögonblick som de stiger ur ämbetsvagnen”, ställer till ett stort oväsen, hasplar ur sig omdömen, kritiserar det ena och fördömer det andra, men faktum är ändå att i tio fall av tio kommer sådana människor att misslyckas. Ty åsikter eller kritik som inte baseras på grundlig undersökning är ingenting annat än okunnigt snack. Vårt parti har oräkneliga gånger tillfogats skada av dessa ”kejserliga sändebud”, som rusat hit och dit och allestädes. Stalin säger alldeles riktigt: ”Teorin blir naturligtvis meningslös om den ej förknippas med den revolutionära praktiken”. Och han tillägger lika riktigt: ”Praktiken blir blind, om den ej låter den revolutionära teorin belysa sin väg”. Ingen bör betecknas som en ”trång empiriker” utom ”den praktiske man” som trevar omkring i mörkret och saknar perspektiv och förutseende.

”Förord och efterskrift till 'Landsbygdsundersökningar”' (mars och april 1941), förord, Valda verk, bd III, o. Skrifter i urval, s. 179-180.*

Då man intar en sådan inställning söker man sanningen ur fakta. ”Fakta” är alla ting som existerar objektivt, med ”sanningen” avses de inbördes förhållandena dem emellan, det vill säga de lagar som styr dem, och ”att söka” betyder att studera. Vi bör utgå ifrån de faktiska förhållandena inom och utom landet, provinsen, häradet eller distriktet och till vägledning för vårt handlande ur dem dra de lagar som innebor i dem och inte är inbillade, det vill säga, vi bör finna de inre sammanhangen mellan de händelser som utspelas runt omkring oss. Och för att göra det, får vi inte stöda oss på subjektiva föreställningar, inte på tillfällig entusiasm, inte på livlösa böcker utan på objektivt existerande fakta. Vi måste tillägna oss materialet i detalj och, vägledda av marxismen-leninismens allmänna principer, dra de riktiga slutsatserna ur det.

”Förbättra våra studier” (maj 1941), avsnitt III, Valda verk, bd III, o. Skrifter i urval, s. 187-188.

Att uppträda såsom ”en man med förbundna ögon som fångar sparvar” eller ”en blind man som trevar efter fisk”, vara plump och vårdslös, att hänge sig åt mångordigt prat och nöja sig med bara en aning kunskap – sådan är den synnerligen dåliga arbetsstil som fortfarande råder bland många kamrater i vårt parti, en stil som står i fullständig motsättning till det grundläggande i marxismen-leninismens anda. Marx, Engels, Lenin och Stalin har lärt oss att det är nödvändigt att samvetsgrant studera förhållandena och att utgå från den objektiva verkligheten och inte från subjektiva önskningar. Men många av våra kamrater handlar på ett sätt som direkt bryter emot denna sanning.

A.a., avsnitt II, o. a.a., s. 182-183.

Har du ett problem som du inte kan lösa? Nåväl, gå ned och undersök nuvarande fakta i det och dess förhistoria. När du har undersökt problemet grundligt kommer du att veta hur det ska lösas. Slutsatser nås alltid efter och inte före en undersökning. Endast en tjockskalle bryr sin hjärna alldeles ensam eller tillsammans med en grupp för att ”finna en lösning” eller ”få fram en idé” utan att först ha gjort en undersökning. Det måste understrykas att detta omöjligen kan leda till någon effektiv lösning eller någon god idé.

”Bekämpa bokdyrkan” (maj 1930), Skrifter i urval, s. 35.

En undersökning kan liknas vid havandeskapets långa månader, och lösningen av ett problem vid födslodagen. Att undersöka ett problem är i sanning att lösa det.

A.a., s. 36.

En person med denna inställning [den marxist-leninistiska] tillämpar marxismen-leninismens teori och metod vid systematiska och grundliga undersökningar och studier av omgivningen. Han arbetar inte enbart på entusiasm utan förenar, som Stalin säger, revolutionär hänförelse med driftighet.

”Förbättra våra studier” (maj 1941), avsnitt III, Valda verk, bd III, o. Skrifter i urval, s. 187.

Enda sättet att få kännedom om förhållandena är att företa samhällsundersökningar, att undersöka varje samhällsklass' förhållanden i verkliga livet. Den grundläggande metoden för dem, som fått till uppgift att leda arbetet, att skaffa sig kännedom om förhållandena, är att koncentrera sig på några städer och byar enligt en plan och använda marxismens grundsynpunkt, dvs metoden att analysera klasserna, samt göra ett antal grundliga undersökningar.

”Förord och efterskrift till 'Landsbygdsundersökningar”' (mars och april 1941), förord, Valda verk, bd III, o. Skrifter i urval s. 177.

Ett möte för att söka fakta behöver inte vara stort; från tre till fem eller sju-åtta deltagare är tillräckligt. Man måste ta tillräcklig tid på sig och göra upp en plan för undersökningen. Vidare måste man personligen utfråga och diskutera med dem som deltar i mötet samt anteckna vad de säger. Således kan man med visshet inte företa en undersökning eller göra den väl, utan att driva den med nit, utan att vara besluten att rikta blickarna nedåt, utan kunskapstörst och utan att lägga av sig anspråksfullhetens fula mantel och bli en villig lärjunge.

A.a., förord, o. a.a., s. 178-179.

En befälhavares riktiga dispositioner härleder sig ur hans riktiga beslut, hans riktiga beslut härleder sig ur hans riktiga omdömen, och hans riktiga omdömen härleder sig ur en grundlig och nödvändig spaning samt ur att han överväger och sammanfogar de data av olika slag som samlats genom spaningsverksamheten. Han använder alla möjliga och nödvändiga spaningsmetoder, begrundar de upplysningar som samlats om fiendens läge, förkastar de värdelösa och väljer ut de väsentliga, eliminerar det som är falskt och behåller det som är sant. Han går från ett ting till ett annat och utifrån och in; sedan tar han förhållandena på sin egen sida med i beräkningen och gör en jämförande granskning av båda sidorna och deras inbördes förhållanden, och på så sätt bildar han sina omdömen, bestämmer sig och utarbetar sina planer. Sådan är hela den process som en militär går igenom för att vinna kunskap om ett läge, innan han utformar en strategisk plan, en plan för ett fälttåg eller för ett slag.

”Strategiska problem i Kinas revolutionära krig” (december 1936), Valda verk, bd I, s. 189.

[Innehåll]

XXIV. KORRIGERING AV FELAKTIGA IDÉER

Även om vi uppnår mycket stora framgångar i vårt arbete, finns det inget skäl alls att känna oss högmodiga och förmätna. Blygsamhet hjälper en att göra framsteg, medan högmod gör att man släpar efter. Detta är en sanning som vi alltid måste ha i minnet.

”Öppningstal vid Kinas kommunistiska partis åttonde rikskongress” (15 september 1956).

Efter segern är det möjligt att vissa stämningar kan växa fram i partiet – högmod, hjältefasoner, slöhet och ovilja mot framsteg, njutningslystnad och avsmak för fortsatt hårt liv. Efter segern kommer folket att vara tacksamt mot oss, bourgeoisien kommer att träda fram för att smickra oss. Det har bevisats att fienden inte kan betvinga oss med vapenmakt. Det är emellertid möjligt att bourgeoisiens smicker kan betvinga de viljesvaga i våra led. Det kan möjligen finnas en del kommunister, som fienderna inte kunde besegra med gevär och som var värda att kallas hjältar för det sätt på vilket de motstod dessa fiender, men som inte kan motstå sockermantlade kulor. De kommer att besegras av sockermantlade kulor. Vi måste värja oss emot en sådan situation.

”Rapport till andra plenarsammanträdet med Kinas kommunistiska partis sjunde Centralkommitté” (5 mars 1949), Valda verk, bd IV, s. 401.

Många saker blir bagage, blir en black om foten, om vi blint och okritiskt klänger oss fast vid dem. Låt oss illustrera saken. När ni begått misstag, känner ni det kanske som om ni har dem att släpa på vad som än händer och det gör er nedslagna. Om ni inte begått några misstag, kanske ni känner er felfria och så blir ni högfärdiga. Brist på framgångar i arbetet kan ge upphov till pessimism och depression medan framgångar kan föda stolthet och självgodhet. En kamrat, som varit med i kampen endast en kort tid, kan av det skälet undfly ansvar, medan en veteran kan bli inbilsk därför att han varit med i kampen så länge. Kamrater ur arbetarnas och böndernas led kan, i stolthet över sitt klassursprung, se ned på intellektuella, medan intellektuella, därför att de besitter en viss mängd kunskap, kan vara böjda att se ned på arbetare och bönder. Varje särskild yrkesskicklighet kan kapitaliseras och därmed leda till högfärd och förakt för andra. Till och med människors ålder kan bli orsak till högmod. De unga kan, därför att de är begåvade och duktiga, komma att se ned på de gamla, och de gamlas rika erfarenhet kan föranleda dem att se ned på de unga. Allt sådant blir en black om foten eller bagage, om vederbörande saknar kritisk medvetenhet.

”Våra studier och det aktuella läget” (12 april 1944), avsnitt III, Valda verk, bd III, o. Skrifter i urval, s. 282-283 (med rubrik ”Gör er av med bagaget och sätt igång maskineriet”).

