Kommunistiska Arbetarinternationalen bildades 1922 av en av fraktionerna i KAPD (Essen-riktningen) och vänterkommunister från Holland, Bulgarien och Ryssland. Initiativet stöddes aktivt av AAUD. Internationalen hade också kontakter med vänsterkommunister i Tjeckoslovakien, Storbritannien, Sydafrika och en del andra länder. Internationalens sista kongress hölls 1924 och några år senare upphörde också organisationens propaganda.
1. Tredje Internationalen är en rysk skapelse, en skapelse av det ryska kommunistpartiet. Den skapades för att understödja den ryska revolutionen, det vill säga den delvis proletära, delvis borgerliga revolutionen.
2. Genom den ryska revolutionens dubbla karaktär, och eftersom Tredje Internationalen måste understödja såväl den proletära som den borgerliga ryska revolutionen; genom den tvetydiga karaktären också på dess mål blev också Tredje Internationalen en delvis proletär, delvis kapitalistisk organisation.
3. Så tillvida som den uppmanade till revolution, till expropriering av kapitalisterna, var den en proletär organisation för att upphäva kapitalismen; så tillvida som den behöll parlamentarismen, fackföreningarna, parti- eller ledardiktaturen, var den en borgerlig organisation, skapad för att underhålla och bygga upp kapitalismen. Ty parlamentarismen, fackföreningarna och parti- eller ledardiktaturen leder inte till kommunismen, utan till vidmakthållandet av kapitalismen.
4. Tredje Internationalen var alltså redan från början en delvis kontrarevolutionär organisation.
5. Denna organisation ledde inte heller till seger, utan till nederlag för proletariatet i de europeiska länderna.
6. Men när nu bolsjevikpartiet som utövar diktatur över Ryssland våren 1921 övergick till kapitalismen, tvingade det snart Tredje Internationalen att vända tillbaka till kapitalismen, och Tredje Internationalen blev nu i handling, från sommaren 1921 och framåt, fullständigt kapitalistisk och borgerlig. Revolutionen gavs upp, bara reformer eftersträvades, uppbygget av kapitalismen blev dess mål.
7. Eftersom den ryska kapitalismen ska uppbyggas och eftersom denna kapitalism inte kan byggas upp utan återställandet och uppbygget av den europeiska kapitalismen, tvingades tredje internationalen att ge upp revolutionen och återvända till reformismen, det vill säga sätta uppbygget av kapitalismen som sitt mål.
8. Och därför, för att bygga upp kapitalismen förenar sig nu Tredje Internationalen - liksom det ryska, nu kapitalistiska bolsjevikiska partiet förenar sig med de europeiska kapitalistiska regeringarna och det europeiska kapitalet för att bygga upp den ryska kapitalismen - med den andra och två-och-en-halv-internationalerna (det vill säga sossarnas och "vänster-sossarnas" internationaler - vår anmärkning) för att bygga upp det europeiska kapitalet.
9. Målet för den andra, två-och-en-halv och Tredje Internationalen är alltså detsamma som de kapitalistiska staternas och regeringarnas. Denna tredje Internationals enhetsfront är enhetsfronten med kapitalismen.
10. Medan kapitalismen befinner sig i en dödskris och ännu inte ser någon utväg, erbjuder sig Sovjet-regeringen och Tredje Internationalen att rädda den.
11. Därför har den Tredje Internationalen, liksom det ryska bolsjevikiska partiet, blivit en fullständigt kontrarevolutionär organisation som förråder proletariatet. Den är att jämställa med den andra och två-och-en-halv-internationalen.
12. Liksom proletariatet i alla länder i händerna på de socialdemokratiska, de borgerliga och de reaktionära partierna är ett medel för att vidmakthålla, bygga upp och utbreda kapitalismen i världen och bevara dessa partiers och deras ledares regering och makt, så är nu proletariatet också ett medel för samma mål i händerna på Tredje Internationalen. Det är inte revolutionen, inte proletariatets befrielse, utan den egna makten i den borgerliga staten och proletariatets slaveri som är deras mål.
1. Lika mycket som hela det internationella proletariatets läge mitt i en världskapitalism som befinner sig i sin dödskris kräver den proletära världsrevolutionen för att förverkliga dess praktisk-politiska dagsuppgift, lika litet motsvarar å den andra sidan den internationella arbetarklassens andliga inställning och organisatoriska samband detta världshistoriska krav. Sammanlänkandet av den övervägande majoriteten av världsproletariatet i den borgerliga privategendomens tankegångar och den internationella kapitalistisk-proletära arbetsgemenskapens former, vilken alla proletariatets existerande organisationer understöder åtskilda och förenade, ställer de revolutionära proletärerna i alla länder inför den historiskt oundvikliga konsekvensen att grunda en ny proletär International.
2. Denna nya proletära International, den Kommunistiska Arbetarinternationalen (KAI), företräder den rena proletärt- revolutionära klasskampen, vars praktiska uppgift är att avskaffa den borgerligt-kapitalistiska privategendomen och omvandla den till proletärt-socialistisk gemensamegendom. Därutöver kämpar den principiellt för förverkligandet av det kommunistiska samhället.
3. I erkännandet av det faktum att de objektiva förutsättningarna föreligger för borgarklassens störtande och proletariatets herravälde, ställer den i förgrunden för hela sin verksamhet principen om proletariatets klassmedvetenhetsutveckling, det vill säga kravet på den proletära insikten om den historiska nödvändigheten av att omedelbart undanröja kapitalismen och därmed väckandet av den proletära viljekraften till proletär revolution.
4. Denna målsättning gör den öppna (formell liksom innehållslig) antikapitalistiska inriktningen på och ledningen av hela dess kamp till villkor. Dess högsta riktmärke är inte särintressena hos enskilda nationella arbetargrupper, utan det gemensamma intresset hos hela världsproletariatet: den proletära världsrevolutionen.
5. Som första steg på vägen till sitt mål eftersträvar den proklamerandet av proletariatets klassdiktatur i form av krossandet av de kapitalistiska och upprättandet av de proletära statsmakterna (rådsstater). Den avvisar alla reformistiska kampmetoder och kämpar med den proletärt-revolutionära klasskampens anti-parlamentariska och anti-fackliga vapen för skapandet av revolutionära arbetarråd och revolutionära fabriksorganisationer (arbetarunion).
6. I synnerhet bekämpar den proletariatets existerande internationella organisationer (London-, Wien- och Moskvainternationalerna), vilka som borgarklassens medhjälpare genom sitt gemensamma försök att återuppbygga världskapitalismen strävar efter att ställa enhetsfronten mellan borgarklass och proletariat mot den proletära världsrevolutionen och därför utgör det farligaste hindret för proletariatets befrielse.