En del kamrater inom armén har blivit förmätna och självrådiga i sitt förhållande till soldaterna, folket, administrationen och partiet. De skyller alltid på de kamrater som arbetar lokalt men aldrig på sig själva, de ser alltid sina framgångar, men inte sina brister, och välkomnar alltid smicker men aldrig kritik. . . . armén måste bemöda sig att göra sig av med dessa fel.

”Organisera er!” (29 november 1943), Valda verk, bd III, o. Skrifter i urval, s. 279.*

Hårt arbete är liksom en börda som ligger framför oss och utmanar oss att axla den. En del bördor är lätta, andra är tunga. En del människor föredrar de lätta bördorna framför de tunga, de tar de lätta och lämnar de tunga åt andra. Deras hållning är inte bra. En del kamrater är annorlunda. De låter andra ha det lätt och bekvämt och bär själva de tyngsta bördorna. De är de första att ta på sig mödorna, de sista att få det bekvämt. De är goda kamrater. Vi bör alla tillägna oss den kommunistiska anda som besjälar dem.

”Om Chungkingförhandlingarna” (17 oktober 1945), Valda verk, bd IV, s. 63.*

Inte så få människor finns som är oansvariga i sitt arbete, de föredrar det lätta framför det tunga, de vältrar de tunga bördorna över på andra och väljer de lätta för egen del. De tänker vid varje tillfälle främst på sig själva. När de gör någon liten insats, sväller de av stolthet och skryter om det av fruktan för att andra inte ska få reda på det. De känner ingen värme gentemot kamraterna och folket, utan är kalla, likgiltiga och apatiska. Sådana människor är i verkligheten inte kommunister, eller kan åtminstone inte räknas såsom sanna kommunister.

”Till minnet av Norman Bethune” (21 december 1939), Valda verk, bd II, o. Skrifter i urval, s. 163-164.

De som hävdar detta slag av ”självständighet” är vanligen förmälda med ”mig först”-doktrinen och har i allmänhet en felaktig uppfattning av förhållandet mellan individen och partiet. Ehuru de i ord förebär respekt för partiet, sätter de i praktiken sig själva främst och partiet i andra rummet. Vad är dessa människor ute efter? De är ute efter ryktbarhet och position och vill stå i rampljuset. När helst de sätts att ta hand om ett arbetsområde, hävdar de sin ”självständighet”. I detta syfte drar de in en del människor, knuffar ut andra och använder sig av skryt, smicker och värvning bland kamraterna och inför sålunda de borgerliga politiska partiernas vulgära stil i kommunistiska partiet. Det är deras oärlighet som gör att det går illa för dem. Jag anser att vi ska göra saker och ting på ett ärligt sätt, ty utan att uppträda ärligt är det omöjligt att uträtta något i denna värld.

”Korrigera partiets arbetsstil” (1 februari 1942), Valda verk, bd III, o. Skrifter i urval, s. 202.

De [kommunisterna] måste fatta principen att delens behov ska underordnas det helas behov. Om ett förslag verkar passande för ett partiellt läge men inte för läget som helhet, måste delen ge vika för helheten. Omvänt, om förslaget inte passar delen men är passande med hänsyn till läget som helhet, måste återigen delen ge vika för helheten. Detta är vad som menas med att betrakta läget som helhet.

”Kinas kommunistiska partis roll i det nationella kriget” (oktober 1938), i ”Betrakta läget som helhet . . .”, Valda verk, bd II, o. Skrifter i urval, s. 131-132.

Nöjeslystnad. I Röda armén finns också rätt många, vilkas individualism tar sig uttryck i nöjeslystnad. De hoppas alltid att deras förband ska marschera in i stora städer. De vill komma dit, men inte för att arbeta utan för att roa sig. Minst av allt vill de arbeta i de röda områdena, där livet är hårt.

”Om korrigering av felaktiga idéer i partiet” (december 1929), Valda verk, bd I, s. 115.

Vi måste bekämpa tendensen att själviskt gynna den egna gruppens intressen på bekostnad av de andras. Envar som ställer sig likgiltig till andras svårigheter, som vägrar att då så begärs överföra kadrer till andra enheter eller endast släpper ifrån sig dåliga kadrer, ”använder grannens fält som utsläpp för sin översvämning” och inte tar minsta hänsyn till andra avdelningar, orter eller människor – denne person är en avdelningsegoist, som helt förlorat den kommunistiska andan. Brist på hänsyn till helheten och fullständig likgiltighet för andra avdelningar, orter och människor är kännetecknen på en avdelningsegoist. Vi måste intensifiera våra bemödanden att fostra dessa personer för att få dem att förstå, att avdelningsegoismen är en sekteristisk tendens, som, om den tillåtes utveckla sig, kommer att bli mycket farlig.

”Korrigera partiets arbetsstil” (1 februari 1942), Valda verk, bd III, o. Skrifter i urval, s. 204.

Liberalismen tar sig olika uttryck.

Att, då en person uppenbart felat, låta detta passera för lugnets och vänskapens skull och avstå från en principiell diskussion därför att han är en gammal bekant, kommer från ens egen hemstad, är en skolkamrat, en nära vän, någon som man håller kär, en gammal kollega eller en före detta underordnad. Eller att, för att bevara vänskapen, endast beröra saken lätt i stället för att gå till grunden med den. Resultatet är att både organisationen och individen skadas. Detta är en typ av liberalism.

Att privat ge fritt lopp åt oansvarig kritik i stället för att aktivt lägga fram sina förslag inför organisationen. Att hålla tyst inför människor, men förtala dem bakom deras ryggar, eller att hålla tyst vid ett möte men skvallra efteråt. Att inte visa minsta hänsyn för det kollektiva livets principer utan följa sin egen böjelse. Detta är en andra typ.

Att låta saker bero så länge de inte angår en personligen; att säga så litet som möjligt medan man fullkomligt väl vet vad som är fel, att vara världsvis och gardera sig och enbart söka att undvika klander. Detta är en tredje typ.

Att inte lyda order, utan sätta sin egen mening i främsta rummet. Att kräva särskild hänsyn av organisationen men förkasta dess disciplin. Detta är en fjärde typ.

Att ge fritt lopp åt personliga angrepp, söka gräl, vräka ur sig sin personliga illvilja eller söka hämnd i stället för att ta upp en diskussion och bekämpa felaktiga åsikter för enhetens eller framåtskridandets skull eller för att få arbetet riktigt utfört. Detta är en femte typ.

Att lyssna till felaktiga åsikter utan att vederlägga dem och till och med lyssna till kontrarevolutionära anmärkningar utan att rapportera dem, utan i stället ta det lugnt som om ingenting hänt. Detta är en sjätte typ.

Att vara ute bland massorna och underlåta att föra propaganda och agitation eller tala vid möten eller bedriva undersökningar och förfrågningar bland dem och i stället vara likgiltig för dem och inte bry sig om deras välbefinnande, att glömma att man är kommunist och uppföra sig som om man vore en vanlig icke-kommunist. Detta är en sjunde typ.

Att åse hur någon skadar massornas intressen och ändå inte bli indignerad, eller avråda eller stoppa honom eller tala reson med honom, men låta honom fortsätta. Detta är en åttonde typ.

Att arbeta halvhjärtat utan en bestämd plan eller inriktning; att arbeta vårdslöst och dra sig fram på en slump – ”Så länge man är munk, fortsätter man att dra i klockrepet”. Detta är en nionde typ.

Att anse att man gjort revolutionen stora tjänster, stoltsera med att man är veteran, fnysa åt småuppgifter samtidigt som man är helt oförmögen att gå i land med de stora, vara slarvig i arbetet och slapp i studierna. Detta är en tionde typ.

Att vara medveten om sina egna misstag men ändå inte försöka rätta till dem, att ta en liberal inställning till sig själv. Detta är en elfte typ.

”Bekämpa liberalismen” (7 september 1937), Valda verk, bd II, o. Skrifter i urval, s. 122-123.

Liberalismen är ytterst skadlig i ett revolutionärt kollektiv. Den är ett frätämne som fräter bort enheten, undergräver sammanhållningen, orsakar likgiltighet och skapar splittring. Den berövar de revolutionära leden fast organisation och fast disciplin, hindrar politikens genomförande och skiljer partiorganisationerna från de massor som partiet leder. Den är en mycket dålig tendens.

A.a. o. a.a., s. 123-124.

Folk som är liberaler betraktar marxismens principer som abstrakta dogmer. De godtar marxismen men är inte beredda att tillämpa den eller tillämpa den helt och fullt; de är inte beredda att byta ut sin liberalism mot marxismen. Dessa människor har sin marxism men har samtidigt sin liberalism – de talar marxism men tillämpar liberalism; de tillämpar marxismen på andra men liberalismen på sig själva. De har bägge slagen av varor i lager och finner användning för vart och ett. På detta sätt fungerar vissa människors hjärnor.

A.a., o. a.a., s. 124.

Folkets stat beskyddar folket. Endast då folket har en sådan stat kan det i hela landet fostra och omforma sig självt med demokratiska metoder och, med vars och ens medverkan, skaka av sig de inhemska och utländska reaktionärernas inflytande (som alltjämt är mycket starkt, kommer att bestå under en lång tid och inte kan förintas snabbt), frigöra sig från dåliga vanor och idéer som förvärvats i det gamla samhället, sörja för att de inte vilseleds av reaktionärerna och fortsätta frammarschen – frammarschen till ett socialistiskt och kommunistiskt samhälle.

”Om folkets demokratiska diktatur” (30 juni 1949), Valda verk, bd IV, s. 447, o. Skrifter i urval, s. 350.

Det är inte svårt för en människa att göra en liten smula gott. Vad som är svårt är att göra goda gärningar hela livet igenom och aldrig göra något som är dåligt, att ständigt handla i de breda massornas, ungdomens och revolutionens intressen och att i decennier delta i en mödosam kamp. Detta är det svåraste av allt!

”Lyckönskningar på kamrat Wu Yu-changs 60-årsdag” (15 januari 1940).

[Innehåll]

XXV. ENHET

Landets enande, enhet inom folket och enhet mellan våra olika nationaliteter – detta är den grundläggande garantin för att vår sak kommer att segra.

”Om den riktiga behandlingen av motsättningarna inom folket” (27 februari 1957), Skrifter i urval, s. 395.

Det är endast genom enhet inom kommunistiska partiet som enhet inom hela klassen och hela nationen kan uppnås, och det är endast genom enhet inom hela klassen och hela nationen som fienden kan besegras och den nationella och demokratiska revolutionen slutföras.

”Vinn de miljonhövdade massorna till den antijapanska nationella enhetsfronten” (7 maj 1937), Valda verk, bd I, s. 293.*

Vi ska fast förena alla krafter i vårt parti enligt den demokratiska centralismens principer för organisation och disciplin. Vi ska förena oss med vilken kamrat som helst om han följer partiets program, stadgar och beslut.

”Om koalitionsregering” (24 april 1945), avsnitt V, Valda verk, bd III.*

Denna demokratiska metod att lösa motsättningar inom folket sammanfattades år 1942 i formeln 'enhet – kritik – enhet'. Innebörden av den är, att vi utgår från en önskan om enhet och löser motsättningarna genom kritik eller kamp, så att vi uppnår ny enhet på ny grundval. Vår erfarenhet visar, att detta är en riktig metod att lösa motsättningar folket.

”Om den riktiga behandlingen av motsättningarna inom folket” (27 februar i1957), Skrifter i urval, s. 401.

Armén har åstadkommit en betydande enhet inom sina led och med dem som befinner sig utanför dess led. Inom armén råder enhet mellan officerare och manskap, mellan högre och lägre grader och mellan militärt arbete, politiskt arbete och underhållstjänst. Och utåt råder enhet mellan armén och folket, mellan armén och regeringsorganisationerna och mellan vår armé och de vänskapliga arméerna. Allt som kan skada denna enhet är bannlyst.

”Om koalitionsregering” (24 april 1945), i ”Folkets krig”, Valda verk, bd III, o. Militärpolitiska skrifter, bd II, s. 196.*

[Innehåll]

XXVI. DISCIPLIN

Inom folkets led står demokratin i ett växelförhållande till centralismen och friheten till disciplinen. De utgör de två motsatserna i en enda företeelse. De står i motsättning men är samtidigt förenade, och vi bör inte ensidigt betona den ena på bekostnad av den andra. Inom folkets led kan vi inte undvara frihet, inte heller kan vi undvara disciplin; vi kan inte undvara demokrati, inte heller kan vi undvara centralism. Denna förening av demokrati och centralism, av frihet och disciplin, utgör vår demokratiska centralism. I detta system åtnjuter folket en vidsträckt demokrati och frihet, men samtidigt måste det hålla sig inom ramen för den socialistiska disciplinen.

”Om den riktiga behandlingen av motsättningarna inom folket” (27 februari 1957), Skrifter i urval, s. 400.

Vi måste ånyo fastställa partiets disciplin, nämligen:

1. individen är underordnad organisationen,

2. minoriteten är underordnad majoriteten,

3. den lägre nivån är underordnad den högre nivån och

4. alla medlemmar är underordnade Centralkommittén.

En var som bryter mot dessa disciplinbestämmelser slår sönder partienheten.

”Kinas kommunistiska partis roll i det nationella kriget” (oktober 1938), i ”Partidisciplin”, Valda verk, bd II, o. Skrifter i urval, s. 134-135.*

Ett av partidisciplinens krav är att minoriteten ska böja sig för majoriteten. Om minoritetens mening har förkastats, måste den stödja majoritetens beslut. Om så är nödvändigt, kan den ta upp saken till omprövning vid nästa möte, men bortsett därifrån får den inte på något sätt handla i strid med beslutet.

”Om korrigering av felaktiga idéer i partiet” (december 1929), Valda verk, bd I, s. 111.

De Tre disciplinära grundreglerna är följande:

1. Lyd order i allt vad ni gör.

2. Ta inte ens en enda synål eller ett stycke tråd från massorna.

3. Överlämna allt byte.

De Åtta punkterna att iaktta är följande:

1. Tala hövligt.

2. Betala skäligt för vad ni köper.

3. Återlämna allt ni lånar.

4. Betala för alla eventuella skador.

5. Slå inte människor och svär inte åt dem.

6. Skada inte växande gröda.

7. Ta er inga friheter med kvinnorna.

8. Behandla inte fångar illa.

”Om nyutgivandet av de Tre disciplinära grundreglerna och de åtta punkterna att iaktta – instruktion från det kinesiska folkets befrielsearmés generalhögkvarter” (10 oktober 1947), Militärpolitiska skrifter, bd II, s. 257-258.

De [alla officerare och soldater i vår armé] måste höja sin känsla för disciplin och beslutsamt utföra givna order, genomföra vår politik, genomföra de Tre disciplinära grundreglerna och de Åtta punkterna att iaktta – med armén och folket enade, armén och regeringen enade, officerare och soldater enade och hela armén enad – och inte tillåta några disciplinbrott.

”Manifest från det kinesiska folkets befrielsearmé” (oktober 1947), Militärpolitiska skrifter, bd II, s. 253.

[Innehåll]

XXVII. KRITIK OCH SJÄLVKRITIK

Kommunistiska partiet fruktar inte kritik ty vi är marxister, sanningen är på vår sida och de avgörande massorna, arbetarna och bönderna, är på vår sida.

”Tal vid Kinas kommunistiska partis rikskonferens om propagandaarbete” (12 mars 1957), Skrifter i urval, s. 447-448.

Verkliga materialister är utan fruktan; vi hoppas att alla våra medkämpar ska modigt axla de uppgifter de ansvarar för och övervinna alla svårigheter utan att frukta vare sig bakslag eller smädelser och inte heller dra sig för att kritisera oss kommunister och ge oss sina förslag. ”Den som inte fruktar döden från ett tusen hugg vågar kasta kejsaren av hästen” – detta är den oövervinneliga anda som behövs i vår kamp för att bygga socialismen och kommunismen.

A.a., s. 448-449.

Vi har kritikens och självkritikens marxist-leninistiska vapen. Vi kan göra oss av med en dålig stil och behålla den goda.

”Rapport till andra plenarsammanträdet med Kinas kommunistiska partis sjunde Centralkommitté (5 mars 1949), Valda verk, bd IV, s. 402.

Samvetsgrant tillämpad självkritik är ännu en hallstämpel som skiljer vårt parti från alla andra politiska partier. Som vi brukar säga, dammet kommer att hopa sig, om ett rum inte rengörs regelbundet, våra ansikten kommer att bli smutsiga, om de inte tvättas regelbundet. Våra kamraters hjärnor och vårt partiarbete kan också samla damm och också behöva sopas och tvättas. Ordstävet ”rinnande vatten blir aldrig unket och ett gångjärn blir aldrig maskätet” betyder att ständig rörelse hindrar baciller och andra organismer att tränga in. Att regelbundet göra översikter av vårt arbete och i denna process utveckla en demokratisk arbetsstil, att frukta varken kritik eller självkritik och tillämpa sådana goda, populära kinesiska motton som ”säg allt du vet och säg det utan återhållsamhet”, ”anklaga inte den som talar utan ta varning av hans ord” och ”korrigera misstagen, om du begått dem, och var på din vakt emot dem, om du inte begått några” – detta är det enda effektiva sättet att hindra alla slag av politiskt damm och baciller från att förgifta våra kamraters hjärnor och vårt partis kropp.

”Om koalitionsregering” (24 april 1945), avsnitt V, Valda verk, bd III.

Motsättningar och kamp mellan olika slag av idéer förekommer ständigt inom partiet. Detta är en återspegling inom partiet av motsättningarna mellan klasserna och mellan det nya och det gamla i samhället. Om inga motsättningar och ingen ideologisk kamp för att lösa dessa förekom i partiet, skulle partiets liv ta slut.

”Om motsättningar” (augusti 1937), Valda verk, bd I, s. 317, o. Skrifter i urval, s. 83-84.

Vi håller på aktiv ideologisk kamp därför att den är vapnet att säkra enhet inom partiet och de revolutionära organisationerna till förmån för vår kamp. Varje kommunist och varje revolutionär bör göra bruk av detta vapen. Men liberalismen förkastar den ideologiska kampen och håller på en principlös fred och ger därmed upphov till en dekadent, kälkborgerlig hållning och framkallar politiskt förfall inom vissa grupper och hos vissa individer i partiet och de revolutionära organisationerna.

”Bekämpa liberalismen” (7 september 1937), Valda verk, bd II, o. Skrifter i urval, s. 122.

I kampen mot subjektivism, sekterism och schablonmässigt skriveri i partisaker måste vi slutligen ha två syften i tankarna: för det första ”lär av begångna misstag för att undvika att göra nya”, och för det andra ”bota sjukdomen för att rädda patienten”. Begångna misstag måste avslöjas utan hänsyn till någons känslor; det är nödvändigt att det som var dåligt i det förflutna analyseras och kritiseras med en vetenskaplig inställning så att arbetet i framtiden blir noggrannare och bättre utfört. Detta är vad som menas med ”lär av begångna misstag för att undvika att göra nya”. Men vårt syfte med att avslöja misstag och kritisera brister är, liksom då en doktor kurerar en sjukdom, blott och bart att rädda patienten och inte att doktorera honom till döds. En person med inflammerad blindtarm räddas då läkaren tar bort hans blindtarm. Så länge en person som begått misstag inte döljer sin sjukdom av fruktan för behandling eller inte fortsätter sina misstag till dess han inte kan botas, så länge han ärligt och uppriktigt önskar bli kurerad och bättra sig, bör vi välkomna honom och kurera hans sjukdom så att han kan bli en god kamrat. Vi kan aldrig lyckas om vi bara släpper oss själva lösa och piskar på honom. När man behandlar en ideologisk eller politisk sjuka, får man aldrig gå hårdhänt och förhastat tillväga utan måste inrikta sig på att ”bota sjukdomen för att rädda patienten”, vilken metod är den enda riktiga och verksamma.

”Korrigera partiets arbetsstil” (1 februari 1942), Valda verk, bd III, o. Skrifter i urval, s. 208-209.

En annan sak, som bör nämnas i samband med kritiken inom partiet, är att en del kamrater, då de anför kritik, förbiser de stora frågorna och begränsar sin uppmärksamhet till småsaker. De förstår inte, att kritikens främsta uppgift är att påpeka politiska och organisatoriska misstag. Vad personliga brister beträffar, finns det, så vitt de inte har med politiska och organisatoriska misstag att göra, inget behov av att vara allt för kritisk, ty då kommer vederbörande kamrater inte att veta vad de ska ta sig till. Dessutom är det, om det slagets kritik utvecklar sig, stor fara för att partimedlemmarna kommer att helt koncentrera sig på småfel och att alla kommer att bli försagda och överdrivet försiktiga och glömma partiets politiska uppgift.

”Om korrigering av felaktiga idéer i partiet” (december 1929), Valda verk, bd I, s. 113.*

I kritiken inom partiet, var på vakt mot subjektivism, godtycke och vulgarisering av kritiken; uttalanden ska grundas på fakta, och kritik bör inriktas på politiken.

A.a., s. 114.*

Kritiken inom partiet är ett medel att stärka partiorganisationen och höja dess kampduglighet. Kritiken inom partiorganisationerna i Röda armén är emellertid inte alltid av detta slag och förvandlas till personliga attacker. Som ett resultat härav skadar den både partiorganisationen och individerna. Detta är ett uttryck för småborgerlig individualism. Metoden att åstadkomma rättelse är att hjälpa partimedlemmarna att inse att kritikens ändamål är att höja partiets kampduglighet i syfte att vinna seger i klasskampen och att den inte bör användas som ett medel till personliga angrepp.

A.a., s. 112.

Om vi har brister, är vi inte rädda för att få dem påtalade och kritiserade, ty vi tjänar folket. En var, det må vara vem som helst, får påtala våra brister. Om han har rätt, kommer vi att rätta till dem. Om det som han föreslår är till förmån för folket, kommer vi att genomföra det.

”Tjäna folket” (8 september 1944), Valda verk, bd III, o. Skrifter i urval, s. 285.

Vi kinesiska kommunister grundar allt vårt handlande på de högsta intressena hos det kinesiska folkets breda massor och är helt övertygade om rättfärdigheten i vår sak, drar oss aldrig för något personligt offer och är vid alla tidpunkter beredda att ge våra liv för saken. Kan vi då tveka att göra oss av med någon idé, synpunkt, mening eller metod som inte passar för folkets behov? Kan vi vara villiga att tillåta politiskt damm och baciller att smutsa våra rena ansikten eller äta sig in i våra friska organismer? Otaliga revolutionära martyrer har gett sina liv för folkets intressen, och våra hjärtan är fyllda av smärta när vi, de levande, tänker på dem – kan det då finnas något personligt intresse som vi inte skulle offra eller något fel som vi inte skulle göra oss av med?

”Om koalitionsregering” (24 april 1945), avsnitt V, Valda verk, bd III.*

Vi får inte bli självbelåtna för någon framgång. Vi bör tygla vår självbelåtenhet och ständigt kritisera våra brister, liksom vi varje dag bör tvätta våra ansikten eller sopa golvet för att ta bort smutsen och hålla dem rena.

”Organisera er!” (29 november 1943), Valda verk, bd III, o. Skrifter i urval, s. 280.*

Vad kritik beträffar, framför den i god tid, ta inte för vana att kritisera först sedan skadan är skedd.

”Till frågan om jordbrukskooperationen” (31 juli 1955), Skrifter i urval, s. 376.

Vi har lärt av misstagen och bakslagen, har blivit visare och handhar våra angelägenheter bättre. Det är svårt för ett politiskt parti eller en människa att undvika misstag, men vi bör göra så få som möjligt. Och har ett misstag gjorts, bör vi rätta det, och ju snabbare och grundligare vi gör detta desto bättre är det.

”Folkets demokratiska diktatur” (30 juni 1949), Valda verk, bd IV, s. 451, o. Skrifter i urval, s. 354.

[Innehåll]

XXVIII. KOMMUNISTER

En kommunist bör vara vidsynt, ståndaktig och aktiv, betrakta revolutionens intressen som sitt liv och underordna sina personliga intressen dem som hör revolutionen till. Han bör alltid och allestädes hålla fast vid principer och föra en outtröttlig kamp mot alla felaktiga idéer och handlingar, i syfte att befästa partiets kollektiva liv och stärka banden mellan partiet och massorna. Han bör bry sig mer om partiet och massorna än om någon privatperson och mer om andra än om sig själv. Endast då kan han anses vara en kommunist.

”Bekämpa liberalismen” (7 september 1937), Valda verk, bd II, o. Skrifter i urval, s. 124.

Alla kamrater måste bringas att förstå att den slutliga prövningen av en kommunists ord och handlingar gäller huruvida de överensstämmer med den överväldigande folkmajoritetens högsta intressen och åtnjuter stöd från folkets överväldigande flertal.

”Om koalitionsregering” (24 april 1945), avsnitt V, Valda verk, bd III.*

Aldrig och under inga omständigheter bör en kommunist sätta sina personliga intressen i främsta rummet; han bör underordna dem nationens och massornas intressen. Därför är själviskhet, slapphet, korruption, försök att ställa sig i rampljuset och så vidare högst föraktliga, medan osjälviskhet, att arbeta med hela sin energi, ge sig helhjärtat hän åt att tjäna samhället och arbeta hårt i det tysta, kommer att ge respekt.

”Kinas kommunistiska partis roll i det nationella kriget” (oktober 1938), i ”Kommunister bör vara föredömen i det nationella kriget”, Valda verk, bd II, o. Skrifter i urval, s. 128.

Kommunister måste alltid vara beredda att kämpa för sanningen, därför att sanningen ligger i folkets intresse; kommunister måste alltid vara beredda att rätta sina misstag, därför att misstag är emot folkets intressen.

”Om koalitionsregering” (24 april 1945), avsnitt V, Valda verk, bd III.

Kommunister måste alltid se på orsakerna och skälen till allt, bruka sina huvuden och noga tänka över huruvida det rör sig om svarar mot verkligheten och är väl grundat. De bör på inga villkor följa blint och på intet vis uppmuntra slaviskhet.

”Korrigera partiets arbetsstil” (1 februari 1942), Valda verk, bd III, o. Skrifter i urval, s. 208.

Vi bör uppmuntra kamrater att ta hänsyn till det helas intressen. Varje partimedlem, varje slag av arbete, varje uttalande och varje handling måste utgå från hela partiets intressen. Det är absolut otillåtligt att bryta mot denna princip.

A.a. o. a.a. s. 201-202

Kommunister bör vara föredömen genom att vara såväl praktiska som framsynta. Endast genom att vara praktiska kan de genomföra de utstakade uppgifterna, och endast framsynthet kan hindra dem från att gå vilse under marschen framåt.

”Kinas kommunistiska partis roll i det nationella kriget” (oktober 1938), i ”Kommunister bör vara föredömen...”, Valda verk, bd II, o. Skrifter i urval, s. 128-129.

Kommunisterna bör vara de mest förutseende, de mest självuppoffrande, de beslutsammaste och de minst fördomsfulla, då det gäller att värdera situationerna, och bör lita till massornas flertal och vinna deras stöd.

”Kinas kommunistiska partis uppgifter under den period då försvaret mot Japan pågår” (3 maj 1937), Valda verk, bd I, s. 275.

Kommunister bör vara föredömen i studier; de bör alltid vara massornas lärjungar såväl som deras lärare.

”Kinas kommunistiska partis roll i det nationella kriget” (oktober 1938), i ”Kommunister bör vara föredömen . . .”, Valda verk, bd II, o. Skrifter i urval, 129.*

Varenda kommunist som arbetar i massrörelserna bör vara en vän till massorna och inte en pådrivare, en outtröttlig lärare och inte en byråkratisk politiker.

A.a. o. a.a., s. 128.

Kommunister får aldrig skilja sig från folkets flertal eller försumma det genom att leda endast ett fåtal progressiva grupper i en isolerad och obetänksam framstöt, utan måste smida fasta länkar mellan de progressiva elementen och de breda massorna. Detta är vad som menas med att tänka med hänsyn till flertalet.

A.a.,* o. a.a., s. 132.

Vi kommunister är frön och folket är jorden. Vart vi beger oss måste vi bli ett med folket, slå rot och blomma bland det.

”Om Chungkingförhandlingarna” (17 oktober 1945), Valda verk, bd IV, s. 63.

Vi kommunister måste kunna förena oss med massorna i allt. Om våra partimedlemmar hela tiden sitter inomhus och aldrig går ut för att möta världen och trotsa stormen, till vad nytta kommer de att bli för det kinesiska folket? Ingen alls, och vi behöver inte sådana människor som partimedlemmar. Vi kommunister bör djärvt gå världen till mötes och tappert möta stormen, den stora världen av masskamp och masskampens mäktiga storm.

”Organisera er!” (29 november 1943), Valda verk, bd III, o. Skrifter i urval, s. 277.

Kommunisternas roll som ett föredömligt avantgarde är av största vikt. Kommunister i Åttonde routearmén och Nya fjärde armén bör vara ett föredöme i att kämpa modigt, utföra order, iaktta disciplin, utföra politiskt arbete och fostra inre enhet och solidaritet.

”Kinas kommunistiska partis roll i det nationella kriget” (oktober 1938), i ”Kommunister bör vara föredömen. ..”, Valda verk, bd II, o. Skrifter i urval, s. 127-128.*

En kommunist får aldrig vara egensinnig och dominerande eller tro att han är bra i allt och andra inte är bra i någonting. Han får aldrig stänga in sig i sitt lilla rum eller skryta och skrävla och spela herre över allt och alla.

”Tal inför gränsområdet Shensi-Kansu-Ningsias representantförsamling” (21 november 1941), Valda verk, bd III.

Kommunisterna måste uppmärksamt lyssna till meningsyttringar från folk utanför partiet och låta dem säga sin mening. Om det de säger är riktigt, bör vi välkomna och lära av deras starka sidor; om det är felaktigt, bör vi låta dem tala till slut och sedan tålmodigt förklara saken för dem.

A.a.

En kommunists hållning gentemot en människa, som har begått fel i sitt arbete, bör vara att övertyga henne i syfte att hjälpa henne att ändra sig och börja om på nytt, och inte utesluta om hon inte är oefterrättlig.

”Kinas kommunistiska partis roll i det nationella kriget' (oktober 1938), i ”Kommunister bör vara föredömen . . .”, Valda verk, bd II, o. Skrifter i urval, s. 128.

Vad människor som är politiskt efterblivna angår, bör kommunister inte ringakta eller förakta dem, utan bjuda dem vänskap och förena sig med dem, övertyga dem och uppmuntra dem att gå framåt.

A.a., o. a.a.. s. 128.

[Innehåll]

XXIX. KADRER

För att försäkra oss om att vårt parti och land inte skiftar färg, måste vi ha inte endast en riktig linje och riktig politik, utan måste också utbilda och uppfostra miljoner efterträdare, som ska föra den proletära revolutionens sak vidare. I grund och botten är frågan om att utbilda efterträdare för proletariatets revolutionära sak en fråga om huruvida det kommer att finnas människor, vilka kan föra vidare den marxist-leninistiska revolutionära kamp som inletts av den äldre generationen av proletära revolutionärer, huruvida vårt partis och vår stats ledning ska stanna i händerna på proletära revolutionärer, huruvida våra efterkommande kommer att fortsätta att marschera längs den riktiga väg som marxismen-leninismen utstakat, eller, med andra ord, huruvida vi kan lyckas hindra uppkomsten av chrusjtjovitisk revisionism i Kina. Kort sagt, det är en ytterligt viktig fråga, en fråga om liv och död för vårt parti och vårt land. Det är en fråga av grundläggande betydelse för den proletära revolutionära saken för ett hundra, ettusen, nej tiotusen år framöver. Stödda på förändringarna i Sovjetunionen sätter de imperialistiska profeterna sina förhoppningar om ”fredlig evolution” till den tredje eller fjärde generationen i det kinesiska partiet. Vi måste krossa dessa imperialistiska profetior. Vi måste överallt, från våra högsta organisationer och ned till gräsrötterna, ägna ständig uppmärksamhet åt att utbilda och uppfostra efterträdare i kampen för revolutionens sak.

Vilka är de krav som måste ställas på värdiga efterträdare i kampen för proletariatets revolutionära sak?

De måste vara verkliga marxist-leninister och inte, såsom Chrusjtjov, revisionister svepta i marxismen-leninismens mantel.

De måste vara revolutionärer, som helhjärtat tjänar det stora folkflertalet i Kina och hela världen och får inte vara lika Chrusjtjov, som tjänar både intressena hos de till en handfull människor uppgående medlemmarna av det privilegierade bourgeoisieskiktet i sitt eget land och den utländska imperialismens och reaktionens intressen.

De måste vara proletära statsmän i stånd att enas och arbeta tillsammans med det överväldigande flertalet. De måste enas, inte blott med de som är överens med dem, de måste vara skickliga i att enas med de som icke är överens och även med de som tidigare bekämpat dem och därefter har bevisats ha fel i praktiken. Men de måste särskilt se upp med karriärister och konspiratörer sådana som Chrusjtjov och hindra dylika dåliga element från att tillvälla sig ledningen på någon nivå inom partiet och regeringen. De måste vara mönster i fråga om tillämpning av partiets demokratiska centralism, de måste behärska metoden att leda på grundval av principen ”från massorna, till massorna”, och de måste odla en demokratisk stil och besitta god förmåga att lyssna till massorna. De får inte, som Chrusjtjov, vara despotiska och bryta mot partiets demokratiska centralism, göra överrumplingsangrepp mot kamrater eller handla godtyckligt och diktatoriskt. De måste vara försynta och förtänksamma och akta sig för högmod och häftighet. De måste vara genomsyrade av självkritikens anda och ha mod att rätta fel och brister i sitt arbete. De får aldrig, liksom Chrusjtjov, skyla över sina fel och göra anspråk på allt beröm för egen del och vältra över all skuld på andra.

Efterträdare i kampen för proletariatets revolutionära sak framgår ur masstrider och härdas i revolutionens stora stormar. Det är väsentligt att pröva och känna kadrerna och välja och utbilda efterträdare i masstridernas långa lopp.

Anfört i broschyren ”Om Chrusjtjovs falska kommunism och dess historiska lärdomar för världen”, (14 juli 1964), s. 61-62.*

Våra partiorganisationer måste utbredas över hela landet och vi måste ändamålsenligt utbilda tiotusentals kadrer och hundratals förstklassiga ledare. De måste bli kadrer och ledare som är förtrogna med marxismen-leninismen, politiskt framsynta, skickliga i arbete, fyllda av självuppoffringens anda, i stånd att på egen hand ta itu med problem, orubbliga när svårigheterna tornar upp sig omkring dem och som lojalt och hängivet tjänar nationen, klassen och partiet. Det är till dessa kadrer och ledare partiet litar för sina förbindelser med medlemmarna och massorna, och det är genom att lita till deras fasta ledning av massorna som partiet kan lyckas att besegra fienden. Sådana kadrer och ledare måste vara fria från själviskhet, individualistisk heroism, skrytsamhet, lättja, passivitet och sekteristisk högfärd, och de måste vara nationens och klassens osjälviska hjältar. Sådana är de egenskaper och den arbetsstil som fordras av vårt partis medlemmar, kadrer och ledare.

”Vinn de miljonhövdade massorna till den antijapanska nationella enhetsfronten” (7 maj 1937), Valda verk, bd I, s. 292.*

När väl den politiska linjen har bestämts, är kadrerna en avgörande faktor. Därför är det vår kampuppgift att på ett planmässigt sätt utbilda ett stort antal nya kadrer.

”Kinas kommunistiska partis roll i det nationella kriget” (oktober 1938), i ”Kaderpolitik”, Valda verk, bd II, o. Skrifter i urval, s. 132-133.

Det rättesnöre kommunistiska partiet bör följa i sin kaderpolitik är huruvida en kader beslutsamt genomför partiets linje, iakttar partiets disciplin, har intima förbindelser med massorna, är i stånd att självständigt orientera sig och är aktiv, arbetar hårt samt är osjälvisk. Detta är vad som menas med ”tillsätt folk efter deras meriter”.

A.a. o. a.a., s. 133.

Det är nödvändigt att upprätthålla systemet med kadrernas deltagande i kollektivt produktivt arbete. Vårt partis och vår stats kadrer är vanliga arbetare och inga höga herrar, som rider på folkets axlar. Genom att deltaga i kollektivt produktivt arbete upprätthåller kadrerna omfattande, ständiga och nära förbindelser med det arbetande folket. Detta är en viktig åtgärd av grundläggande betydelse för ett socialistiskt system, den bidrar till att övervinna byråkratin och att förhindra revisionism och dogmatism.

Anfört i broschyren ”Om Chrusjtjovs falska kommunism och dess historiska lärdomar för världen” (14 juli 1964), s. 58.*

Vi måste veta hur man bedömer kadrer. Vi får inte inskränka vår bedömning till en kort period eller till en enstaka händelse i en kaders liv, utan bör betrakta hans liv och hans arbete som en helhet. Detta är huvudmetoden i bedömandet av kadrer.

”Kinas kommunistiska partis roll i det nationella kriget” (oktober 1938), i ”Kaderpolitik”, Valda verk, bd II, o. Skrifter i urval, s. 133.

Vi måste förstå att använda kadrer väl. I grund och botten innebär ledning ansvar för två viktiga ting: att arbeta fram idéer, och att använda kadrer väl. Sådana ting som att göra upp planer, fatta beslut och ge order och direktiv tillhör alla kategorin ”arbeta fram idéer”. För att omsätta idéer i praktiken måste vi sammansvetsa kadrerna och uppmuntra dem att gå till handling; detta tillhör kategorin ”använd kadrerna väl”.

A.a., o. a.a., s. 133.

Vi måste förstå att ta väl hand om kadrer. Det finns flera sätt att göra detta.

För det första, ge dem vägledning. Detta betyder att ge dem fria händer i sitt arbete, så att de har mod att ta på sig ansvar, och samtidigt ge dem passande instruktioner så att de, vägledda av partiets politiska linje, är i stånd att till fullo bruka sitt initiativ.

För det andra, höj deras nivå. Detta betyder att fostra dem genom att ge dem tillfälle att studera så att de kan stärka sitt grepp om teorin och sin arbetsförmåga. För det tredje, se över deras arbete och hjälp dem att sammanfatta sina erfarenheter, gå vidare med sina framgångar och rätta sina misstag. Att utdela arbete utan att kontrollera det och att uppmärksamma det enbart när allvarliga fel begås – detta är inte rätta sättet att ta väl hand om kadrer. För det fjärde, använd i regel mot kadrer, som begått misstag, övertygelsemetoden och hjälp dem att rätta sina misstag. Kampmetoden bör begränsas till de som begår allvarliga fel men ändå vägrar att ta emot vägledning. Här är tålamod ytterst viktigt. Det är felaktigt att lättvindigt sätta etiketten ”opportunister” på folk eller att lättvindigt börja ”föra kamp” emot dem.

För det femte, hjälp dem i deras svårigheter. När kadrer befinner sig i trångmål som resultat av sjukdom, ansträngd ekonomi, familjeproblem eller andra svårigheter, måste vi visa dem så mycken omsorg som möjligt. Detta är rätta sättet att ta väl hand om kadrer.

A.a., o. a.a., s. 134.

En ledande grupp som är verkligt enig och förbunden med massorna kan bildas endast så småningom under masskampens utveckling men inte isolerat från denna. Under en stor strids förlopp, kan och bör den ledande gruppens sammansättning i de flesta fall inte förbli helt oförändrad under det inledande, det mellanliggande och det slutliga stadiet. De aktiva, som framträder under kampens gång, måste oavbrutet befordras för att ersätta de av den ledande gruppens ursprungliga medlemmar som är underlägsna jämförda med dem eller har urartat.

”Några frågor rörande metoderna för ledningen” (1 juni 1943), stycke 3, Valda verk, bd III, o. Skrifter i urval, s. 266-267.

Om vårt parti inte har ett stort antal nya kadrer som i enighet och samverkan arbetar tillsammans med de gamla kadrerna, kommer vår sak att hejdas. Därför bör alla gamla kadrer välkomna de nya med största entusiasm och visa dem den varmaste omsorg. Det är sant att nya kadrer har sina brister. De har inte länge varit med i revolutionen och saknar erfarenhet, och många av dem för oundvikligen med sig rester av det gamla samhällets fördärvliga ideologi, rester av den småborgerliga individualismens ideologi. Men dessa brister kan småningom övervinnas genom fostran och härdning i revolutionen. De nya kadrernas starka sida är, som Stalin sagt, att de är mycket känsliga för det nya och därför i mycket hög grad entusiastiska och aktiva – just de egenskaper som en del av de gamla kadrerna saknar. Kadrerna, de nya och de gamla, bör respektera varandra, lära av varandra och övervinna sina brister genom att lära av varandras starka sidor för att enas som en man för den gemensamma saken och värja sig emot sekteristiska tendenser.

”Korrigera partiets arbetsstil (1 februari 1942), Valda verk, bd III, o. Skrifter i urval, s. 204-205.

Vår omsorg bör omfatta såväl kadrer utanför partiet som partikadrer. Det finns många skickliga människor utanför partiet som vi inte får förbigå. Det är varje kommunists plikt att göra sig av med sådana egenskaper som otillgänglighet och högmod och att arbeta väl med kadrer utanför partiet, ge dem uppriktig hjälp, inta en varm, kamratlig hållning gentemot dem och förmå dem att ägna sitt initiativ åt den stora saken att bekämpa Japan och återuppbygga nationen.

”Kinas kommunistiska partis roll i det nationella kriget” (oktober 1938), i ”Kaderpolitik”, Valda verk, bd II, o. Skrifter i urval, s. 133.

[Innehåll]

XXX. UNGDOMEN

Världen tillhör er, likaväl som oss, men i den slutliga analysen tillhör den er. Ni unga människor, fyllda av energi och livskraft, står i livets blomning, liksom solen vid åtta eller niotiden om morgonen. Vårt hopp vilar på er.

---

Världen tillhör er. Kinas framtid tillhör er.

Tal vid ett möte med kinesiska studerande och lärlingar i Moskva (17 november 1957).

Vi måste hjälpa alla våra ungdomar att inse, att vårt land fortfarande är mycket fattigt, att vi inte i grunden kan ändra den situationen på kort tid och att Kina endast genom att den yngre generationen och hela vårt folk med sina egna händers arbete bemödar sig därom kan göras starkt och välmående inom en tidsrymd av flera decennier. Upprättandet av vårt socialistiska system har öppnat den väg som leder till framtidens idealsamhälle, men vi måste arbeta hårt, om vi ska kunna förverkliga detta ideal.

”Om den riktiga behandlingen av motsättningarna inom folket” (27 februari 1957), Skrifter i urval, s. 420.*

På grund av bristande erfarenhet av politik och samhällsliv är ganska många unga människor ur stånd att se skillnaden mellan det gamla och det nya Kina; det är inte lätt för dem att ingående förstå vilka umbäranden folket i vårt land gick igenom i kampen för att befria sig från imperialisternas och kuomintangreaktionärernas förtryck, eller vilken lång tid av mödosamt arbete som behövs, innan ett lyckligt socialistiskt samhälle kan upprättas. Det är därför vi ständigt måste bedriva ett livfullt och effektivt politiskt uppfostringsarbete bland massorna. Vi bör alltid säga dem sanningen om de svårigheter som uppkommer och diskutera med dem hur svårigheterna ska övervinnas.

A.a., s. 430-431.

Ungdomen är samhällets mest aktiva och vitala kraft. Den är ivrigast att lära och minst konservativ i sitt tänkande. Detta gäller särskilt i socialismens era. Vi hoppas att de lokala partiorganisationerna på olika platser kommer att hjälpa och samarbeta med Ungdomsförbundets organisationer och ta upp frågan om att ge fritt spelrum särskilt åt vår ungdoms energi. Partiorganisationerna bör inte behandla dem som de behandlar alla andra och förbise deras speciella kännetecken. Naturligtvis bör ungdomen lära av de gamla och av andra vuxna och sträva att så mycket som möjligt delta i alla slag av nyttig verksamhet efter överenskommelse med dem.

Förord till ”En ungdomens stötbrigad från Jordbruksproducenternas kooperativ nr 9 i kommunen Hsinping i Chungshans härad” (1955), Det socialistiska uppsvinget på Kinas landsbygd, kinesiska uppl., bd III.

Hur bör vi bedöma huruvida en ung människa är en revolutionär? Hur kan vi veta det? Det kan endast finnas en norm, nämligen huruvida hon är villig att förena sig med arbetarnas och böndernas breda massor och i praktiken gör det eller inte. Om hon är villig att göra det och verkligen gör det, är hon en revolutionär; annars är hon en icke-revolutionär eller en kontrarevolutionär. Om hon i dag förenar sig med arbetarnas och böndernas massor, då är hon i dag en revolutionär; om hon i morgon slutar att göra det och vänder om och förtrycker folket, då blir hon en icke-revolutionär eller en kontrarevolutionär.

”Ungdomsrörelsens inriktning” (4 maj 1939), Valda verk, bd II.

De intellektuella är ofta böjda för att vara subjektiva och individualistiska, opraktiska i sitt tänkande och obeslutsamma i handling innan de helhjärtat kastat sig in i de revolutionära masstriderna eller bestämt sig för att tjäna massorna och bli ett med dem. Ehuru massan av de revolutionära intellektuella i Kina kan spela en roll som avantgarde eller tjäna som förbindelselänk med massorna kommer följaktligen inte alla av dem att förbli revolutionärer till slutet. En del kommer att falla ur de revolutionära leden i kritiska ögonblick och bli passiva, medan några få till och med kan bli fiender till revolutionen. De intellektuella kan övervinna sina brister endast i masskamp under en lång period.

”Den kinesiska revolutionen och Kinas kommunistiska parti” (december 1939), Valda verk, bd II.

Ungdomsförbundet bör, bortsett från att det fortsätter att samverka med partiet i dess huvuduppgift, utföra sitt eget arbete anpassat till ungdomens särskilda kännetecken. Nya Kina måste sköta sin ungdom och visa omsorg om den unga generationens utveckling. Unga människor måste studera och arbeta, men de befinner sig i den fysiska uppväxttiden. Därför bör full uppmärksamhet riktas på både deras arbete och deras studier samt deras rekreation, idrott och vila.

Tal vid mottagningen för presidiet vid Ungdomsförbundets Andra rikskongress (30 juni 1953).

[Innehåll]

XXXI. KVINNORNA

I Kina är en man vanligen underkastad tre system för herravälde [politiskt välde, klanvälde och religiöst välde]. . . . Kvinnorna behärskas inte blott av dessa tre myndighetssystem utan också av männen (den äkta makens välde). Dessa fyra välden – det politiska, klanen, det religiösa och det maskulina – förkroppsligar hela det feodalt-patriarkaliska systemet och dess ideologi och är de fyra tjocka rep som fjättrar det kinesiska folket, framför allt bönderna. Hur bönderna brutit ned godsägarnas politiska välde på landsbygden har ovan berättats. Godsägarnas politiska välde är ryggraden i alla de övriga systemen för herravälde. Då det störtats börjar klanväldet, det religiösa väldet och den äkta mannens välde allesammans att vackla. ... Vad den äkta mannens välde beträffar har det alltid varit svagare bland de fattiga bönderna, därför att den ekonomiska nödvändigheten tvingat deras kvinnfolk att utföra mera kroppsarbete än kvinnorna i de rikare klasserna och därmed också givit dem mera att säga till om och större makt att besluta i familjeangelägenheter. Med lanthushållningens under senare år tilltagande bankrutt har grundvalen för männens dominans över kvinnorna redan försvagats. I och med bonderörelsens uppkomst har kvinnorna på många platser börjat att organisera föreningar för landsbygdens kvinnor, de har fått en möjlighet att räta på nacken och de äkta männens auktoritet blir darrigare med varje dag. Med ett ord sagt, hela det feodalt-patriarkaliska systemet och dess ideologi sviktar med bondemaktens tillväxt.

”Rapport om en undersökning av bonderörelsen i Hunan” (mars 1927), Valda verk, bd I, s. 46-48.*

Förena er och delta i produktionen och den politiska verksamheten för att förbättra kvinnornas ekonomiska och politiska status.

Motto för tidskriften Nya Kinas kvinnor tryckt i dess första nummer, 20 juli 1949.

Skydda ungdomens, kvinnornas och barnens intressen – ge stöd åt unga studerande flyktingar, hjälp ungdomen och kvinnorna att organisera sig i syfte att i jämställdhet delta i allt arbete som är till nytta för krigsansträngningarna och det sociala framåtskridandet, säkra frihet till äktenskap och jämlikhet mellan män och kvinnor och ge ungdom och barn en nyttig uppfostran ...

”Om koalitionsregering” (24 april 1945), avsnitt IV, i ”Vårt detaljerade program”, Valda verk, bd III.

[I jordbruksproduktionen] är vår grundläggande uppgift att på ett organiserat sätt reglera arbetskraftens användning och att uppmuntra kvinnorna att utföra jordbruksarbete.

”Vår ekonomiska politik” (23 januari 1934), Valda verk, bd I, s. 143.*

För att bygga ett mäktigt socialistiskt samhälle är det av största vikt att väcka kvinnornas breda massor till att delta i produktiv verksamhet. Män och kvinnor måste erhålla lika lön för lika arbete inom produktionen. Verklig jämlikhet mellan könen kan förverkligas endast under processen för hela samhällets socialistiska omvandling.

Förord till ”Kvinnorna har begivit sig till arbetsfronten” (1955), Det socialistiska uppsvinget på Kinas landsbygd, kinesiska uppl., bd I.

Nu när jordbrukskooperationen har slutförts, lider många kooperativ brist på arbetskraft. Det har blivit nödvändigt att väcka den stora massan av kvinnor, som inte tidigare arbetat på fälten, i syfte att få dem att inta sin plats på arbetsfronten.... Kinas kvinnor utgör en väldig reserv av arbetskraft. Denna reserv bör utnyttjas i kampen för att bygga ett mäktigt socialistiskt land.

Förord till ”Lös bristen på arbetskraft genom att väcka kvinnorna till att delta i produktionen” (1955), Det socialistiska uppsvinget på Kinas landsbygd, kinesiska uppl., bd Il.

Gör det möjligt för varje kvinna, som är i stånd att arbeta, att inta sin plats i arbetsfronten enligt principen lika lön för lika arbete. Detta bör göras så snabbt som möjligt.

Förord till ”Om att vidga möjligheterna för kvinnorna att arbeta i jordbrukskooperationsrörelsen” (1955), Det socialistiska uppsvinget på Kinas landsbygd, kinesiska uppl., bd I.

[Innehåll]

XXXII. KULTUR

I dagens värld är all kultur, all litteratur och konst bestämda klassers tillhörighet och sammankopplade med bestämda politiska linjer. Det finns i själva verket ingenting sådant som konst för konstens egen skull, konst som står över klasserna, eller konst, som är lösgjord från eller oberoende av politiken. Proletär litteratur och konst är en del av proletariatets hela revolutionära rörelse. De är, som Lenin sade, kuggar och hjul i hela den revolutionära maskinen.

”Föreläsningar i ett forum i Yenan om litteratur och konst' (maj 1942), slutord, avsnitt III, Valda verk, bd III, o. Skrifter i urval, s. 249.

Revolutionär kultur är ett mäktigt revolutionärt vapen för folkets breda massor. Den förbereder ideologiskt jordmånen innan revolutionen kommer och är en viktig, faktiskt livsviktig kämpande front inom den allmänna revolutionära fronten under revolutionens gång.

”Om ny demokrati” (januari 1940), Valda verk, bd II.

All vår litteratur och konst är avsedd för folkets massor och i första hand för arbetarna, bönderna och soldaterna. Den skapas för arbetarna, bönderna och soldaterna och för att användas av dem.

”Föreläsningar i ett forum i Yenan om litteratur och konst” (maj 1942), slutord, avsnitt II, Valda verk, bd III, o. Skrifter i urval, s. 246-247.*

Våra litterära och konstnärliga arbetare måste genomföra denna uppgift och ändra sin ståndpunkt. De måste undan för undan gå över till arbetarnas, böndernas och soldaternas sida, till proletariatets sida, genom att bege sig in i deras mitt och in i den praktiska kampen och genom studier av marxismen och samhället. Endast på detta sätt kan vi få en litteratur och en konst, som verkligen är till för arbetarna, bönderna och soldaterna, en sant proletär litteratur och konst.

”Föreläsningar i ett forum i Yenan om litteratur och konst” (maj 1942), slutord, avsnitt I, Valda verk, bd III, o. Skrifter i urval, s. 240.

[Vårt syfte är] att säkerställa, att litteratur och konst passar väl in i den revolutionära maskinen såsom en beståndsdel av denna, att de kan verka såsom mäktiga vapen för att ena och fostra folket och för att angripa och förinta fienden, och att de hjälper folket att som en man bekämpa fienden.

A.a., inledning, o. a.a., s. 230.*

I litteratur- och konstkritiken finns två normer: den politiska och den konstnärliga ... Vi har den politiska normen och den konstnärliga; vilket är förhållandet dem emellan? Politik kan inte likställas med konst, inte heller kan en allmän världsåskådning likställas med en metod för konstnärligt skapande och kritik. Vi förnekar inte blott att det finns en abstrakt och absolut oföränderlig politisk norm, utan också att det finns en abstrakt och absolut oföränderlig konstnärlig norm. Varje klass i varje klassamhälle har sina egna politiska och konstnärliga normer. Klen alla klasser i alla klassamhällen sätter oföränderligen den politiska normen i första och den konstnärliga normen i andra rummet ... Vad vi kräver är enhet mellan politik och konst, enhet mellan innehåll och form, det revolutionära politiska innehållets förening med högsta möjliga fulländning av den konstnärliga formen. Konstnärliga arbeten, som saknar konstnärligt värde, har ingen kraft, hur progressiva de än är politiskt sett. Därför bekämpar vi både konstnärliga verk med felaktiga politiska synpunkter och den tendens till ”affisch- och parollstil”, som företräder en riktig politisk uppfattning men saknar konstnärlig kraft. I frågor rörande litteratur och konst måste vi föra kamp på två fronter.

A.a., slutord, avsnitt IV, o. a.a., s. 251-253-254.*

Politiken att låta hundra blommor blomma och hundra åsiktsriktningar tävla är avsedd att befordra konstens och vetenskapens utveckling och en blomstrande socialistisk kultur i vårt land. Olika former och stilar i konsten bör utvecklas fritt och olika skolor i vetenskapen bör tävla fritt. Vi anser att det är skadligt för konstens och vetenskapens utveckling, om administrativa åtgärder används för att knäsätta en särskild konststil eller åsiktsriktning och bannlysa en annan. Frågor om rätt och fel i konsten och vetenskapen bör avgöras genom fri diskussion i konstnärliga och vetenskapliga kretsar och under det praktiska arbetet inom konst och vetenskap. De bör inte avgöras summariskt.

”Om den riktiga behandlingen av motsättningarna inom folket” (27 februari 1957), Skrifter i urval, s. 423.

En armé utan kultur är en tjockskallig armé, och en tjockskallig armé kan inte besegra fienden.

”Enhetsfronten i kulturarbetet” (30 oktober 1944), Valda verk, bd III.

[Innehåll]

XXXIII. STUDIER

I vårt arbete för att omvandla ett efterblivet, jordbrukande Kina till ett framskridet industriland står vi inför krävande uppgifter, och vår erfarenhet är långt ifrån tillfyllest. Därför måste vi vara duktiga i att lära oss.

”Öppningstal vid Kinas kommunistiska partis åttonde rikskongress” (15 september 1956).

Förhållandena förändrar sig ständigt, och för att anpassa sitt tänkande till de nya förhållandena måste man studera. Till och med de som har ett bättre grepp om marxismen och har en relativt fast proletär ståndpunkt måste fortsätta att studera, måste suga upp det nya och studera nya problem.

”Tal vid Kinas kommunistiska partis rikskonferens om propagandaarbete” (12 mars 1957), Skrifter i urval, s. 444.

Vi kan lära oss det vi inte vet. Vi är skickliga inte bara att förinta den gamla världen, vi är också skickliga att bygga den nya.

”Rapport till andra plenarsammanträdet med Kinas kommunistiska partis sjunde ’Centralkommitté” (5 mars 1949), Valda verk, bd IV, s. 402.

Nu finns det två olika attityder när man lär av andra. Den ena är den dogmatiska attityden: att överföra allting, vare sig det passar eller inte, till våra förhållanden. Detta är inte bra. Den andra attityden innebär, att man använder huvudet och lär sig de saker som passar våra förhållanden, dvs. tillgodogör sig alla de erfarenheter som är nyttiga för oss. Detta är den inställning som vi bör anta.

”Om den riktiga behandlingen av motsättningarna inom folket” (27 februari 1957), Skrifter i urval, s. 437.

Marx, Engels, Lenins och Stalins teori är universellt tillämplig. Vi bör betrakta den inte som en dogm utan som en vägledning till handling. Att studera den innebär inte bara att lära sig terminologi och fraser utan att lära sig marxismen-leninismen som revolutionens vetenskap. Det gäller inte enbart att förstå de allmänna lagar som Marx, Engels,

Lenin och Stalin härledde ur sina vittgående studier av det verkliga livet och av revolutionär erfarenhet, utan att studera deras ståndpunkt och metod när de undersökte och löste problem.

”Kinas kommunistiska partis roll i det nationella kriget” (oktober 1938), i ”Studier”, Valda verk, bd II, o. Skrifter i urval, s. 140.

Om vi har en riktig teori, men endast pratar om den, stoppar in den i ett fack men inte omsätter den i praktiken, då har denna teori, hur bra den än må vara, alls ingen betydelse.

”Om praktiken” (juli 1937), Valda verk, bd I, s. 305, o. Skrifter i urval, s. 68.

Det är nödvändigt att behärska den marxistiska teorin och att tillämpa den, att behärska den uteslutande för syftet att tillämpa den. Om ni kan tillämpa den marxist-leninistiska synpunkten vid klarläggandet av ett eller två praktiska problem, bör ni berömmas och hållas räkning för viss insats. Ju fler problem ni klarlägger och ju fullständigare och mera djupgående ni gör det, desto större är er insats.

”Korrigera partiets arbetsstil” (1 februari 1942), Valda verk, bd III, o. Skrifter i urval, s. 195.

Hur ska den marxist-leninistiska teorin förbindas med den kinesiska revolutionens praktik? Det ska, för att använda ett vanligt uttryck, ske genom att ”skjuta pilen mot målet”. Vad pilen är för målet, är marxismen-leninismen för den kinesiska revolutionen. Några kamrater håller emellertid på att ”skjuta utan mål”, att skjuta på måfå, och sådana människor riskerar att skada revolutionen.

A.a., o. a.a., s. 199-200.

De som har erfarenhet i arbete måste börja studera teori och måste läsa på allvar; endast då blir de i stånd att systematisera och skapa en syntes av sin erfarenhet samt höja den till teorins nivå, endast då kan de undgå att förväxla sin partiella erfarenhet med den allmängiltiga sanningen och att begå empiriska fel.

A.a., o. a.a., s. 199.

Att läsa är att lära, men att tillämpa är också att lära, och därtill det viktigare sättet att lära. Vår främsta metod att lära oss krigföring är att föra krig. En person som inte haft tillfälle till skolgång kan dock lära krigföring – han kan lära genom att kämpa i krig. Ett revolutionärt krig är ett massföretag; ofta är det inte en fråga om att först lära och sedan göra, utan om att göra och sedan lära, ty att göra är i sig självt att lära.

”Strategiska problem i Kinas revolutionära krig” (december 1936), Valda verk, bd I, s. 190.

Det finns en skiljelinje mellan en vanlig civil människa och en soldat, men den är inte någon kinesisk mur och kan snabbt bryggas över, och sättet att brygga över den är att deltaga i revolution, i krig. När vi säger, att det inte är lätt att lära och tillämpa det man lär sig, menar vi, att det är svårt att lära grundligt och tillämpa skickligt. När vi säger, att civila mycket snabbt kan bli soldater, menar vi att det inte är svårt att stiga över tröskeln. För att föra samman dessa två uttalanden, kan vi citera det kinesiska ordstävet: ”Ingenting i världen är svårt för den som lägger manken till.” Att stiga över tröskeln är inte svårt, och att uppnå mästerskap är också möjligt, förutsatt att man inriktar sig på uppgiften och är skicklig i att lära.

A.a., s. 190.

Vi måste lära att utföra ekonomiskt arbete av alla som vet hur det ska göras, vilka de än må vara. Vi måste värdera dem som lärare och lära av dem respektfullt och samvetsgrant. Vi får inte låtsas veta det som vi inte vet.

”Om folkets demokratiska diktatur” (30 juni 1949), Valda verk, bd IV, s. 452, o. Skrifter i urval, s. 354-355.

Kunskap är en fråga om vetenskap, inte minsta grand av oärlighet eller högmod är tillåtet. Vad som krävs är avgjort raka motsatsen – ärlighet och blygsamhet.

”Om praktiken” (juli 1937), Valda verk, bd I, s. 301, o. Skrifter i urval, s. 63.

Självgodheten är studiernas fiende. Vi kan egentligen inte lära någonting innan vi gör oss av med självgodheten. Vår inställning till oss själva bör vara, ”ha ett omättligt begär att lära”, och gentemot andra, ”var outtröttlig som lärare”.

”Kinas kommunistiska partis roll i det nationella kriget” (oktober 1938) i ”Studier”, Valda verk, bd II, o. Skrifter i urval, s. 142.

En del människor har läst några marxistiska böcker och anser sig vara ganska lärda, men det som de har läst har inte trängt in på djupet, har inte slagit rot i deras hjärnor, följaktligen vet de inte hur de ska använda del och deras klasskänslor förblir desamma som förr. Andra är mycket övermodiga, och sedan de lärt sig några fraser ur böcker, anser de att de är något och gör sig mycket viktiga. Men närhelst det blåser upp till storm intar de en hållning som markant skiljer sig från den som arbetarna och flertalet av bönderna visar. De vacklar, medan de senare står fast, de slingrar sig, medan de senare är rättframma.

”Tal vid Kinas kommunistiska partis rikskonferens om propagandaarbete” (12 mars 1957), Skrifter i urval, s. 443-444.

För att få ett riktigt grepp om marxismen måste man lära den inte bara ur böcker utan främst genom klasskamp, genom praktiskt arbete och nära förbindelser med arbetarnas och böndernas massor. När våra intellektuella, förutom att de läst några marxistiska böcker, också förvärvat en viss förståelse genom nära förbindelser med arbetarnas och böndernas massor och genom sitt eget praktiska arbete, kommer vi alla att tala samma språk, inte endast patriotismens och det socialistiska systemets gemensamma språk, utan antagligen även den kommunistiska världsåskådningens gemensamma språk. Om detta sker, kommer vi alla säkerligen att arbeta mycket bättre.

Svenska Mao Zedong-arkivet | Svenska arkivet | MIA